Naturen i festskrud

 Nu tro jag man kort och gott kan säga att den finaste höst tiden är nu , om ett litet tag så har alla dessa granna fina löv lagt sig på marken. Snart är så gott som alla lövträd kala och sen är följande steg att vänta på att dom får ett vackert vinter täcke på sig. Men vi skall  minnas att vi ännu har en rätt mörk månad framför ( november ) innan vi kliver in i den vita världen. 

Får se vilken vinter det blir i år , i fjol hade vi nog otroligt fint och mycket snö också här i södra Finland. Men skulle också gärna uppleva en vinter i Lappland med massor av snö  och en riktig Husky åktur i vackra vinterlandskap och susa ner i fina slalombackar.

Men i alla fal så njuter vi här och nu av allt detta vackra. Som ni ser så blir texten rätt kort men desto mera bilder. Alltså nu kan man tala om att det sprakar av färger i naturen. Satt en go stund på balkongen innan jag åkte på jobb på tisdag och såg på alla färgranna träd vi har på gården , skulle ha kunnat sitta där hur länge som helst.

Fotona nedanför tog jag en morgon då jag hade kört kidzen till skolan. Så otroligt vackra höstfärger och pricken på i denna morgondimma.

Vardag igen

Vardagen kommer snabbt emot ,som jag sa så blev det att städa hela måndag förmiddag. Tvättade några maskiner byke och så var det att försöka hitta på något att laga till mat. Ibland är jag så förbaskat trött på att hela tiden fundera vad man skall laga till mat och sen skall det vara något som alla tycker om. Brukar nog som sagt oftast fråga kidzen vad dom vill ha för tycker det är jätte tråkigt att stå och laga mat och sen är det inte alls i deras smak.

När dom kom hem från skolan så var det dags och äta för sen var följande program på agendan att köra Michelle till simhallen , hon hade träningar . Mikko brukar nog för det mesta köra henne för han tycker också själv om att fara simma medan hon tränar. Men nu kunde han inte fara då han hade teams möte med simklubben.

På måndag kväll bestämde jag mig för att sova i utesovrummet ( läs balkongen) för nu då jag var på veckoslutet ute i stugan så hade jag på kvällen en liten stund eld i öppna spisen men det var en sådan som inte sparade värmen utan mera en sådan som ger värme för stunden. Men jag frös absolut inte under hela veckoslutet för jag hade sköna och varma kläder då jag sov och yllesockor på fötterna. Likaså nu då jag sov ute så hade jag en skön mysdress på mig , yllesockor och sen la jag också mössa på så jag inte får kallt om huvudet.

Har min lilla konstgjorda gran med belysning som myslampa där ute.

Idag morse ( tisdag) så var jag så otroligt pigg och hade sovit så gott i min nya säng som jag köpte till balkongen. Mössan hade inte hållats på huvudet så kanske jag borde köpa en sådan som bebisarna har med band så den hålls på plats. Sen då jag har två täcken så vill ofta det ena täcket falla så tänkte om jag nästa gång skall prova ha båda täckena i samma påslakan.

Skall verkligen bli intressant och se hur det känns att sova ute ju kallare det blir , väntar med spänning hur det kommer att kännas krypa ner under täcket då metaren börjar gå långt under minus sträcket. Men som tur är det inget jag är tvingad till utan tycker det är skönt att sova ute och om det inte känns bra då det börjar bli minus grader så är det inget svårare än att jag sover inne.

Så var det idag igen att agera som chaufför , Jaromir hade teater övning så det var bara att hoppa i bilen igen och köra. Som tur så har Jaromir bara en gång i veckan teater men Michelle har flera gånger i veckan träningar men om Mikko har möjlighet så kör han henne till simhallen.

Sen brukar han vara snäll och köra mig ner till hamnen då jag skall på jobb och har han något annat så tar jag bussen , idag fick jag skjuts.

Nu är det då igen en vecka ombord på Grace som betyder  jobb > lön > spara > resa. Nu kan man äntligen börja planera in resor i kalendern då allt småningom börjar öppnas och nu kan man till och med öppet prata om att man skall ut och resa utan att känna hur någon stirrar långt på en och tycker man är helt från vettet. Det är nog detta vi passionsresare har väntat på att äntligen få börja röra på oss ut i världen igen.

Men först skall vi stanna upp och njuta  av hösten och all dess glans . Jag var idag och körde runt och tog så otroligt granna , fina bilder av träd och buskar i höstskrud. Nu är det nog så fint så man skulle kunna sitta flera timmar och stirra på detta färgspektakel och ni som har tid så sett er ner och titta på dessa färger för det är inte länge till så ligger alla dessa lov på marken och träden står kala.

 I morron blir det ett grant inlägg här på bloggen.

God natt 

När jag öppnade dörren

Hann inte med så mycket på söndagen i och med att Stella redan for mot Kasnäs från Tunnhamn kl 12.30. Hade klockan för säkerhets skull och ringa så jag skulle hinna plocka ihop mina grejer och städa undan som tur blir det ingen kaos då man reser ensam.

Annat är det då vi är hela gänget igång och resten av mitt team är sådana som inte har någon skillnad , allt blir där dom lägger sina saker eller kläder. Tror det är många som känner till dessa problem och så är det ju EN ( ni kan säkert gissa) som alltid får plocka upp efter dom.

Därför är det som sagt ibland så skönt att få åka ensam och också mycket lättare , man behöver bara ha med sig saker för en person än för fyra. Skall se om jag skulle ha möjlighet att som sagt  åka ut ännu en sväng här på hösten och ta Mikko med och snusa lite havsluft. 

I alla fall när jag hade packat ihop sakerna så satt jag mig en stund på terassen  , drack kaffe och blickade ut över havet och tänkte för mig själv att visst fasen får jag vara lycklig som har möjlighet att sitta här och njuta av denna vy. Tänk folk som kanske aldrig ens haft chans att se någon denna del av skärgården , många är ju vana med sjöar och hur fint det också kan vara vid någon sjö så är nog hav alltid hav.

Typiskt så blev vädret så otroligt fint då det var dags att packa sig hemåt och sen är det nog konstig att det är alla gånger lika var jag än är så är det alltid lika trögt att packa ihop och veta att man skall styra stegen mot vardagen.Skulle ha varit så skönt att vara där fast ett par veckor i sträck nu då jag äntligen kom mig iväg dit.

Satt ute då vi for mot Kasnäs med förbindelse båten Stella och det kändes  som en sommardag , varmt och skönt , havet som glimmade och solen sken. 

När jag väl kom hem så visste jag igen varför jag behöver mina "mommyvacation"  nu och då för som sagt mitt team hemma är inte det minsta intresserade att hålla ordning och reda i hemmet , så när jag öppnade dörren så visste jag nog att det första jag måste göra på måndag är att börja städa. Så är det när man svänger ryggen till och njuter några dagar så får man detta till tack.

Men nu skall jag jag inte gnälla får vara glad att jag har en familj som förstår att jag vill ha min eggen tid för det finns säkert många mammor som aldrig får åka någonstans utan skall stå mellan spisen och diskhon  dag ut dag in , år ut år in utan att ens få drömma om egen tid.

Lever som sagt länge på detta och är glad att vänskapen har hållit i sig under alla dess år med Tunnhamnsgänget , har också under dessa år fått nya bekantskaper  av sommargäster som har sina stugor på detta härliga ställe.

Tack / Hej vi ses igen.

Rädd??

 Kan man bli lyckligare

Kan man bli lyckligare än att få vakna upp av denna vy , knappast  eller jo att ha fått vakna upp med Mikko brevid så skulle lyckan varit fullständig men nu ville kidzen och han ha Åbo weekend och jag ville hit så jag fick ensam njuta av denna vy i morse.

Tänkte skriva att oj om man varje morgon fick vakna upp till detta men sen blev jag och fundera månne man skulle kunna uppskatta det lika mycket sen då det skulle bli din dagliga vy. Nu då detta inte hör till vardagen så suger man i sig allt med sådan omtanke och bär med sig denna vy många många månader efteråt. Alltså detta veckoslut kommer jag se framför mig länge kan jag lova.

På dagen gick jag runt här på Tunhamn och tog lite foton för till och med solen visade sig och det var riktigt varmt och skönt. Vinden blev lite kraftigare mot eftermiddagen men det var riktigt skönt då man har rätta kläder och inte behöver frysa.

-

Blev bjuden på kaffe

Blev  bjuden på eftermiddagskaffe då jag var upp till byn och hälsade på. Det är så roligt att gå runt här och minnas tillbaka. Såg ute toan som varit med sen begynnelsen , minns då jag och min kompis L var här alltid på somrarna med min mamma och pappa och måste fly till denna toa för här fanns en hund som vi var skit rädda för. 

Dom hade alltid sommarflickor här på Tunhamn och den ena flickan hade sin hund med och det var just  hennes hund vi måste gömma oss för då den jaga oss och just denna toa var oftast närmast dit vi rusade in och la låset på.

Deras äldsta son var här på besök idag och vi skrattade åt gamla minnen , glömmer aldrig trädkojan han hade byggt och vår stora dröm med min kompis  var att få fara dit och hälsa på men vi vågade inte fara dit i närheten så vi var bakom någon buske och spionera på killarna då dom var i sin trädkoja. Sen pratade vi om då min kompis  och jag skulle sova i tält och på morgonen då vi öppnade tältdörren så står det en massa kor utanför och vi blev ju skit skrämda. Dom hade kor här förr som gick runt överallt och betade.

Mina barn har också hunnit samla en del trevliga minnen härifrån , vi har faktiskt firat en Eurovisions final  här här på Tunhamn i pappas stugan som han hyrde. Hade hela min flaggarsenal med mig hit.

Sen minns jag att jag ordnade Michelle och Jaromirs kalas här på Tunhamn en sommar och det roliga är att Jaromirs klasskompis sen lågstadie tiden så hans familj  har stuga här.

Solnedgång

På kvällen märkte jag att det kommer att bli en fin solnegång så jag for och satt på mig på bergsklackarna för att njuta. Det var färgprakt i all sin glans kan man säga som speglades så fint mot stugan.

Senare blev det bastu för det kan man inte gå miste om då man är i stugan. Finns inget skönare då man kan komma ut och sätta sig på terassen och höra det sköna ljudet från havets brus.

Vilken skön kväll och många kanske undrar om jag inte är rädd att vara i stugan helt ensam nu då det är mörka höstkvällar. Men tror nog ingenting får Lissu att bli rädd , visst kanske jag skulle knycka till mig om någon skulle stå och stirra in i dom stora stugfönstren när jag sitter här i mina egna tankar men risken är nog rätt liten att någon skulle ta sig ut ända hit för att knacka på. Skall nog vara någon som är i sjönöd då som tar sig iland och kommer och söker hjälp.

 

Ett veckoslut som jag kommer leva länge på

Det fordon som inte igår tog mig till den plats jag var på väg igår gjorde det idag istället ( fredag) och nu ligger jag här i sängen nybastad och lycklig , synd att resten av min familj inte ville följa med. 

Förstår ungdomarna att dom gärna sitter hemma och spelar men lovar att detta skulle ha gjort så gott för Mikko  att komma hit ut och få nolla allt vardags stress på denna helt ljuvliga plats. Här är  mörkt som i säcken där ute  ute och så tyst att jag skulle höra om en knappnål föll i golvet och nu tror jag ni så småningom vill veta var jag befinner mig.

Det var faktiskt en på min Fb sida som gissade rätt , jag är ute i Tunhamn och kopplar av. Nu är det väl en hel del som funderar  varför jag inte är i mina egna stugor och kopplar av ,  men då jag har chans att besöka en massa fina ställen så vill jag göra det. 

Jag trivs på en massa ställen och det är ju så roligt att få se och uppleva en massa olika platser. Tunhamn är som sagt en plats som jag besökt till och från sen jag var tonåring och här kan man inte annat än trivas. Finns nog inte finare skärgård en denna hit långt ute till havs det är här man hittar lugnet.

Orsaken varför jag inte kunde komma hit  igår var att det blåste så hårt att förbindelsebåten Stella inte körde till Tunhamn men idag kom jag med den från Kasnäs hit och hem på söndag. Detta är lyx att kunna  komma till en så här fin plats utan egen båt , ända nackdelen då jag kommer så här är att jag måste passa tider. Har man egen båt kan man flexa med tidtabellen och tex åka hem lite senare. Men med egen båt måste man ha båtplats ,  vinterförvaringsplats , båten skall tankas och skötas , försäkringar osv men förbindelse båten tar dig från plats A till B utan att det kostar dig en ända euro.

Nu när jag äntligen fick passligt att komma  hit så är då typiskt en stor del av Tunhamns gänget inte här men det blir flera gånger jag kommer ut hit så nog skall jag hinna träffa hela bunten. I morron skall jag faktiskt gå över till öns grand old lady T och hennes man på en kopp eftermiddags kaffe . Har inte sett dom på ett antal år eftersom jag inte haft passligt  att komma hit. Var så fem före i fjol höstas att komma men så blev jag uppringd att jag fick åka på jobb ( Grace) när jag hade inplanerat att komma hit ut.

Men bättre sent än aldrig , nu är jag äntligen här och det känns så härligt. 

Var brukar jag bo då jag är här?

Då ännu som min pappa var i sådant skick att han kunde komma hit så hade han en liten hyrstuga här och där har jag också varit många gånger. Nu har han den inte mera i och med att han inte klarar av att  komma hit på grund av sin sjukdom ( demens/ alzheimer) och dåliga ben. Men min längtan hit är och kommer alltid vara lika stark som den varit  för det är nog något så magiskt med denna plats  att sitta här på en bergsklack och blicka ut över detta hav och känna den friska luften som tränger sig in i näsan. Finns nog inga tillräckligt med ord för att beskriva den känslan.

Nu märks det absolut att ålder ger sina spår vem skulle i ungdomen ha kunnat sitta flera timmar och stirra på havet och tycka att detta är nog den bästa avkoppling ,nej på den tiden var nog den bästa avkopplingen en plastkass fylld med Karjala öl. 

Nu är jag då och kopplar av i en bekants stuga som jag lärt känna via pappa och Tunhamnsborna. Han har stuga här och det är nu i den stugan jag får husera och njuta och saken gör ju inte det mer spännande för hans stuga  är på den plats som mina föräldrar någon gång drömde om att slå upp en stuga. 

Min pappa pratar ofta om denna plats "Lagunen"  för det går en så fin vik in här brevid. Deras dröm blev aldrig av men nu får jag som sagt njuta på den platsen och lovar det är nog ett så otroligt fint ställe.

För att inte tala om den stugan jag befinner mig i , kan helt ärligt  säga som så att detta är från början till slut min drömstuga både till utseende och platsen. Har alltid drömt om en modern , svart stuga på en bergsklack där jag inte behöver springa runt och klippa något förbannat gräs och nu är jag på en sådan plats. Lovar att jag gnuggat mig flera gånger i ögonen för att förstå att detta är sant. Jag har haft lyckan att få se många otroligt fina platser i mitt liv och Tunhamn hör med dit.

Att sitta i denna stuga och se då höststormen gör sina spår i havet och vågorna rör sig mjukt, skummet som visar sig på vågtopparna  och alla fina granna höstfärger och alla dessa fåglar som visar sig här i skärgården , tystnade, lugnet ja det finns bara ett ända ord som beskriver detta...Finlands paradis. Detta kan man med handen på hjärtat säga att är Finlands svar på Karibien , två så olika ställen men får mitt hjärta att brinna lika mycket. 

Visst tusan är livet härligt att kunna ha en massa ställen man tycker om , där jag och min familj får njuta fullt ut , samla kraft och få en massa super härliga minnen. Har förut berättat att jag är en riktig livsnjutare och det kommer jag inte ändra på , man skall njuta fullt ut när man en gång har chans.

Har  under mina år besökt Tunhamn alla årstider och lovar att denna skärgård bjuder på sin charm om det sen är sommar , höst , vinter eller vår och ju äldre vi blir desto mer förstår vi av njut av allt vad naturen visar oss. 

Just nu har jag en känsla att här skulle jag kunna vara tills vinter säsongen startar och sen åka upp till Himos och plocka fram skidorna men jag måste  också jobba emellan för att kunna uppfylla mina drömmar och allt jag vill göra det får jag inte gratis.

Mikko trivs nog också här på Tunhamn så tror nog sen då han inser att våra ungdomar klarar sig själva att jag får han med hit och koppla av , han har lite svårt ännu och lämna dom ensamma. Dom pratar om hönsmammor men sällan on hönspappor men han är en riktig hönspappa kan jag med handen på hjärtat säga. Mina barn har nog fått lyckan att ha världens bästa pappa. 

Men med god tur kanske vi ännu här under hösten har möjlighet att få komma ut hit  och njuta innan vår vintersäsong börjar i Himos. 

Men just nu glömmer jag nog alla andra platser för skall suga i mig precis allt vad Tunhamn nu bjuder på detta septemberveckoslut oberoende om det regnar , blåser , solen skiner så kommer jag vara ute och suga i mig så mycket friskluft jag bara hinner. 

Men andra ord ett veckoslut som jag kommer leva länge på , ett veckoslut som jag får tänka bara på mig själv.

 

Stormen förstörde mitt äventyr

Minisemestern avbokades

Fick avboka min mini semester idag pga av vädret , det blåste för mycket. Flygen brukar oftast flyga då det är kraftigare vindar , likaså brukar båtar köra , bilar/bussar brukar nog inte heller inhibera sina tidtabeller pga storm. Nu vet jag att ni undrar vart jag är på väg  och varför jag är lite hemlighetsfull , det är roligt att inte direkt avslöja mitt resemål. Ni får  gärna gissa  så skall vi se om ni tippar rätt var Lissu skall fira veckoslutet. Jag vet att några i min bekantskaps krets vet vart jag är på väg.

Som sagt i morron gör jag ett nytt försök och hoppas verkligen jag kommer fram till min destination där jag skall mysa och koppla av över veckoslutet. Det skulle ha blivit 3 nätter men i och med att jag inte kom mig iväg idag så får jag njuta bara 2 nätter men bättre än ingen mini semester alls.

En plats jag alltid kommer att älska

Skall bli så skönt att få uppleva hösten några dagar på ett ställe som har en egen plats i mitt hjärta. Har många ställen som fått en eget plats i mitt hjärta  och dit jag åker i morron är ett ställe som jag alltid kommer ha ett gott öga till.  Ett ställe som jag besökte mycket i min ungdom , sen blev det en paus i något skede men så blev det lite mera igen att åka dit för att nu igen haft en liten paus. Men detta ställe går inte att glömma för har så många fina minnen därifrån och fått uppleva en så fin natur som inte går att beskriva i ord. Kan redan se framför mig i morron då jag anländer till min destination och jag kommer sätta ner mig ,kasta ansiktsmasken och dra ett så djupt andetag av den friska luften och bara njuta av vad jag ser omkring mig.Har faktiskt nu  sovit inne  då jag kom från jobbet  så det kommer göra susen med friskluft i morgon.

Vi längtar efter snö

Hör och häpna så går vi nog alla här hemma just nu och väntar att det första snötäcket skall lägga sig på marken i Himos. Det betyder att vi får börja plocka fram vår skidutrustning snart och börja njuta av skidsäsongen.  I år blir det väl bara jag och Michelle som skidar medan resten av gänget kommer att åka snowboard och måste säga att jag är verkligen imponerad av deras uppvisning förra säsongen. 

För Mikko tog det väl längst att komma på tekniken men då han väl hittade den så kom han susande från toppen av backarna med snowboard , Angelica kom också hastigt på tekniken och så har vi då vår yngsta familje medlem Jaromir som ett par gånger gick en liten bit upp i backen och och övade att komma ner och efter det  åkte han  upp i hissen men snowboard utan att falla och likaså kom ner i hela lilla  backen utan fall...det kallar jag att lära sig snabbt. Så han sa att han kommer bara att åka snowboard denna vinter. 

Många frågetecken

Men hur mycket vi än  längtar att skida så längtar vi nog också till raka motsatsen nämligen...vår Karibien kryssning. Vi är nämligen snart  inne i oktober månad som  betyder att resan närmar sig med stormsteg och vi är som stora frågetecken ännu. 

Vågar vi  boka flyg , vågar vi boka hotell , vågar vi över huvudtaget förbereda oss att vår kryssning blir av , kommer RCCL starta igång sina fartyg från Miami , vilka reseförsäkringar behövs , alltså det är mycket frågor nu. Det är inte som det var förr  att  klicka och så åker vi , nu vet vi inte ens om vi över huvudtaget kommer in i Usa. 

Är medlem i en grupp "kryssning& kryssningsfartyg och där är just nu detta ett hett diskussions ämne om  att komma iväg i nästa år....vi är faktiskt många i samma situation nu som varken vet bu eller bä. Många tror att kryssningarna startar medan många tror att resorna kommer skjutas fram. Fast allt nu sakta men säkert öppnas så är det nog inte bara så där hur som helst att åka iväg.  Angelica och Robin går som på nålar och hoppas ju verkligen att resan blir av för det är deras första kryssning i Karibien.

Nu skall jag säga god natt världen för att i morgon orka ut och resa.

Inga passagerare

 Det verkar som jag inte alls  hinner skriva blogg då jag är på jobb så jag kör igen en sk  min arbetsvecka i bilder. Vet inte vart alla timmar rusar iväg för tycker jag knappt hinner skriva ens på min lediga vecka.

Som sagt förra måndagen var jag på dagiset och hjälpte till för dom behövde snabbt få dit någon och på tisdagen var det dags att packa arbetsväskan igen men snabbare än man vet så är jag igen hemma på ledigt. Min hyttbytes kompis hade gjort en sådan fin svan i min hytt då jag kom på jobb.

Folk har verkligen kommit igång och det börjar nog sakta men säkert kännas att vi går mot åt rätt håll  , om man ännu skulle få slänga dessa förbannade ansiktsmasker så skulle jag vara glad. Att ha masken på från tidiga morgon till sent på kvällen gör nog att man blir en aning kollrig i knoppen , inte mycket friskluft man andas in men försöker som sagt gå yttre vägen  (på deck) om jag skall någonstans och då drar jag hastigt masken av mig och tar några extra andetag av friskluft.

Men för övrigt börjar min vardag kännas rätt normal , läser i tidningarna att allt börjar sakta men säkert öppnas och skulle verkligen önska att det nu verkligen går åt det bättre hållet och det inte kommer ett ordentligt bakslag , men det får man se sen då världen öppnas.

 Nyheten som verkligen gjorde mig super glad är att gränserna till USA enligt nyheterna skall öppnas i november.

Nu tror jag ingen kan gå miste om vilken sida som varit den mest öppnade sidan på min data efter att jag läste denna nyhet...jo Momondo såklart. Skrev till mina bekanta i Californien att jag redan nästan har ena foten där och dom önskade mig hjärtligt välkommen. Så nu finns det ännu mera drive att jobba extra ifall någon behöver hjälp någonstans.

Nu på arbetsveckan köpte jag en Mumin body till min kompis baby som jag skall skicka till Californien i morron. Hon tycker jätte mycket om då jag skickar baby kläder dit för det är ju lite häftigt att ha finska klädesmärken på lill killen i Californien.

Vi har faktiskt fina barnkläder ombord på Grace och sen har vi också inredningsprylar som tex denna Amanda B och också andra fina märkeskläder åt vuxna.

På måndagen var det en lite annorlunda arbetsdag då vi på kvällen kom till Åbo hamn, det kom inga passagerare ombord utan istället kom det en massa arbetsfolk. Grace blev nu några dagar i kajen , vi har sk liggedagar då det är en massa saker som skall fixas , storstädas , repareras m.m. 

Sen på liggedagarna har vi också storövning då hela personalen övar och sen brukar också det komma utomstående med och öva som tex brandmän och ytbärgaren som brukar komma med helikoptern och öva. 

Det är intressant och också jätte viktigt med dessa övningar så man vet vad som hör till ens egen uppgift i nödsituationer . Vi har utöver dessa storövningar på våra liggedagar också övningar varje arbetsvecka och sen ordnas det med 5 års mellanrum storövningar i Lojo Meriturva. Sen är det en annan sak hur man skulle reagera i en riktig situation , fast man hur övat och övat så kan det vara att man skulle bli helt i chocktillstånd och inte kunna göra något. Bara att hoppas att man aldrig behöver vara med om något sådant.

Jag avslutade min arbetsvecka på tisdag kväll och istället för att gå över landgången så blev det att komma ut i friheten från bildeck. 

Idag skulle jag absolut inte alls ha haft lust att stiga upp , skulle mer än gärna ha velat sova hur länge som helst men hade lovat att fixa Michelles hår då dom hade skolfotografering ( kompisfoto) och i morron har dom klassfoto/eget foto , sen var kylskåpet rätt tomt (typiskt) och sen ser  en kvinna  alltid saker som borde göras i hemmet men idag blundade och då menade jag verkligen blundade för jag for tillbaka i sängen då jag kört Michelle till skolan ( J for med cykel) och jag somnade så förbannat gott. Men så vaknar man med dåligt samvete då kidzen kommer hem från skolan och ingen mat är färdig.

Ibland önskar jag verkligen att denna " houskeeper" tid så småningom skulle vara över för det är nog så otroligt många trådar att hålla i då man har familj. Ingen av dom är ett dugg intresserade hur hemmet ser ut  , allt blir där dom lämnar det och jag som tycker om  att ha fint får hela tiden  plocka upp efter dom. Men tur har jag inbokat i min kalender mina "mammyvacation"  då jag åker iväg och bara får tänka på mig själv , göra vad jag vill när jag vill och inte behöver se på denna kaos.

Nu har jag inbokat några egna dagar där jag inte tänker göra så mycket annat än sova och andas friskluft . Mikko och kidzen var inte ett dugg intresserade av att komma med  men jag känner att jag behöver denna lugna , härliga plats  dit jag skall åka. Frågar alltid om dom vill komma med om jag planerar något men vill dom inte så accepterar jag det och dom måste också acceptera att jag vill göra något annat ibland än bara sköta hemmet efter att jag jobbat hårt och varit instängd en vecka på min arbetsplats. Vi är alla bara människor och behöver vår egen tid.