tisdag 20 november 2018

Det går undan

 Här går det undan lika som veckorna rusar så i den takt verkar det som man också skall bli frisk..sjukledigheten slut idag . Nu skall jag då denna  min sk lediga vecka vila för att på måndag orka till jobbet....hur vilar man med två skolbarn då vardagen skall snurra på oberoende hur trött och slut man är. Jag har det ju bra att dom redan är så stora och klarar sig att ta och äta osv men det är ju mycket annat som skall snurra på i ett hem.

Lägger jag mig ner en vecka i sängen och inte gör något så vet jag att jag har allt framför då jag kliver upp från sängen och det är säkert därför jag alltid blivit van att alltid fixa undan och hålla ordning i min vardag  än att skjuta fram allt. Man slipper så mycket enklare undan då man har grovjobbet gjort. Jag kan med andra ord säga att jag gillar så att ha ordning med allt ...är det sen skåp , mina papper , foto arkiv , mina resor som jag bokar och planerar har jag ordnade i olika rese arkiv så är nog inga problem och hitta saker för mig.


Skulle jag jobba på kontor så skulle jag nog säker ha det pedantaste och ordningsammaste bordet tror jag. Men jag trivs så här och en del trivs då dom hamnar och riva ut allt från lådorna för att nånstans där djupt nere i kaoset finns just det pappret dom behöver. Jag har som sagt allt fint ordnat i arkiv på datan och viktiga papper i fina mappar.

Ni som reser mycket och ni som är mycket på datan ...har ni ordning och reda på ert sk innehåll eller är det ett ända huller om buller på datan. Jag som fotar mycket så den bästa investeringen var en separat hårddisk dit jag flyttar ALLA mina foton och har dom organiserade i fin alfabetisk ordning på den hårddisken. Tror jag också skall börja köra foton till Jaromirs ( lite min också ) bords data för där finns ett program att  om datan kraschar så finns fotona alltid kvar  så att det inte går som för något år sen då över 8000 av mina foton försvann på min laptop.....det gick bara inte och öppna dessa foton på nytt.

Somnade här på kvällen en stund på soffan så jag får hoppas jag får tag i sömnen nu då jag kryper under täcket för att i morgon orka väcka kidzen och möta en ny vardag.

Sen gör ju saken det inte bättre då det är en så otrolig mörk tid...det gör nog så att man blir ännu tröttare. Min kropp och jag saknar nog så otrolig solen...nu i dessa mörka tider ser man nog vilka under solen gör jag i alla fall är nog så otroligt mycket piggare den ljusa årstiden som säkert många andra.

Ha det gott alla vänner....känner att det blir nog bra det här....hann i tid vakna upp innan jag sprang in i den tjocka cement väggen. Känner nog att den där rätta Lissu hittar nog tillbaka....så länge jag sitter och ser på Momondo och Booking sidor så vet jag att jag nog är frisk ...sen då jag inte mera orkar öppna dom sidorna då kan det börja vara farligt. Nej  skämt och sido....det som jag nu går igenom skall jag ta på allvar för  det sista jag vill är att falla ihop och det kan gå så illa att jag kanske inte mera sen stiger upp.

Kram allesammans 💖


Saknar och längtar tillbaka...detta är fotat då jag strövade runt i Laguna Beach.

måndag 19 november 2018

Har plockat ut den tunga stenen från ryggsäcken

 Först vill jag tacka till en massa härliga kommentarer på min Fb sida, tack också till alla er som skickat till min inbox och till ALLA er som orkade er in och läsa mitt förra inlägg...ser att vi är många i samma båt. Skönt man behöver inte känna sig ensam ...det är nog en så otrolig jobbig fas i livet då föräldrarna börjar bli gamla.

Tror det gjorde gott att snöbollen sprack och jag nu verkligen inser att det finns hjälp att få innan jag helt brakar ihop och idag har jag gjort det stora steget som jag borde gjort för LÄNGE sen .....beställt hemvård åt min pappa på heltid. Herrejösses så skönt det känns då jag äntligen tagit bort den tunga stenen från min " ryggsäck".

Man vill ju sina föräldrar allt väl och hjälpa in till det sista men nu var det jag som stjälpte....har länge vetat att det är skötande av min pappa på lediga veckorna som tömt mitt eget batteri och gjort att det nästan hann bli helt tomt.

