På Arlanda sket det sig!!

 Sakta men säkert är jag på väg till vardagen oberoende om jag vill eller inte....sakta glider vi mot Åbo med Amorella .....den sista etappen på vår långa resa tillbaka till Finland....som gick via Houston, Amsterdam och Arlanda/Stockholm.

Nu lovar jag att ni kommer att få läsa mycket om vår resa då jag igen får tid att sitta ner i lugn och ro och skriva och fixa och trixa och bjuda på fina foton här på bloggen. Vill hellre  ge mina blogginlägg god tid än att hastigt under resan rafsa ihop något och vips in med några foton. Nu får jag ge tid åt inläggen på bloggen och hoppas ni vill läsa.

Passar bra för mig och sitta och blogga nu då det är kallt ute för jag är nog en sådan "frusikukku" (frusen av mig) så jag myser hellre inne under pläden och väntar på den härliga solen och värmen som kommer med våren.

Allt har löpt helt som det skall under vår resa förutom nu på slutrakan på Arlanda så fattades alla våra tre bagage.....jo ni läste rätt ALLA tre var borta och trodde ni att vi packat ner några rockar i våra handbagage ...nej hur skulle vi ha gjort det denna gång. Vi litade ju pråmpt på det att våra bagage kommer. Men just nu så blev det inte så som vi hade tänkt.

Jag har varit med om att få hem mitt bagage senare både i Finland och Los Angeles....så det är inget nytt för mig. Men ni kan säkert gissa vilken känsla vi hade då vi alla 4 stod där i t skjortor på Arlanda och ute var där snö och runt minus 6 grader....inte fan kunde vi börja ta oss ner till Viking terminalen i bara t skjortor.

Det var bara att börja fundera var vi skulle hitta  en hoodey (huppari ) eller någon rock så att vi hålls varma tills vi är nere i hamnen....och ända lösningen var att se i nån affär på flygfältet vad vi hittar....och inte hade dom där någon typ H&M utan det var nog snällt att köpa åt oss alla rätt så värdefulla hoodeyn.Så där kom vi sedan hela familjen glänsande med vår nya Peak performance hoodeyn som fan kostade tillsammans  tex en flygbiljett till LA och tillbaka.

Kände mig lite som den äkta kärnfamiljen då man förr skulle gå runt med samma "tuulipuku"  ( utedress/joggindress) men nu istället för tuulipukun gick vi alla runt med samma  snygga hoodien och kände oss som någon jäkla överklass familj ...vi som aldrig ens skulle se åt detta märke utan hellre köpa våra hoodien fast på loppis.

Gissa om vi gick runt och skratta...tur att vi är den familjen som inte stressar utan tar allt med en nypa salt och massor med humor.

Men som sagt det var ju  flygbolagets fel att vi stod utan väskor mitt  vintern så nu skall jag se hur mycket dom är villiga att ersätta....det blir väl nån fjösig liten peng då det väl kommer till kritan....får nog fan hoppas dom står för hela kalaset.

Jag brukar nästan alltid ha min tunna läderjacka med ombord på flyget och också åt kidzen tunna jackor...men typiskt inte nu...utan nu var allt packat i stora bagagena.




Men då vi kom ner till Amorella på kvällen så kom det ett meddelande att väskorna var hittade nånstans ute i vida världen och dom skall skickas till Åboflygfält och sen får vi dom hemkörda...så tur i oturen att det gick så här så slapp vi släpa på tre mega stora väskor. Snabbt hittades dom...en gång var jag utan bagage i 5 dagar innan dom hittade det på Island....och några gånger som jag tappat bagaget i LA så har det kommit följande dag.

Tänk om de skulle varit tvärtom att vi blivit utan bagage innan vår kryssning och vi hastigt skulle ha måste köpa en hel hög med kläder åt oss alla så vi skulle ha klarat oss en vecka på kryssning.

En "missil " i vårt bagage

 Som ni märkt så har det inte kommit så mycket inlägg under veckan....men då det är semester så vill man nog inte hänga på datan utan hellre njuter man nog av allt man får vara med om...i synnerhet att vara ute och njuta av solen och värmen.

Nu är vi då redan inne på slutrakan av kryssningen och vi har besökt alla öar och idag fredag har vi sjödag då Harmony är på väg upp mot Fort Lauderdale och i morrom är tyvärr denna resa över för denna gång.

Efter fyra kryssningar så är vi alla ännu överens här att vi skulle kunna stanna åtminstone två veckor ombord ännu och kryssa...vi trivs så bra här.Det finns ju sådanan som kryssar en till två månader...men det är dom rika pensionärerna har möjlighet till sådant.

Jag skall som sagt lite här framöver berätta om våra besök till dom olika öarna och visa en massa fina bilder....har också lagt in fina foton på Instagram där ni hittar mig på namnet settelaitinen.

Då vi kom ombord så hände det samma sak som för ett par år tillbaka .....vi saknade ett bagage.Som betyder att bagaget finns nere på tvåan och man måste personligen ner och söka det pga att dom hittat något i bagaget och man skall personligen ner dit och öppna bagaget och visa det dom vill se.

Så här är nog säkerhets kontrollerna super bra....personligen måste man gå igenom security innan man går ombord och sen är det flera ställen dom kollar att det personliga seapass kortet verkligen stämmer ihop med dig personligen. Överallt du visar ditt seapass så kommer det också ditt foto.

Seapass kortet är också som ett betalkort ombord och alltid då du köper så kommer ditt foto på datan och dom ser att det är ditt personliga kort.Likaså då man går ut från båten så måste du alltid skanna ditt seapass kort och nu då vi var i Puerto Rico måste du också visa foto id innan du alls slapp på hamn området och sen igen visa sepasset innan du kom ombord.Så det är nog jätte noga koll på alla som är ombord.

Så tillbaka till vårt bagage som fattades.....jag och Mikko for ner dit och där fanns en massa bagage som blivit nerskickade till deck 2 i vätan på att folk skulle komma ner och söka dom.....i vårt bagage var det något stort som hon ville se .Jag tog ut saken som var en leksakshaj men sog ut som en missil och där stog både hon och jag och skrattade....men jätte bra att dom kollar noga för vem vet ..det finns kanske sådanan som gärna skulle ha lust att ta en äkta missil med ombord.

För några år sedan då Mikko och jag var på kryssning (bröllpsresa) så hittade dom två mini champagne flaskor i mitt bagage och jag måste förklara vad det var.Nå dom sa att jag nog fick ta dom med till hytten...likaså var det nu en kille framför mig som måste visa sin vinflaska han hade i bagaget men han fick nog ta den med.

Så man kan säga slutet gott allting gott.....och nu har vi som sag snart njutit här ombord en vecka.....mera om vår resa kommer det att komma.

Nu är vi ombord

Här hinner man inte blogga på i samma takt som hemma... det är så mycket man vill se och göra på en kort tid.Vi var som sagt 5 dagar i Fort Lauderdale och nu har vi då gått ombord på världens största fartyg Harmony of the Seas och skall kryssa i Karibien en vecka.

Ni som följt med bloggen lite längre och ni som känner mig och min familj personligen vet ju att Usa och Karibienkryssningar är helt vår grej.Det är så roligt med folk som hittar sina egna favoriteställe då dom åker ut på resa.

En del känner för att alltid åka till Thailand ,en del vill åka runt i Europa, en del vill åka på stads semester, en del vill göra extrema resor, en del vill inte resa alls och sen finns de då sådana som vi som hela tiden vill till Usa och på Karibienkryssningar.

Vi är helt sålda för denna grej att få kryssa runt i Karibien och se en massa fina öar, äta gott ombord ,lata oss och sola på deck , njuta i en massa olika pooler och jaccuzin vi älskar  dessa sk flytande hotell.

Minns inte om jag skrivit det tidigare hur allt fick sin början med att vi nu  gärna vill  kryssa en gång i året i Karibien....skall berätta lite mera om det här på bloggen.

Men nu har vi då börjar vår underbara kryssning med Harmony of the Seas och skall försöka hinna uppdatera lite under denna vecka vi är ombord.

Häng med på vårt äventyr.

Nu lämnar vi Fort Lauderdale bakom oss och första stoppt som vi kommer att åka till är en av mina favorit öar St Maarten.

Hedrade offren i ishallen

Igår var vi och se på ishockey...vi brukar försöka hinna med åtminstone en match om inte flera då vi är här. Nu som sagt hann vi bara med en match och det var Panthers mot Washington Capitals.

Innan matchen började så var det minnes stund och tyst minut för offren i skolskjutningen....vackra tal och en lite pojke som sjöng så otroligt fint. Har aldrig varit med om på en ishockey match då hela hallen på varit så tyst....hördes inte ett pip.

Det var också så fint ....dom hade på isen upplysta sk bollar och i varje boll fanns offrets namn....och till slut spelades en så vacker sång och bollarna slocknade en efter en tills alla bollar var släckta.

Själv är det nu min tur att gå och snörvla så jag hade kanske inte riktigt den där rätta stämningen på ishockey matchen igår. Verkar som vi alla lite turvis har fått släng av förkylningen som Mikko hade innan resan.

              Här hade dom logon av skolan som mistade elever och läraren.

Annars var det ju nog en bra match och alltid roligt då hemmalaget tar segern...jubel och klappar i hallen då Panthers vann med 3-2 riktigt på slutrakan .

                                         Här står mina egna pantrar och poserar.

Kommer aldrig bli vintermänniska

Dessa vyer slår absolut vinter och kyla....jag har aldrig varit vinter människa och kommer aldrig att bli en vinter människa.Kommer att göra allt för att få spendera min framtid med dessa vyer.
Jag blir så glad då man går runt och ser en massa glada pensionärer som strövar runt längs med beachen och njuter av livets lyckliga dagar.

Hoppas hoppa satt jag får bli en av dom lyckliga pensionärerna som kan vara vintertiden borta från Finland och sitta här i Florida  eller Kalifornien och plaska med fötterna i havet och njuta av havets brus. Alltså vi njuter nog så av det här.....vi poenterar det flera gånger per dag hur lyckligt lottade vi är som får vara med om allt  detta och vi verkligen uppskattar allt vi får vara med om.

Tyvärr går dagarna alltför snabbt och skulle redan kunna tänka mig fortsätta min semester här efter vår kryssning men det  är bara att snällt hoppa på flyget och återvända till snö och kyla...tyvärr.Men hem och jobba hårt och spara så får vi snart fly igen.

En annan passion jag har då jag är i Usa är att shoppa ...helt otroligt fina kläder dom har här och just nu är dollar kursen bra för vår plånbok.Dom har ju hela tiden en massa fina kläder på sale....så ni kan ju gissa att jag fyller upp våra bagage hur lätt som helst.

Nu kommer vi att igen åka ner en stund till beachen för att bara sitta ner och njuta och höra på vågornas brus.

Magen knyter sig

 Nu är vi då äntligen framme i Florida/Ft Lauderdale trötta men lyckliga att få njuta av  den härliga värmen och solen som jag saknar så gott som varje dag i Finland. Igen får vi det bekräftat hur skönt det är att bara hoppa i ett par shorts och en t-shirt eller en härlig sommarklänning.

Flygresorna gick bra fast det var en massa byten och immigration gick också jätte smidigt .Då vi kom fram till Ft Lauderdal så sökte vi vår hyrbil på flygfältet vilket också är jätte smidigt. Ni som är på väg hit och skall hyra bil så plocka upp bilen på flygfältet sen är det också mycket lättare att lämna den då ni flyger hem. Vi bokade bilen då vi satt på Arlanda så egentligen behöver man inte boka bilen många veckor före resan.

Mikko köpte för några år sedan egen navigator som han alltid tar med  hit och där har han ladda upp Usa´s kartor....för på biluthyrningen tar dom ju alltid extra betalt om du hyr en navigator.

Vi kom smidigt till vårt hotell och det verkade rätt så ok. När det blev lite snabbändring i vårt program så hade vi inte så mycket tid och börja söka runt. Då jag såg på hotell nära beachen så var dom rätt fullbokade och priserna var rätt höga om man vill bo där. Men då vi har bil att använda så är det ingen skillnad fast vi bor en liten bit från beachen för det är smidigt att ta sig ner dit med bil.

