Resan närmar sig med stormsteg och här har jag försökt packa och fixa fast kroppen kännts som bly. Skulle nästan kunna sova stående..trodde aldrig att det skulle ta så här mycket på krafterna att sörja vår Majsa....sov inte så mycket i natt och idag har det igen varit full fart. Men lite klarare har jag ändå tänkt idag och är glad att hon ändå fick lugnt och skönt somna in. For en sväng på förmiddagen till Ruissalo och gick omkring en stund för mig själv och samlade mina tankar.
Jag sa åt Mikko då jag var på jobb förra veckan att dom nog får föra henne och somna in om dom vill men hon hade ändå varit i sådant skick att hon ätit och druckit och inte visat sig så dålig som hon sen plötsligt blev. Men fick en sådan känsla att hon ville vänta att jag skulle komma hem och jag skulle få krama henne en sista gång och berätta för henne hur mycket jag älskar henne och viska i hennes öra sov gott. För som sagt då jag kommit hem på måndag så bara föll hon ihop på tisdag och vi fick inte mera kontakt med henne.
Hoppas hon kunde höra dom sista orden jag sa fast hon var döv och känna den mjuka kramen jag gav henne en sista gång.
Det är inte bara Majsa jag sörjer idag utan även Nick. Tänker så mycket på Annika och hennes familj som för två år sedan på vändagen miste sin son så tragiskt i skolskjutningen i Florida. Vändagen kommer aldrig bli den samma som den varit...om några dagar får vi träffa dom och krama om dom. Vi ses snart.
Hur mycket jag än tycker om Usa så finns där också mycket negativt , en sak är tex vapenlagen.Du måste vara 21 för att få gå på krogen i Usa men du får vara yngre då du går in och köper dig ett automatvapen som kan döda en hel massa på en kort stund...helt crazy.
Men vi börjar nog ändå känna oss redo för take off mitt i detta sorgekaos...visst är det nog alltid något speciellt med att få resa till ställen man gillar super mycket. Men det märks nog att vi reser mycket för vi är absolut inte dom som förbereder oss långt på förväg inför resan annat än att vi skriver ner det vi kommer på vi skall ha med.
Vi packar allt som oftast riktigt sent på kvällen dagen före resan och tar för övrigt inte någon stress. Som jag berättat att jag ibland har kommit hem på måndag kväll kl 21 från jobb , packat upp och sen packat min resekass och flygit till LA kl 6.30 på tisdag morgonen...då kan man nog börja prata om no stress!!
Då man reser så mycket som vi så ork man inte stressa inför resorna mera ...ibland undrar jag om man blivit för slö, att någon gång kommer det att sluta så att då vi åker iväg så ligger tex passen hemma.
Likaså som jag en gång gjorde ett så otroligt slarvfel då vi skulle till Gdansk så klämde jag i tankarna på februari då jag bokade hotell och på ok fast det skulle vara mars!! Sen råkade vara sådant erbjudande att dom inte betalade tillbaka något utan jag fick snällt göra en ny bokning där hotellet var bokat till mars...shit. Men jag får hoppas jag lär mig av mina misstag eller så blir man bara så förblindad då jag hela tiden är inne och söker och bokar resor.
Nu har jag tryckt in lite resor färdigt för detta år men som tur så är inte hotell ännu bokade så jag måste hålla koll att det blir klickat rätt månad den dagen jag skall boka hotell.
Ikväll är Mikko och ser på ishockey med sina arbetskompisar och ingen stress inför resan...kläder plockade han fram som jag packat ner men visst har han ännu en del och fixa men som ni ser ...det ordnar sig nog.
Sen lyfter jag hatten att jag ÄNTLIGEN lärt mig och minimera våra prylar/kläder vi tar med. Vi har en massa sådana kläder som är jätte tunna och väger knappt något plus att dom inte tar något mycket utrymme i kappsäcken så nu ...håll i er....jag fick 4 personers kläder att rymmas i ett bagage plus att vi alla tar med varsin rygga ...vi orkar inte mera släpa på dragväskor....vi börjar lära oss hur man blir då man blir bekväm...less is more.
Vårt bagage ingår inte i flygbiljetten så vi checkar bara in ett bagage men så packar jag ner min populära tubkass som jag kan vika till jätte liten och sen fylla upp det då vi är där och så behöver jag bara checka in ett extra bagage på hemvägen. För när jag och Michelle ( också Angelica om hon skulle vara med) kommer igång så fyller vi nog hastigt upp flera bagage . Ross ,Marshall och Wallmart soon we come...våra absolut favorit shoppingställen...där brukar jag göra sådana otroliga fynd.
Tycker det är bra att dom har börjat ha billiga flygbiljetter utan bagage för många reser gärna iväg bara med rygga och då tycker jag dom är värd en billigare biljett. Jag flög i fjol med bara rygga till LA och biljetten kostade mig 230 euro tur/retur och sen checkade jag in min tubkass för hemvägen. Nu försöker jag hitta en lika förmånlig biljett till hösten.
Ju mera jag skriver desto mera börjar ena foten vara på Amerikansk mark....snart snart är jag på väg till landet där jag/vi trivs och känner oss hemma.
Soon it´s take off to Miami , Florida.....Annika, Mitch och Alex ...är ni redo?
Kram till er alla på Vändagen ...men kom ihåg att kramas ofta fast det inte är Vändag för en dag kan det vara försent.
Dagen har gått som i en dimma ....det är så otroligt tyst och tomt här hemma. Fast Majsa redan en längre tid varit trött och sovit mycket så har hon ändå funnits här hemma vid vår sida att gosa med.
Men idag märks det så konkret att hon inte finns här mera.
Idag då Mikko hade farit på jobb och jag kört barnen till skolan så när jag kom hem så kände jag tomheten ...ingen Majsa som låg och sov i Jaromirs säng , ingen matskål som mera var fylld och man hörde då hon mumsade i sig kattknallar, inte heller hennes kissfat finns på den plats i vardagsrummet som den har stått på sen vi flyttade hit till denna lägenhet för lite på sju år sedan , nu är det tömt och skall till förrådet , hennes koppel är på samma plats och det finns ingen Majsa mera som vill ut och gå.
Men vi skall spara på Jaromirs begäran hennes toafat ( som inte är så litet) , kopplet , matskålarna och så hade hon två kramdjur som hon ibland bar runt på och dom vill han också vi skall spara till minne. Kramdjuren kommer få stå vid urnan då vi får den hem.
Igår då Mikko och Jaromir hade tagit farväl av Majsa så hade dom fått ta hem lite av hennes päls som var en stor lycka för Jaromir och till den skall vi köpa en fin liten ask .
Vi var idag och valde en urna som passar vår kära Majsa...Jaromir fick välja och han valde en grå urna med ett vitt tassmärke på själva urnan och vi kommer hämta hem henne sen i urnan då vi kommer från vår resa.
Blev prat igår då vi alla satt samlade att vi sett med Michelle för ett tag sedan en så mjuk och mysig dyna i svart som jag valde att åka och köpa åt Jaromir idag. Jag sa att nu när inte Majsa mera sover brevid dig så får du mysa med denna mjuka tröstedyna.
Jag var på väg och slumra till här på soffan ikväll och då kom han bärande med denna tröstedyna och sa ....Mamma här kan du låna så har du skönt att vila.
Tror vi döper denna dyna till Majsa dynan.
Sen satt vi också igår om och prata hur vi kommer att minnas Majsas alla härliga stunder och äventyr då jag plötsligt kom på att vi kan laga en härlig minnes bok av vår käre Majsa som Jaromir kan få till sin egen.
Många känner säkert till Ifolor där man får bygga ihop sin egen bok med foton och så fixar dom den där och efter ett tag så har du boken hemma. Gjorde lika då vi gifte oss i Las Vegas så komponerade jag två egna böcker av vårt bröllop.
Nu efteråt då jag tänker skulle jag ha kunnat laga en tjockare bok och fått hela bröllopet dit men dom var mina första Ifolor böcker jag beställde så jag var lite ovan.
Har några år redan haft planer att beställa sådana böcker från mina/våra alla resor och kryssningar vi gjort ...dom tar inte mycket rum och så är det roligt nu och då och bläddra igenom dom och sen blir dom så personliga då man kan skriva egen text till.
Sen kom Jaromir på att han också skulle villa ha en dyna med Majsas bild på så det skall vi i något skede beställa sen då han hittat ett foto av henne som han vill föreviga.
Det är många känslor och tankar som snurrar och faktiskt lite svårt att kombinera sorg och reseförberedelser. Man går som sagt i en dimma och flummar runt så får se vad som jag packar ner i vårt bagage. Fast jag har allt ner skrivert vad som skall med så blir säkert hälften av sakerna hemma då jag ännu snurrar inne i min sorge bubbla.
Men tror det är skönt då vi sen verkligen är på väg och stängt dörren och börjat vårt äventyr för nu vet vi att Majsa har det bra.
Jag sa åt kidzen att nu har vi möjlighet att vinka från fönstret i flyget åt Majsa och alla våra nära och kära som är uppe bland molnen.
Idag kom jag till ett nytt kapitel i min livetsbok...ett kapitel som jag gärna skulle ja hoppat över. Men vi alla som har djur vet att denna dag kommer att vi måste ta farväl av vår kära familje medlem.
Vi har en tung dag bakom....vi måste ta farväl av vår kära Majsa idag. Vi hade bokad tid i morron (torsdag) men hon blev så dålig så vi fick föra henne idag 12.2 till veterinären som hjälpte henne somna in till den sista vilan.
Blev inte många timmars sömn i natt , har vakat hela natten med Majsa och gråtit flera liter kråkodiltårar..
På tisdag kväll blev Majsa så dålig så vi fick ingen kontakt med henne mer så vi bestämde att så fort dom öppnar Petvet kliniken så ringer vi dit. Mikko ringde och berättade hur läget var. Då sa dom att det är bäst att komma så fort som möjligt för hon är jätte sjuk.
Jag hade hela dagen tid att vara brevid Majsa och ta ett så härligt farväl av henne dom sista timmarna innan hon skulle iväg och få sin spruta.
Mikko var så snäll och tog det på sitt ansvar för jag skulle absolut inte ha kunnat sitta där i rummet och se det sista ögonblicket. Vifrågade av barnen om dom ville med men Michelle ville inte ...Jaromir sa direkt att han vill med. Majsa har varit hans allt ....det har inte gått en natt som dom inte sovit tillsammans.
Så innan dom for så blev det den sista avskedskramen för att veta...sen ser jag henne aldrig mer. Men vi har massor med fina minnen , foton av henne som kommer glädja oss då den värsta sorgen lagt sig.
Tror det var bra att Jaromir for med och följde majsa till hennes sista vila fast hur ledsamt det sen är. Han hade knäppt bilder och filmat då dom var i rummet med Majsa och tror att det gjorde gott för honom att ända till det sista få krama om sin kära Majsa.
Så det har varit mycket tårar men också har vi kunnat skratta åt härliga minnen. Själv kunde jag inte idag se på fotona av Majsas sista stund i livet när dom kom hem...men tids nog kommer jag känna mig redo.
I morron skall jag och Jaromir åka till Petvet och visa vilken urna Jaromir valde åt Majsa. Så efter vi kommer hem från Usa så skall vi söka hem urnan och kanske ordna en liten minnes stun här hemma.
Kommer att skriva ett skillt inlägg om vår härliga Majsa och överösa er med foton av henne. Hon förgyllde vår vardag i nästan 20 år.
Sov gott vår kära Majsa...vi älskar dig och saknar dig så mycket ♡
Känslan då man går iland och vet att jag får vara hela 5 veckor ledig...det är något som jag och min kropp verkligen tycker om . Hoppade på bussen för att åka hem till familyn.
Jaromir dukade fram kvällsbiten för han tycker det är så roligt då vi alla kan äta tillsmmans.
Det är säkert samma i många familjer där det jobbas skift så blir det säkert sällan man nu förtiden hittar gemensam tid att sitta och äta tillsammans. Därför är alla våra familje resor så härliga då vi alla i lugn och ro får sitta och äta tillsammans...ingen som behöver fixa maten och inte heller någon ( läs jag) som behöver plocka bort efter vi ätit.
Idag är det då min första semester dag som börjar med mycket blandad känslor....tänk att så många olika känslor ryms i en kropp och knopp på samma gång.
Glad för att ha semester och superlycklig att vi har en av vår favoritresa på kommande...att få flyga till Usa igen och sen få kryssa en vecka i Karibien. Det har droppar in emajl hela tiden från RCCL angående denna kryssning så dom håller nog oss up to date . Så man har ju också varit orolig om det alls blir någon kryssning då Corona viruset far fram med stormfart. Men tillsvidare är det nog så att kryssningen blir av men allt kan ju svänga hastigt.
Sen hoppas vi ju också komma in i landet ( Usa) utan större problem nu då detta virus spökar på runt hela världen. Många undrar kanske varför vi far och inte avbokar resan...men tillsvidare känner vi nog inte för att avboka. Med dålig tur kan vi få detta virus här i Finland också.
Sen är jag också jätte glad för dom har förlängt pappas intervall så han får vara där nästan hela februari ...skall prova om dom förlänger hans plats så länge tills vi kommer tillbaka från resan.
Men sen kommer det en stor sorg med bland alla dessa glädje känslor.
Körde kidzen till skolan och då jag kom hem så var det dags att öppna datan. Att surffa runt på datan är ett av mina stora hobbyn ...lika så att surffa runt och söka resor och att få boka resor är ett av det roligaste som finns.
Men idag så skulle jag vara tvungen och göra en av den svåraste bokningen ever här på datan.....nämligen Majsas sista resa. Ville göra det via nätbokningen för jag kan ju inte prata med någon och allra minst ringa till veterinärer och berätta varför jag ringer. Skulle nog inte få fram någo ord bland alla tårar , huvudet värker och det knyter sig i magen men nu är det bestämt att på torsdag kväll skall Majsa få somna in i den eviga vilan.
Ett av dom svåraste besluten jag gjort men också ett av dom bästa ...vår kära Majsa behöver inte lida mera efter det .....hon får skönt i lugn och ro somna in och vi kommer alltid ha så otroligt fina minnen av henne. Som sagt Mikko kommer föra henne för jag klarar inte av det och tillbaka kommer hon att komma efter några veckor i en urna.
Vi valde just denna vecka att ta farväl av Majsa för jag ville vara hemma så Jaromir och Michelle inte behöver vara ensamma då dom kommer från skolan utan vi kan alla sitta och prata och gråta tillsammans och sen är det tur att jag nu har semester så jag är nära och se hur dom reagerar. Igår brast det helt för Jaromir och jag sa att om han har svår att vara i skolan nu så kan vi nog begära ledigt ...men han ville iväg idag.
Visst kommer vi säkert på resan att sörja vår Majsa men vi kommer ändå ha så mycket roligt att tänka på då vi landar i Miami och tror det kan göra riktigt gott för oss alla med mycket program i denna svåra stund därför frågade idag av mitt team här hemma om dom på nytt vill åka Dragons flight då vi är i Labadee (Haiti) och svaret kom snabbt ..Ja!!
Michelle har inte åkt denna så hon ville också prova i år...själv står jag över. Det är bra att vänta med att boka för nu hade dom super erbjudande. Ni som inte läst inlägget då Mikko och Jaromir provade detta år 2018 så kan klicka på länken nedanför.
https://frn0till100p1sekgasenibotten.blogspot.com/2018/03/flying-finns-i-labadee.html
Bara alla tankar har hittat sin rätta plats så vet jag att det kommer att bli en toppen semester...blandade känslor denna vecka men vet att då jag sitter på planet till Usa så kommer det bubbla av lycka inom mig.
Tänkte lägga mig och läsa min thriller "Vittnet" då jag slutade jobba men först blev jag och se på Sveriges Melodifestival (deltävling) och sen så hittade jag en tidning i dag rummet som jag tog till hytten och som lockade mig mera att läsa än boken ...nämligen
" Allt om resor".
Blev och djupdyka ner i tidningen och det första jag såg då jag öppnade den var en artikel om Royal Caribbean Cruise Line...en artikel om en familj som gjorde sin första kryssning i Karibien och var helt sålda för det och gärna gör om det.