Att jag på mina lediga veckor  1 1/2 år orkat springa hos honom varje dag flera gånger ...fattar det inte ännu.Har aldrig känt att jag varit ledig fast jag haft sk mina lediga veckor. Men visst har Mikkot fått se att mina krafter börjat ta slut för nog har det ibland tagit så emot att gå till papsen och ge morgon/kvälls medicin ,kolla med maten ,städa, diska ,tvätta plus att jag har hemma också att göra efter jag varit på jobb en vecka . Men hur skulle han kunna veta hur allvarlig det är med mig då han har haft mycket annat att tänka på.

Nu hoppas jag att han själv söker hjälp om han känner att det behövs  i sorgen  för jag är absolut den sista personen som orkar ge det stöd han kanske nu skulle behöva...finns bara inte kraft fast jag hur skulle villa vara de starkare av oss .

Men nu skall jag ge mig själv tid och verkligen njuta , vila och samla den energi som jag alltid haft och hur tokigt det än låter i detta kaos så har jag nog krafter att se positivt framåt....har mycket härligt på kommande och i och med att jag nu sluppit den tunga bördan att sköta pappa så vet jag att jag nog kommer tillbaka som den glada Lissu full av energi.

Sen är det bara att hoppas att nästa steg blir att min pappa i något skede kommer in på något boende och jag inte mera behöver oroa mig för vad allt han hittar på....hur mycket jag än tycker om min pappa som känns inte detta roligt något mera att ständigt få gå och vara orolig vad an hittar på.

Nu det senaste är att han sitter och planerar resa till Gdansk och sen åka på julkryssning med Baltic Princess ...så ni förstår ju min inre stress. Tror ju inte han gör slag i saken men inte trodde jag heller att han ensam skulle komma och kryssa med Viking Grace då jag var på jobb och där satt han i aulan.

Men nu tar jag en dag i taget och hoppas min inre stress snart börjar lätta.


Tack tack tack tack till er alla var ni än finns 💖

Fast många tycker att världen blivit så datoriserad men i situationer som nu så är ett hjärta/kommentar på dataskärmen  så förbannat värdefullt för mig och säkert många anda känner säkert samma att ett litet hjärta på skärmen  kan värma så otroligt inombords.

I morron skall jag till farbror doktorn och släppa ut  av min inre stress... det blir nog bra bara det blir färdigt. Kämpe kram till oss alla som är i denna situation.




söndag 18 november 2018

Måste inse att jag är sjuk

  Även för den starkaste så kan ryggraden brista och allt falla samman som det nu gick för mig .....efter att budet kom att Mikkos mamma lämnade oss så sprack den stora snöbollen som rullat på nu många år och blev för stor. Ett stor tack till mina arbetskollergor som verkligen såg hur allvarligt det var och sa att nu skall jag hem och söka hjälp.

I mitt ordförråd finns inte ordet sjuk och åtminstone inte ordet  sjukledig.... det skall vara mycket för att jag skall bli borta från mitt arbete och beställa tid till en läkare och stå med ett läkarintyg i handen där det står ..." du är sjuk". Det skall vara mycket , skall nästan vara döende innan jag verkligen förstår at jag inte kan jobba. Då jag hade min firma så var jag väl två , tre dagar borta på 15 år  och sen då min mammaledighet ..thats it. 

Nu då jag jobbat på sjön snart 6 år  så är det nog inga många sjukledighetsdagar jag har i mitt arkiv för jag vet ju fasen inte om ordet sjukledig och måste knacka i trä ...jag har fått vara otroligt frisk trots att jag inte är någon ungdom längre och hoppas verkligen att jag i  framtiden får vara frisk....för det är mycket drömmar  som jag ännu skall uppfylla.

Men just nu för tillfället måste jag sätta mig ner och inse att allt inte är som det skall ....nu börjar mina krafter ta slut och läkaren sa att jag har en akut stress symptom som jag nu verkligen måste bota. Härlig känsla då jag äntligen ser att det finns hjälp än att gå rak i ryggen och samla allt inne och försöka göra sitt bästa på jobb och hemma när man inser att man inte har några överlopps krafter.

Allt började 2014 då min pappas hus brann och han tänkte bli där inne...sen började han få symptomer på altzheimer och han var kvar i sitt hus som är 86 km från Åbo....men efter något år så vi att det inte går och vi tog han hit till Åbo med den påföljden att jag skötit han nu ca   1 1/2 år  alla mina lediga veckor….2-3 gånger per dag går jag där. Plus att jag kör han hit och dit och sen har vi han utöver det hos oss också rätt ofta så min egen tid är så begränsad då ja är ledig och det börjar verkligen sätta sina spår. Jag vill också ha och behöver EGEN tid!!!

Men jag är jag och kan tyvärr inget åt det att jag vill alla andra väl, vill se att alla omkring mig har det bra , hemmet ska vara fint ( Mikko tycker jag håller på lite väl här hemma ) men det är för mig en terapi att pyssla och inreda i hemmet och jag älskar att ha det fint omkring mig ...då njuter jag och mår bra , likaså på jobb är jag  en perfektionist ut i fingertopparna...gör jag ett jobb så skall det vara perfekt och bra och INGA sjukskrivningar här inte ....känns för mig att det är som att vara på svarta listan då man  måste sjukskriva sig. Tror jag lite skäms av att säga att jag är sjuk/sjukskriven ...tycker det hörs så dåligt och passar inte mig och min stil ...min tröskel är alltför hög får att ta mig till en läkare. Skall nog vara döende för att jag förstår att jag behöver hjälp...som tur var så var det nu andra som såg hur jag mår så jag behöver inte låta det gå så långt att jag faller i gropen.

Allt detta kom ju nu lite opassligt då Mikko behöver mitt  stöd  och också barnen och jag sitter här helt kraftlös. Mikko kommer hem från Björneborg  ikväll och vi har pratat i telefonen han mår av omständigheterna bra ...har fått sovit och maten smakar, han  ser framemot att  föra  kidzen på simtävling och visst kommer det att komma stunder och dagar då han känner sig helt kraftlös….men nu får vi försöka vara strong together.


Har vänner och nära och kära som sitter i samma båt och vi stöder varann och min super härliga läkare sa att nu är det dags att börja tänka på mig själv och få ordning på mina krafter och bort med all stress. Tackar också vår härliga paramedic ombord som såg hur illa det var...nu är jag sjukledig till i morron. Snälla läkaren bad mig komma på nytt på tisdag och tur var ju det för jag skulle väl själv knappast bokat ny tid.

Har en resa inbokad nu i veckan som skulle vara åt Mikko och mig ...Mikko blir hemma men jag bara känner att jag VILL  och måste åka iväg. Likaså sa min läkare att nu skall jag åka iväg och  BARA tänka på mig själv och ta denna som en terapi resa. Fast jag sen ligger i den sköna hotell sängen hela resan så gör det absolut ingenting…..nu skall jag höra på min kropp och knopp….bara göra det jag vill och orkar. 





Igår hade jag lite egen terapi här hemma och började snusa i mina julsaker...kommer jobba julen men vill ändå ha lite smått myspys hemma….behövde inte så mycket än lite plast granar, kottar och belysning så blev mysfaktorn på top.



När katten är borta dansar råttorna på bordet...nu sitter jag och bloggar och lyssnar på musik (också terapi för mig) vid Jaromirs förtidiga julklapp  ( ny bordsdata ) han har själv sparat till skärmen, musen och tangentbordet. Fy fan va härligt att blogga från en 27 tums screen …får se om  Jaromir alls får vara vid sitt skrivbord mera...love this!! Känner mig ju fan som en riktigt youtubare med hela denna arsenal omkring mig. Vem vet vad jag ännu hittar på ….Jaromir skulle villa att han och jag skulle  börja laga videosnuttar tillsammans….det skulle kanske bli hur roligt som helst.Tiden får utvisa.



Först skall jag bli frisk och samla krafter  och sen kanske jag är redo att börja töntta och fjantta mig men min lilla coola kille på YouTube.

Tummen upp för oss alla som nu är ner i en svacka men vi kommer nog därifrån starkare än någonsin.






torsdag 15 november 2018

Igen tänds en stjärna i himmelen

En stjärna tändes och  himlen har fått den snällaste ängeln man kan tänka sig. Idag har vi fått  mottaga sorge budet att Mikkos mamma lämnat oss i stor sorg och saknad. Vi har ju vetat en längre tid åt vilket håll det går men då budet kommer så står man nog där helt tom och mållös och ändå inte tror det är sant.



Min arbetsvecka slutade kort .....är nu på väg hem  till kidzen för Mikko for direkt upp till Björneborg efter han fick budet.Styrkekramar till Mikkos nära och kära i denna sorg.

Det har varit en lång dag....i sådana här situationer är det nackdel att jobba på sjön. Det är inte bara att gå hem då man får ett sorgebud utan det är bara snällt att vänta tills vi är i hamn.

Nu börjar kroppen visa att det börjar vara  too much.... för något år sen miste min arbetskompis sin flicka i en olycka , i fjol miste våra vänner sin pojke i en bilolycka, nu  i januari tog jag  farväl av min kompis , i februari byttes vår glädje till sorg då vi skulle hälsa på våra vänner i Florida ...4 dagar innan vår resa så blev deras äldsta son skjuten i skolskjutningen i Florida.Så i stället för en härlig träff så blev det begravning innan vår kryssning i Karibien. 

Nu har vi igen fått sorg i vardagen och vi måste ta farväl av Mikkos mamma plus att det i vänskapskretsen finns vänner som jag snart måste ta farväl av.

Tycker vi knappt hinner ta farväl av den ena före följande står på tur.







                               Vill avsluta detta inlägg med dessa ord


                                                   💖 Vila i frid Irja💖








tisdag 13 november 2018

Ligga ner på golvet







 Så är jag igång igen på en ny arbetsvecka och märker att det kommer att vara en rätt så jobbig vecka psykist. Det är så mycket som händer runt mig och min familj nu att tycker inte jag riktigt har kontroll på något för tillfället...tankarna snurrar och flyger hit och dit.



Jag vet att det är många många som är i samma situation och säkert också mycket värre situationer än vi är i ....vi kan åka iväg och lite pusta ut och lufta på oss när allt känns för jobbigt. Men det finns säkert många som inte har en möjlighet att fly den jobbiga vardagen utan allt bara växer och blir jobbigare och jobbigare. Tills dom märker att nu brister allt.

Visst känns det ibland att jag skulle kunna lägga sig ner på golvet och skrika rakt ut dom gångerna som kroppen och hjärnan känner sig helt utan krafter...men sen igen kommer det en liten gnutta energi så man orkar framåt igen en bit.






Längtar så tills vi skall och kryssa med Grace....att få njuta till 100% av family time. Ni som läser bloggen vet ju att Mikko nu pendlar mycket mellan Åbo och Björneborg . Jag är ju alltid varannan vecka borta (jobb)  och då jag blir ledig så åker han sina egna lediga dagar upp till Björneborg till sin mamma som inte har länge kvar. Jag förstår han mer än väl att han absolut vill ta vara på alla stunder att få vara nära henne och vi får nu inse vår gemensamma  tid kommer sen.

Så det är nog en jävlig press från alla håll och kanter ...för visst skulle det vara roligt att kunna vara lite tillsammans då jag  kommer hem på ledig vecka.Sen tänker många att varför vi inte åker med till Björneborg om det råkar vara på veckosluten han åker dit...men jag sköter ju min pappa på mina lediga veckor och sen har kidzen sin simträning på veckosluten så det är inte bara så där och hitta tid tillsammans. 



Men nu får vi bita ihop och kämpa och hoppas att efter 10 år om vi får vara friska så kommer vi att ha tid för oss själva och hoppas kunna få njuta av att bara sätta oss ner och tänka på oss själva.

Tycker vi alla som kämpar på ett eller annat vis  ger en kram åt varandra fast vi inte ser varandra .... vi vet att här är många  ute i cyber världen som på ett eller annat vis just nu har det jätte tungt. Vi ägnar oss en tanke åt varandra och peppar varandra att fasen vi skall orka igenom allt fast det känns hur tungt som helst för tillfället.




Skall lägga in några fina foton som jag knäppte idag ute på deck då jag stog och njöt av den friska luften och dessa vyer....vill dela med mig av dessa vyer till alla som behöver en ljusglimt i denna stund. Sett er ner och njuta  dessa bilder  och säg...." jag klarar nog denna tuffa vardag" !!!!




Kämpekram åt er alla 💖

måndag 12 november 2018

Älskar att få klä ut mig

 Det finns at välja på i vår maskerad/halloween låda....det är bara att låta fantasin flöda. Har en hel hög med peruker och det är bara att välja och vraka.



På Halloweenfesten hade vi lådan framme och det var bara för kidzen att söka vad dom ville från lådan ...så egentligen behövde man inte ha egen dräkt med till festen.

Efter att vi ätit så kom killarna på en rolig lek...dom började klä ut sig och och med pantomim skulle man gissa vem dom föreställde. Hur kul som helst. Synd bara att jag hittade mera maskerad kläder då festen var över ( hade helt glömt den kassen) .


Men sa med Jaromir att vi kan här under vintern ordna ett maskerad party och bjuda in kompisar för att ha lite kul. Januari brukar vara en lång , trist månad så då knske det kunde bli aktuellt med party.





Själv sitter jag redan och ser runt på olika favorit make up för Halloween och sparar dom bästa i mitt Halloween arkiv så jag har och plocka fram i nästa år. Vet ju inte riktigt var det blir att fira Halloween i nästa år om vi är hemma eller i Usa....men bra och ha lite ideer färdigt i arkivet.



Här kommer en liten bildserie av min utstyrsel detta år ....i år valde jag att inte ha något "blod" men brukar gilla att kleta ner mig med fake blod ...tycker det verkligen passar till Halloween.









söndag 11 november 2018

Festen var toppen

Jag skulle kunna ha Halloween hela tiden...fast julen och all julpynt är hur mysigt som helst och alla härliga julsånger ....så är nog ändå Halloween  min grej. Alla härliga prylar som det nuförtiden finns för att dekorera och pynta hemmet   och alla härliga kläder och rekvisita för att spöka ut sig med.





Igår hade vi spökslottet full med monster och spökslottets härskarinna (jag) välkomnade hela gänget och ingen blev ens rädd för mig. Jag är alltid utspökad på Halloween och  nu blev det som sagt ett litet hastigt planeras med min klädsel denna gång ....men den blev rätt bra och spooky.




Dekorerade det sista innan festen skulle börja med  musik i bakgrunden från filmen Halloween.....den är så skit bra men så skit spooky. Ända sedan ungdomen som jag såg första Halloween filmen så gillade jag låten ....men där är faktiskt något jäkligt kusligt i låten...skulle jag sitta ensam hemma i någon större villa så skulle jag nog säkert skita på mig om jag i skymningen skulle skruva på denna låt i högtalaren. Ni som råkat ha missa den låten och gillar lite så där små spookiga saker sett er ner och lyssna ...den är skit läskig.



Likaså fast hur läskiga dessa alla Halloween filmer är så älskar jag dom ...nu bara väntar jag att få se den nyaste. Harmade nog lite att jag inte i år gick på Scary nights på Universal studios för detta år hade dom ju också Halloween/ Michale Myers med på tema.

Nå i alla fall hade vi en super lyckad Halloween fest hemma och kidzen var jätte nöjda och glada. Pizzan , godiset och tårtan smakade gott fast där fanns en massa spindlar och ormar som extra tillägg. I kakan döljde  sig någon spooky boogie man som inte ville visa sig utan han bara vinkade åt oss med sin blodiga , läskiga  arm.



På kvällen åkte jag sen och sökte papsen hit en sväng ....tänkte det är bäst att ta han hit lite senare för ni kan säker ana vilken volym här var med 5 pojkar och 4 flickor.




Idag har jag plockat bort allt Halloween ...tycker det är skönt att få det undanplockat då festen är över. Nu är här så mysigt och fint här hemma med lus som brinner och ger denna härliga mysfaktor. Farsdag har vi inte direkt fira eftersom Mikko är upp i Björneborg...men vi tänkte gå ut och äta lite snabbmat  kidzen , jag och papsen.


Idag skulle jag helst ha legat i sängen och bara latat mig ....men det går inte riktigt då man har så mycket trådar att  hålla i och sköta.

Kommer ett extra inlägg av hur jag var utspökat detta år...







 Detta tyg köpte jag från Usa och det ser jätte häftigt ut då man hände upp det.