Här kan ni se min semester dricka...ofta tar folk foton av nån kaller öl eller drink....men jag håller mig till min favorit dryck hela semester med början i flyget...Coca cola .

Många funderar väl igen hur vi hanterar sorgen kombinerad med semester då vi nu är här på plats....en del stunder går det bättre och en del stunder sitter man igen och tänker...detta är bara en ond mardröm!! Då man slår på tv:n så är det mycket nyheter om denna dödskjutning, folk pratar om den, flaggor på halvstång så vi blir nog påminda om den hela tiden.

Vi kommer att åka någon dag till platsen/skolan där det hände för där har dom lagat en fin minnesplats som man kan  minnas alla offren som dog i denna skolsjkutning. Det är säkert skönare att åka tillbaka till Finland att med egna ögon fått se att detta verkligen är sant och på ett annat vis sörja allt detta.

Ikväll skall vi på begravning för att följa Nick till hans sista vila och visa vårt stöd åt Annika,Mitch och Alex med vår närvaro då vi ändå nu är här på plats i Florida....känner redan hur magen knyter sig och tårarna bränner.

Denna semester kommer vi alltid att minnas med  både glädje och sorg....men det känns ändå skönt att vi nu  får vara här nära och på plats i denna sorgens stund.

Som ni kan se så finns det till och med i hissarna heltäckande mattor. Men heltäckande mattor börjar nog också mer och mer avta här i Usa.

Nervarvande fas

Så kommer nu  den första färska reserapporten från vår etapp nr 1.Vår resa med Amorella till Stockholm gick helt okej.Fast vi åkte dagsbåten så hade jag hytt bokad för vi hade inplanerat att vi skulle försöka sova på dagen så vi orkade vaka på Arlanda.

Vi har som sagt spenderat natten på Arlanda och fått konstaterat att vi är nog inte några ungdomar längre...Mikko hade ben och rygg sjuk då han tog sig någon timmars tupplur på natten på en hård bänk. Själv är jag nattuggla och klarade mig utan sömn hela natten...slumrade till ungefär en timme.Kidzen i det stället sov riktigt gott med plädar omkring sig och nackdynan som huvudkudde. Allt gå bara man vill.

Vi tyckte det var så onödigt och checka in på hotell nära Arlanda  runt kl 22 och sen skulle vi ha måste checka ut redan runt 05.00.Bättre att ha sovit dåligt  på Arlanda så sover vi som små grisar då vi flyger från Amsterdam till Usa, en resa på lite på 9 timmar.

Vi skall nu som sagt först flyga Stockholm-Amsterdam (typiskt flyget försenat) och den sträckan tar ju inte så hemskt länge...sen är har vi ett par timmars tid för byte och så är det dags och flyga vidare....sen i Usa så har vi igen ca två/tre timmars byte ( vi skall genom immigration)  och efter det flyger vi till Ft Lauderdale. Skulle absolut inte orka med dessa byten....har blivit för bekväm och vill helst flyga direkt men nu hittade jag inte alls några bra pris på direktflyg. Så vi för nöja oss med detta bytande denna resa.

Just nu känner jag mig rätt harmonisk då jag sitter och ser ut och snön yrar på  och jag vet att jag får lämna detta klimat för ett par veckor och får njuta av nästan +30 grader varje dag. Skulle gärna bli längre där men tyvärr går det inte denna gång....får ta det sen i höst då jag/vi  skall till Kalifornien.

Många funderar kanske om vi aldrig har några motgångar på våra resor ...egentligen inte förutom nu ser det ut som starten bli runt 15 min försenad.Men annars brukar det löpa helt ok....och våra kidz är vana resenärer så det är så skönt nu då vi har  sk 4 extra händer som hjälper till.

Kidzen har nog verkligen resefeber medan jag bara väntar att jag får boarda planet och sätta mig ner och sova och Mikko är lika lugn som en filbunke som vanligt.Men som jag skrev ...vårt motto är ...inget stress. Det är så skönt att bara få vara och känna hur kroppen går igenom en nervarvande fas.....märka hur allt stress rinner ur kroppen.

Hoppas ni alla har en skönt start på veckan och försök låta stressen rinna ur och njut av en stressfri vardag.

Hiphej....får se var vi är då jag skriver nästa reserapport.