Lite lika som det gick för oss....vi visste direkt då vi första gången och kryssade runt Spanien att detta gör vi om men då i Karibien och nu är vi fast. Detta är ett resesätt som vi verkligen gillar och också kommer fortsätta med...det är enkelt och bekvämt.
En kryssning som jag skrivit om att kunna göra i framtiden är att starta från Hawaii och kryssa ner till Sidney som räcker 19 dagar...den är högt uppe på min to do lista och Mikko älskar att kryssa lika mycket som jag så det blir nog inte svårt att få han övertalad att komma med.
Sen undrar jag om det är detta som kallas Usa galen då vi inte ens kommit oss iväg dit ( Miami) och jag redan planerar in följande Usa resa... till hösten vill jag besöka mina vänner i Californien. Har många ställen som jag har inplanerat att se nästa gång jag åker dit som jag inte hunnit besöka fast jag varit till Usa otaliga gånger. Kommer hel tiden nya platser som jag vill se och besöka.
Sen har vi faktiskt tänkt att någon gång då vi är i Californien så skulle det vara roligt att åka upp till någon skidort med våra bekanta och åka slalom. Som ni märker så tar mina drömmar aldrig slut och Usa är ett så otroligt stort land att tror nog inte jag hinner på långt när uppleva allt vad jag skulle villa se där under min livstid. Men har nog fått se och uppleva massor där redan som jag är glad över.
Det är nu i denna bästa ålder som man verkligen borde kunna få leva utan tidtabeller och ägna sig åt sådant man brinner för. Men nog är det en hel del år kvar ännu i arbetslivet och sen om det kommer en dag som jag kan kalla mig för pensionär så kanske inte kroppen orkar med att resa.....så det är nog nu som jag/vi måste ta ut allt då vi verkligen är friska och ork resa.
Vi skall som sagt verkligen vara glada att vi är en sk frisk familj för det skulle inte gå att resa så här mycket om vi hela tiden skulle vara sjuka. Skulle inte ens våga boka så här mycket resor i förväg om jag skulle veta att tex våra barn har lätt att bli förkylda eller att man själv lätt blir sjuk. Visst går man ju alltid och lite smått oroar sig då det börjar närma sig dagen för avfärd ifall någon skulle bli sjuk....för tex med en ordentlig magsjuka så far man nog inte och flyger 11 timmar till Usa.
Så nu ( knackar i trä) så hoppas jag det går klart också denna gång vi skall iväg och vi inte ryker på någon förkylning. Vi har ju 2 gånger fått brev från RCCL ( Royal Caribbean Cruise Line) där dom förklarar om detta Corona virus och vilka som inte har möjlighet att få komma ombord , hur dom kommer gå tillväga osv.
Men jag är själv inte ett dugg orolig men visst har jag respekt för en sådan sak...men ibland blir grejen bra mycket större då tiningarna skriver en massa saftiga artiklar. Men inte är det ju något att leka med.
Men nu börjar jag verkligen känna att jag ser semester i horisonten....kroppen skulle gärna stänga av arbetsknappen redan idag...2 dagar kämpa kämpa.
Detta fotot är taget ombord på Grace i aktern på fartyget ...deck nr10.
Jag läste på min kompis Annikas Facebook sida att någon hade gjort upp ett tema för att varje dag i tur och ordning fira dom som dog i skolsjutningen (inkusive deras son) i Florida för snart två år sedan med ett speciellt tema.
Varje dag har dom något dom skall göra för varje person ...så det blir 17 dagar. Den 31 januari var det då deras sons dag och då skulle man minnas Nick med att äta Oreo kex för det var hans stora favorit.
Oreo brevid brasan , Oreo i snödrivan , Oreo vid skidstället ... vi njöt av Oreo överallt i skidbacken .
Vi råkade vara uppe i Himos då det var sk Nicks dag så Mikko åkte till affären och köpt Oreo kex som passade super bra detta vintertema här uppe i Himos nämligen....Oreo Snowy Enrobe. Dom var super goda...tror Nick också skulle ha gillat dom jätte mycket.
Nick var
uppvuxen i Florida med sol, värme och men istället för sol och värme så
skickade vi massor med snö och vinterkramar åt honom på hans dag.
Vi hann inte träffa Nick så många gånger innan den hemska skolsjutningen som tog han och 16 andras liv. Men vi minns han med glädje , en artig och trevlig kille i sina bästa år som borde fått vara kvar här med oss alla andra.
Otroligt att tänka att det snart har gått 2 år ( 14.2) sen detta hände och mångas liv föll i spillror och Valentines day aldrig mera bli som den varit förut.
Vi tänker på dig Nick ......kram också till Annika , Mitch och Alex...ses snart.
Nu vet jag att många tycker att jag skulle kunna skriva lite annat än min pappa men detta är som sagt en bra kanal och få ut hur åldringar blir behandlade. Tycker det är så otroligt hemsk och se när ens egen anhörig helt blir lämnad åt slumpen. Men det kommer nog snart annat tema än pappa här på bloggen ...kommer att överösa er med en massa inlägg från Florida och Karibien kryssningen. Så ni som vill följa med oss på resa så öppna bloggen varje dag så får ni se vad härligt vi får vara med om denna gång.
Gillar denna t-shirt som finns i taxfree på Grace...visst får man ju älska sig själv.
I alla fall hur roligt vi än hade det i Himos på veckoslutet så skulle jag innan vi var hemma i Åbo få et samal och höra vad det hänt med pappa. Alltså jag kan ju ingenstans mera koppla av var jag än finns på detta jordklot för nu trodde jag att jag kunde njuta då pappa är på intervall men nej...igen sket det sig. Men ändå får jag då hela tiden höra hur bra min pappa mår. Men varför fan händer allt detta åt honom om dom tycker att han klarar sig såååå bra!!
I alla fall så ringde dom oss på söndag då vi just vaknat och lagt på våra telefoner
( har alltid ljudlöst på natten) . Pappa hade nämligen fallit då han skulle stiga upp från sängen ( antagligen igen svimmat pga undernärd). Först ringer han själv och berättade att han inte hade sluppit upp från golvet själv utan legat där och försökt få en filt över sig för han frös. Vet ju inte riktigt mera hur mycket hans historier stämmer då dom ibland flyger lite hit och dit.
Sen ringde skötaren och berättade att han fallit ganska illa men ändå klarat sig utan att bryta något revben eller slå huvudet ...men att han har jätte ömt överallt och kroppen är helt mörbultad.
Och en sådan skall dom ännu ha att bo hemma med våld.....vad säger ni andra om en sådan sak. Tänk om pappa faller hemma då sista hembesöket är gjort runt kl 20 och följande kommer kl ca 9.30 .... han slipper inte ensam upp från golvet så där får han sen ligga hela natten på ett hårt golv och vill det sig illa så slår han huvudet så hårt i golvet att han som sagt inte mera stiger upp.
Det knyter sig i magen direkt då jag ser när numret kommer från någon skötare...alltså om jag klarar mig många år till utan magsår så är jag verkligen lycklig lottad för nog är det ett så otroligt stressmonemt i mitt liv denna pappas sjukdomsfas.
Nu har dom igen gett en dos med nya mediciner ...det kan dom nog ...proppa mediciner i åldringar...men skaffa heltids vård åt dom det går inte.
Lika nu sa dom att min pappa tar ju en så otrolig tid på sig att äta ...undra på att jag hela tiden får kasta bort kall och torr mat då ingen hinner övervaka hemma att han äter.
Nu har jag bestämt mig själv hur egoistiskt det än låter så tänker jag nolla ALLT då vi åker till Usa...som pappa brukar säga ...man skall njuta för heeela pengen och det skall jag tammetusan göra.
Annika berättade då vi pratades vid här om dagen att det lär vara jätte fint det nya Guitar Hotel Hard Rock ...likaså
poolområdet lär vara så fint...kvällstid lär det vara jätte fina ljushower. Vi kommer inte denna gång att övernatta där en vi skall absolut gå dit och fika och snusa oss runt och se på detta super häftiga hotell . Can´t wait to see this magic.
Nu skall jag bo i hem nr 2 (hytten) en vecka och ta slutspurten på jobbet inför kommande semester.
