Så är vi då redan några dagar in i juli och kidzens sommarlov har snart kommit till hälften, det går undan bara värre. Själv tycker jag att mina lediga sommar veckor ha gott åt att bära hem matkassar och laga mat. Jag nämnde tidigare att det är skönt när sommarlovet börjar för då får jag äntligen sova på mina lediga veckor då jag inte behöver köra kidzen till skolan men sen är det ju någon som ska se till att dom får mat i sig och det blir ingen mat förrän man får det från butiken och hem i kylskåpet.
Så om jag säger som så jag slapp mitt "taxi" jobb nu till sommaren ( körande ) men det jobbet byttes till "kock" nu till sommaren. Försöker planera mat lagande så att jag inte behöver springa flera gånger i veckan till matbutiken , utan ibland lagar jag lite mera av någon maträtt som vi sen värmer upp följande dag för är så le att hela tiden hitta på vad man skall äta.
Ibland känns det helt noll i hjärnkontoret och då får dom typ äta sk skräpmat (fastfood) då jag inte kommer på något. Men får ju vara glad att vi har råd att köpa mat hem till kylskåpet för läste en artikel hur många familjer och i synnerhet barn får gå hungriga då sommarlovet börjar då det inte finns pengar att fylla upp kylskåpet med mat. Likaså brukar det ju vara för många under dessa lov som jul lov , sport lov , påsklov att då vet barnen att det inte blir varm mat under dessa dagar. För många barn är det ända varma målet just det dom får i skolan och tänk hur många går och lägger sig hungriga.
Så fast det ibland tar emot att stå vid den där förbannade spisen och kocka för 4 pers så ska jag ändå vara glad att vi har mat för dagen och då äter vi både morgonmål , lunch, mellanmål middag och kvällsmål så vi behöver nog inte gå runt och vara hungriga.
Nog för att det märks i plånboken att maten stigit otroligt för då jag fyller upp kylskåpet för en familj på 4 personer så tycker jag man inte får mycket i dagsläget för 100e. Plus att jag försöker laga sallad varje dag och så tycker Michelle och jag det är så gott med färska bär som tex jordgubbar och blåbär och en sådan ask räcker inte så många dagar. Så att äta nyttigt är inte alls något billigt.
Har försökt ändra mina matvanor helt för jag jag fick diagnosen Diabetes2 (vuxendiabetes) då jag i maj var och förnyade mitt sjömansläkar intyg. Hade ingen aning om att jag hade det så visst är det bra att man "besiktar" kroppen med jämna mellan rum. Hade för 16 år sedan då jag väntade Jaromir kraftig graviditetsdiabetes så jag använde 2 ggr/dag insulin som jag slutade med helt då han föddes. Men då sa dom att det kan komma tillbaka i vuxen ålder och som sagt nu är jag då här i det stadiet. Tillsvidare har jag tabletter ( som tur) och nu försöker jag kämpa att jag kanske rentav får bort tabletterna eller i alla fall att det inte går så långt att jag måste ha insulin.
Michelle bakade lite lördagsgodis till familjen
Lämnade helt bort godiset och bra har det gott , inte ätit något godis på 2 månader och det har jag gett mig lov att blir jag sugen så kan jag få unna mig på lördag tex en liten kakbit eller fast något godis men annars äter jag inget godis. Har också under dessa 2 månader funderat noga vad jag äter och hör och häpnad så har det get resultat. Jag var på fredag och tog blodprov och dom proven som visade sk röda i början på maj har jag nu fått ner till gröna och dom visade jätte bra plus att siffrorna på vågen är på väg åt rätt håll nämligen neråt. Bra kämpat Lissu, fortsätt i samma stil!!
Jo jävlar nu skall det kämpas för jag tänker inte låta mig och min kropp må dåligt för att jag inte orkar göra något åt den saken. Är i dagsläget så otroligt glad att jag sluta röka för jätte länge sen och likaså dricka alkohol för mina värden skulle ha kunnat vara dubbelt värre just nu om jag också hållit på med det och kanske jag t.o.m tidigare skulle ha fått diabatesdomen. Nu har jag i alla fall klarat mig så här långt och nu fan skall det bli ordning på gumman.
Vill inte någon gång sen då jag äntligen har min arbetskarriär över höra orden "du får inte resa mera pga av den och den sjukdomen" för det är ju då jag ska börja resa ännu mera än vad jag gör nu och då behöver jag vara frisk för att få och orka med att flyga och fara.
Jag har ju alltid mina "morötter" som jag ser där framme i horisonten som tex resor eller något jag vill investera men nu finns där ännu en viktig morot där i horisonten och det är att jag skall behålla min hälsa och kämpa med att vara frisk.
Tycker absolut inte om att prata en massa sjukdomar och har "peppar peppar" fått vara så otroligt frisk , senast jag besökte läkaren var 2019 då jag var med om skidolyckan i Himos och mitt knä for till skit så är inte den som springer hos läkaren om det inte är som sagt helt måsta på.
Dom gånger jag är till läkare är när läkarintyget skall förnyas vartannat år annars far jag nog inte dit om jag inte blir tvingad. I maj tvingade faktiskt min läkare mig på blodprov för att kolla upp alla värden för inte skulle jag annars ha farit och bra var ju det så fick jag reda på att NU måste jag ändra mina matvanor/livsstil och inte sen någon gång i framtiden då det kan vara försent.
Sen har jag många år haft rätt kraftig Hallux valgus som dom inte vill operera utan jag skall göra en massa övningar och tejpa. Var till fyssare och han la denna tejp, gav en lapp med övningar som jag redan kunde och ett video klipp från youtube hur jag skall tejpa och det kalaset gick på 103 euro för en timme. Allt det som han sa visste jag från förut, så ibland tycker jag inte jag får något ut av att springa till läkare eller andra instanser. Sen blev det någon miss så jag får inte ens ersättning av att jag var till denna fyssar. Shit för det!!
Därför funderar jag nog också ibland på mitt jobb som är fartfyllt och stressigt både fysiskt och psykiskt att inte gör det heller gott åt kropp och knopp. Man rusar efter tidtabeller, sover i olika etapper i små korta snuttar, är borta hemifrån en vecka , hela tiden folk omkring sig, hela tiden en liten inre stress då man är på jobb m.m.
Så tror nog den dagen då jag har arbetslivet över och titulerar mig som pensionär så kommer nog knopp och kropp tacka , kroppen får nollställa allt och äntligen vila och göra allt i sin egen lugna takt. Jag har alltid titulerat mig själv som en arbetsnarkoman och tyckt så otrolig mycket om att jobba men börjar nog i denna ålder mera och mera tänka på hälsan då man ser hur snabbt allt kan vara över.
Det är nog inte värt att stressa ihjäl sig och det borde jag mera och mera börja inse att det finns nog mera än bara jobb. Men det är nog svårt då jag tycker om att jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar