Hej på er alla.
Så har då vardagen anlänt hit till vår familj också , skolorna har börjat , Mikko har redan jobbat 2 veckor efter sin semester och jag har dammat av min "Taxi dress" som fått vara i skåpet hela sommaren och är nu redo att börja köra Michelle till bussen eller ner till Pargas så länge tills hon får körkort och kan köra till skolan själv.
Det är jätte lång vänte tid att söka special körkorts tillstånd, kan ta upp till 3 månader tills hon får tillstånd att köra upp enligt Trafi men en som väntar på något gott väntar aldrig för länge så nog får hon sitt körkort förr eller senare. Sen kan jag pensionera mig som " Taxi chaufför" efter alla dessa år som jag har kört dom till och från skolan. Vad gör man inte för sina kidz. Mitt körande minskade redan mycket i fjol då Jaromir fick moped kort så han for själv med moppe till skolan och nu bor han på veckorna i Karis i och med att han började yrkesskolan där.
Det är mycket förändringar i höst i vår family. När jag äntligen fick pappa in på boende och vet var han är så är det dags för våra kidz att ta klivet ut i vuxna världen och börja bli självständiga. Nu är det dom jag får börja oroa mig för.
Har läst och fick också höra att det i fjol hade gott så vilt till på Karis internat att dom i år måste ändra reglerna så att studerandena inte får komma dit på söndag utan dom måste komma först på måndag och fara direkt till skolan och sen först efter skoldagen fara till internatet.
Karis yrkis/internat har haft ett rätt så dåligt rykte om sig en längre tid. Så nu är det bara att hoppas att Jaromir verkligen satsar på sina studier och efter 3 år kommer ut som bilmekaniker istället för att välja den knaggliga stigen där faror lurar. Michelle är den lugna och försiktiga som jag vet var jag har (tillsvidare) i alla fall.
Men alla har vi väl mer eller mindre varit på den knaggliga stigen i ungdomen då man var små nyfiken vad som fanns bakom följande back krön och folk har det blivit av oss också.
Vet någon hur det är i Karis i dagsläget ? Som sagt det är inte bara där som det händer utan över allt , hela jävla världen har ju så gott som spårat ur.
Själv är jag taggad för en ny arbetsvecka och full av ny energi. Var ett förlängt veckoslut ute på Tunnhamn i "låne stugan" och hade det hur skönt som helst.
Åkte till Kasnäs och därifrån vidare med förbindelse båten Stella.
Gjorde med andra ord inget annat än latade för när jag är ensam där så är det ingen annan jag behöver ta hänsyn till utan allt händer i min egen takt. Det blev sena kvällar med radiomusik i skenet av en massa ljus, bastukvällar , blogg och film kvällar och 2 nätter var det bonga stjärnfall.
Har aldrig sett så fina och många stjärnfall förut , bongade 40 stjärnfall en natt från 01.00 -03.00 och följande natt såg jag 27 stjärnfall på en timme. Att sitta där ute i mörkret i tystnaden och se så många stjärnor falla var något så otroligt magiskt som jag inte varit med om förut men nu har jag fått se detta också.
Läste av en slump på Iltasanomat att det skulle vara mycket stjärnfall förra veckoslutet så om jag inte skulle sett den artikeln så skulle jag ha gott miste om allt detta magiska som himlen bjöd på.
Sen heter det att då man ser en stjärna falla så få man önska sig något så ni kan gissa att jag hade fullt upp att önska på natten.
Sen var det en vacker regnbåge som visade sig.
Under min lilla mini semester så blev jag också bjuden på kaffe och födelsedags tårta. Kom riktigt passligt ut till skären då man blev bjuden på kalas. Kan ännu tillägga att tårtan var super god.
Sen blev det många lata mornar med kaffe/frukost i sängen under min minivacation för det är förbjudet att stressa i denna stuga enligt mina regler. Där är det en stressfri zone som gäller och lovar att det känns super bra att ibland göra allt i slowmotion.
Måste finnas en plats någonstans där man med gott samvete får varva ner. Många har sitt hem där dom känner lugnet men det har tyvärr inte jag. Trivs super bra i vårt hem men i den zonen finns där hela tiden något att göra och en massa tidtabeller.
Vaknar alltid till Mikkos klocka då han ska på jobb fast jag får ha sovmorgon, sen skall Michelle köras, sen är det funderas på vad jag skall laga till mat , hemsysslor som aldrig tar slut. Sen har Michelles simträningar börjat igen efter sommarpausen som betyder att jag skall köra/söka henne flera gånger i vecka från simhallen. Som tur kör Mikko henne ofta för han brukar själv fara och simma.
Som ni märker blir nog min tid inte lång i vardagen så denna stuga på Tunnhamn kom så passligt in i mitt liv , dit jag kan fly för att ladda nya krafter.
Som ni säkert gissar så är det alltid med tunga steg jag lämnar denna plats för här skulle jag trivas flera månader. Men hinner nog flera gånger hit ännu i höst och njuta av naturens vackra färger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar