Tårar rinner....farväl min vän.

Kommer ännu så bra ihåg då vi för åtta år sedan fick inbjudan till Satus 40 årskalas och jag sa att vi har lite svårt att få barnvakt. Hon sa att ni bara måste få det fixat och gissa glädjen då jag meddelade henne att vi har möjlighet att  komma och fira hennes födlare.

Nu åtta år senare är det med tunga steg jag skall ta farväl av den alltid så superglada kompisen Satu. Idag välsignas hon till den sista vilan i Kuusisto kyrkan.

Mikko var på jobb så jag for ensam iväg och funderar om det alls finns några  tårar kvar då jag kommer till kyrkan....men det fanns det och dom tänkte nog aldrig ta slut.

Jag som älskar och köpa blommor så gick nog  idag med tunga, släpande steg in till blombutiken och valde den finaste röda rosen åt Satu. Hon hade haft till önskemål att alla hämtar en röd ros....jätte fint.

Hon välsingnades till den sista vila en den lilla vackra Kuusisto kyrkan och får vila brevid sin mormor.

Ja ...det finns inga ord...Satu som var så levnadsglad och hade många drömmar och mål fick tyvärr lämna allt på hälften...och sina härliga barn och  sitt härliga lilla barnbarn som hon skulle ha borda få se växa upp blev också allt på hälften. Visst är livet så förbaskat orättvist.

Men jag tror att Satu sitter och vinkar åt oss alla varje dag och skrattar med sitt härligaste leendet och vill att vi skall veta att hon har det bra nu.

                                                       Vila i frid kära vän.



                                  En stor styrke kram till Satus nära och kära.