Trevlig självständighetsdag önskar hela gänget från stugan i Himos
fredag 6 december 2019
torsdag 5 december 2019
Sökte jobb i Himos
Vem skulle ha trott att jag skulle ha sådant pirr i kroppen av att få packa en hel hög med saker som hör ihop med vintern. Har nog inte sedan tonåren haft en sådan känsla för vintern som jag har nu .
Då jag var ung så hörde det alltid till att till sportlovet åka iväg med familjen, släktingar och vänner på ett förlängt veckoslut till en plats som heter Ellivuori ski center i Sastamala ca 170 km nord väst om Helsingfors.
Minns inte hur många år i rad vi var dit men kan ännu minnas känslan då man hade sista skoldagen , allt var packat och jag fick sluta någon timme tidigare från skolan för att vi skulle starta mot vårt sportlovs firande. Skidorna packade , vinterkläderna och allt annat var packat och det var dags för take off.
Kusinerna var ofta med och sen ännu några familjer och gissa om vi hade roligt alla barn tillsammans. Dagarna gick åt i backarna och kvällarna plaskade vi i poolen, bastade plus hade så roligt på hotell Ellivuori. Kan ännu nästan i detalj minnas dessa sportlov.
Jaromirs skidjacka
Mikkos skidjacka
Vem skulle ha trott att jag så här många år senare står med samma härliga känsla och packar ner vinterprylar.... skidkläder, pulkor , vinterstövlar, mössor , vantar osv .
Skidutrustningar äger vi inte ännu men vi har planer och köpa åt oss egna skidor för i längden blir det dyrt att hyra för 3 personer ( Michelle gillar inte att åka slalom) Man förtjänar nog hastigt in summan med att ha egna skidor plus att vi sen också kommer att köpa säsongskort. Dom brukar sälja i april jätte billigt för nästa säsong och då skall vi passa på .
Inte skall vi frysa i skidbacken då vi alla plockar på oss varma ninja kläder.
Vår egen Himos Ninja
I och med att jag inte får skida i år så behöver jag ännu ingen skidutrustning , Mikko har tänkt låna hans kompis snowboard och öva sig lite på det i år och åt Jaromir kan vi hyra dom gångerna han vill i backen tills han får egen utrustning.
Michelles skidjacka
Där ser man .....det är aldrig försent att få nya intressen i livet fast man blir äldre. Istället för solsemester och att plocka ner sommarkläder, solcreme , baddräkter m.m så står vi plötsligt och är överlyckliga åt en hel hög med vinterprylar och att vi skall styra nosen mot en skidort och njuta av vinterlandskap.
Min skidjacka
Jag sökte faktiskt jobb uppe i Himos på mina lediga veckor nu då dom behövde vinter säsongsarbetaren , skulle ha kunnat hoppa in fast något veckoslut och hjälpa till på något cafe eller fast i biljett försäljningen. Skulle ha passat bra då resten av gänget åker slalom och jag inte får skida så skulle jag ha kunnat jobba istället men tyvärr blev det inte denna gång.
Dom sökte helst säkert heltids säsongsarbetaren och jag skulle haft ganska begränsat att hoppa in .Men mina uppgifter finns i deras arkiv och dom skulle höra av sig om läget ändras och dom kanske snabbt behöver någon som kan hoppa in. Passar ju bra då vi är så mycket där och så skulle det ha gjort gott att ha fått lite annat i tankarna än bara denna förbannade åldrings byråkratin.
Igår köpte jag tre nya pulkor som som vi i morron kommer att inviga och dom kommer att bli i stugan så också våra hyres gäster kan ha kul i pulkbacken.
Alltså Jaromir tänkte inte kunna gå till skolan idag för han har hela veckan verkligen vänta på att han och hans kompis skall få hoppa på bussen och börja äventyret mot Himos. Han är en riktigt livsnjutare som sin mor...han väntar så att vi alla skall i pulkbacken och testa pulkorna, få spela med sin kompis, bastu kväll , vi ska grilla och mysa .
I morse då jag körde dom till skolan sa han ...Mamma det ska bli sååå roligt till veckoslutet och det är ju så här jag vill ha det att kidzen skall trivas med oss och göra en massa roliga saker alla tillsammans vill att dom skall ha en massa härliga minnen i arkivet när dom blir äldre.
Hoppas ju också med detta stället att då skidintresset ökar att dom i tonåren kan ta sina kompisar med och njuta i skidbackarna och jag vet var jag har dom .
Vi startar tidigare med bilen och all packning så är vi där sen då dom kommer. Mikko möter dom vid busshållplatsen.
Härligt det är med resevana kidz som inte har något emot att komma upp med buss till Himos . Michelle och Jaromir har sedan länge åkt buss ensamma upp till Björneborg och det är tack vare Mikko som dom lärt sig i ett tidigt skede åka buss utan vuxet sällskap.
Likaså till julen kommer jag åka lite tidigare ensam upp till stugan och förbereda ...ni vet det är bråda tider för "Lill Nisse" ( läs Lissu) .Där får jag i lugn och ro fixa med lite klappar innan resten av gänget kommer. Nu hoppas jag dom inte tittar in på bloggen och ser vad jag skriver för då blir jag avslöjad.
Just nu målar jag ett par trälådor som jag fick, skall ta dom med och sen i morron fylla upp med kvistar , belysning och dekorera då vi kommer fram...nu skall jag ta ut ALLT av julen för om 19 dagar är vi i mål...Julafton.
Nu är jag redo att invänta veckoslutet med en massa roligheter ....backöppning i Himos, självständighets bal på tv , family time , fun time , pynta/ pyssla ,bada bastu och veta att jag också har rätt att njuta till 100%.
//Kram
Då jag var ung så hörde det alltid till att till sportlovet åka iväg med familjen, släktingar och vänner på ett förlängt veckoslut till en plats som heter Ellivuori ski center i Sastamala ca 170 km nord väst om Helsingfors.
Minns inte hur många år i rad vi var dit men kan ännu minnas känslan då man hade sista skoldagen , allt var packat och jag fick sluta någon timme tidigare från skolan för att vi skulle starta mot vårt sportlovs firande. Skidorna packade , vinterkläderna och allt annat var packat och det var dags för take off.
Kusinerna var ofta med och sen ännu några familjer och gissa om vi hade roligt alla barn tillsammans. Dagarna gick åt i backarna och kvällarna plaskade vi i poolen, bastade plus hade så roligt på hotell Ellivuori. Kan ännu nästan i detalj minnas dessa sportlov.
Jaromirs skidjacka
Vem skulle ha trott att jag så här många år senare står med samma härliga känsla och packar ner vinterprylar.... skidkläder, pulkor , vinterstövlar, mössor , vantar osv .
Skidutrustningar äger vi inte ännu men vi har planer och köpa åt oss egna skidor för i längden blir det dyrt att hyra för 3 personer ( Michelle gillar inte att åka slalom) Man förtjänar nog hastigt in summan med att ha egna skidor plus att vi sen också kommer att köpa säsongskort. Dom brukar sälja i april jätte billigt för nästa säsong och då skall vi passa på .
I och med att jag inte får skida i år så behöver jag ännu ingen skidutrustning , Mikko har tänkt låna hans kompis snowboard och öva sig lite på det i år och åt Jaromir kan vi hyra dom gångerna han vill i backen tills han får egen utrustning.
Där ser man .....det är aldrig försent att få nya intressen i livet fast man blir äldre. Istället för solsemester och att plocka ner sommarkläder, solcreme , baddräkter m.m så står vi plötsligt och är överlyckliga åt en hel hög med vinterprylar och att vi skall styra nosen mot en skidort och njuta av vinterlandskap.
Min skidjacka
Jag sökte faktiskt jobb uppe i Himos på mina lediga veckor nu då dom behövde vinter säsongsarbetaren , skulle ha kunnat hoppa in fast något veckoslut och hjälpa till på något cafe eller fast i biljett försäljningen. Skulle ha passat bra då resten av gänget åker slalom och jag inte får skida så skulle jag ha kunnat jobba istället men tyvärr blev det inte denna gång.
Dom sökte helst säkert heltids säsongsarbetaren och jag skulle haft ganska begränsat att hoppa in .Men mina uppgifter finns i deras arkiv och dom skulle höra av sig om läget ändras och dom kanske snabbt behöver någon som kan hoppa in. Passar ju bra då vi är så mycket där och så skulle det ha gjort gott att ha fått lite annat i tankarna än bara denna förbannade åldrings byråkratin.
Igår köpte jag tre nya pulkor som som vi i morron kommer att inviga och dom kommer att bli i stugan så också våra hyres gäster kan ha kul i pulkbacken.
I morse då jag körde dom till skolan sa han ...Mamma det ska bli sååå roligt till veckoslutet och det är ju så här jag vill ha det att kidzen skall trivas med oss och göra en massa roliga saker alla tillsammans vill att dom skall ha en massa härliga minnen i arkivet när dom blir äldre.
Hoppas ju också med detta stället att då skidintresset ökar att dom i tonåren kan ta sina kompisar med och njuta i skidbackarna och jag vet var jag har dom .
Vi startar tidigare med bilen och all packning så är vi där sen då dom kommer. Mikko möter dom vid busshållplatsen.
Härligt det är med resevana kidz som inte har något emot att komma upp med buss till Himos . Michelle och Jaromir har sedan länge åkt buss ensamma upp till Björneborg och det är tack vare Mikko som dom lärt sig i ett tidigt skede åka buss utan vuxet sällskap.
Likaså till julen kommer jag åka lite tidigare ensam upp till stugan och förbereda ...ni vet det är bråda tider för "Lill Nisse" ( läs Lissu) .Där får jag i lugn och ro fixa med lite klappar innan resten av gänget kommer. Nu hoppas jag dom inte tittar in på bloggen och ser vad jag skriver för då blir jag avslöjad.
Just nu målar jag ett par trälådor som jag fick, skall ta dom med och sen i morron fylla upp med kvistar , belysning och dekorera då vi kommer fram...nu skall jag ta ut ALLT av julen för om 19 dagar är vi i mål...Julafton.
Nu är jag redo att invänta veckoslutet med en massa roligheter ....backöppning i Himos, självständighets bal på tv , family time , fun time , pynta/ pyssla ,bada bastu och veta att jag också har rätt att njuta till 100%.
//Kram
onsdag 4 december 2019
Jag "råkade" se en röd tomteluva
Ni är guld värda som på ett eller annat vis piggar upp vardagen men många styrkekramar och bra inlägg/ord. Lägger alla goda råd bakom örat för ibland känner man sig helt vilsen i en situation som denna.
Men nu som sagt har dom bollen och dom får sköta det precis som dom tycker är bäst men kan ändå inte förstå att det verkligen skall vara så här. Därför vill jag skriva om det öppet på bloggen för det här är en kanal där det nås ut till många och folk verkligen skall se hur åldringsvården ser ut idag. Många skrev på Fb att man borde kanske ta upp detta med tidningar....vänta bara ...då man heter Lissu så är allt möjligt!!
Jag har haft full rulle idag så jag har inte ännu hunnit förstå att pappa är tillbaka hemma. Jag han inte vara där då han kom hem för just då skulle Michelle till tandläkaren , så jag sökte henne från skolan ...körde via Åbolands med pappas nyckeln åt en skötare för han skulle hem med taxi och sen skulle hemvården vara emot då han kom hem.
Han snabbt fråga skötaren hur dom tror det kommer gå med pappa....jaa sa hon ...han äter nästan inget , hinner nog inte själv till wc så blöjor kommer bli aktuellt , han sover mycket och är trött men tyvärr så finns det ingen plats på något boende. Så vi skall se hur det går för honom där hemma nu sa hon.
Då hade jag redan stänkt öronen och tackade och rusade vidare med Michelle till tandläkaren....orkar inte mera höra orden " det finns inte plats" ...raggen reser sig då jag hör den frasen. För några dagar hette det att han är i sååå bra skick. På sjukhuset hade han yrat att han inte ville på jobb då dom väckt honom, yrade att han skulle ut och fiska med båten och en massa annat som varken har huvud eller fötter.
Hann inte så mycket tänka i det skede men då jag hade kört Michelle tillbaka till skolan och lite varvat ner så funderade jag på vad sköterskan sagt och tänkte okej....låt han ligga där hemma nerpissad, utan mat och ensam om ni verkligen tycker att han är i sååå bra skick att han skall bo hemma ännu. I slutändan går jag igen i mål som en vinnare för jag vet att det inte länge kommer att hålla detta koncept att han skall ligga där. Då han inte äter och får i sig någon näring så kommer det sluta så at han snart är inne på sjukhus igen....det kan till och med jag säga som inte ens har utbildning inom vården.
Men för övrigt så kände jag mig ändå rätt lugn på kvällen och det är nog mina små filurer som piggar upp vardagen och innan kvällen var slut så skrattade vi så hade magen sjuk.
Som jag tidigare skrev så vill dom ännu tro på både Lill Nisse och Julgubben men ändå så kommer det ibland...inte finns dom. Men visst tusan skall jag ännu denna jul få dom och tro ...man måste smida sina planer rätt , improvisera och ta det på talang.
Ser verkligen ut som jag skulle få det att gå igenom min plan.
Vi satt och prata om julklappar med mina filurer och så sa jag ..ni har inte ännu skrivit åt Lill Nisse , det är bara 20 dagar till julafton så han vill nog snart ha era önskelistor.
Jaromirs önskelista till "Lill Nisse"
Sen " råkade " jag plötsligt se en lite röd tomteluva susa förbi vårt fönster och då blev det plötsligt annat prat. Jaromir sa ...jag håller persiennerna upp ifall vi ser han en gång till och ifall han kommer nära fönstret så kan han se då vi skriver vår önskelista.
Yess " nödlögnen" gick hem i år igen och kvällen slutade med att vi dukade jultårta och ett glas mjölk åt Lill Nisse på balkongen och två önskelistor som väntar på att bli upp plockade.
Jaromir sa att han skall nog flera gånger på natten gå ut och se ifall han ser Lill Nisse då han kommer...men just nu är det två trötta kidz som sover så gott och inte vet att JAG snart skall söka önskelistorna , äta upp julstjärnan och dricka upp mjölken...plus att jag möblerade lite gulligt så det såg ut som Lill Nisse suttit på balkongen och ätit , skrivit en lapp och tackat för sig. Tids nog kommer dom nog få veta hela sanningen eller så har vi samma tradition ännu då dom är 20.
Man borde ha sparat alla listor genom åren...skulle vara roligt att blicka tillbaka. Kanske jag har dom någonstans bara jag börjar söka .Ni som har barnen små så ta till vara varje års önskelista och gör fast en bok av den och ge fast i tonåren till julklapp eller varför inte som komfirmationsgåva....så får dom se vad dom önskat sig sen dom var små .
Sakerna på önskelistan har i alla fall ändrats från det dom var små tills nu...men lika lång verkar den vara som förr. Något skall dom få från sin önskelista men sen blir det en liten slant så kan dom köpa vad dom vill ( Ankku nu vet du vad du får) . Angelica kan fast köpa något till hemmet och Jaromir och Michelle kan köpa något dom vill ha från Usa då vi åker dit.
Sen hade vi ikväll vår granne och hällsa på , en äldre herre som bor ensam i samma hus .Han är så hurtig och sportig och har en massa roliga saker att berätta . För ca tre veckor sedan planerade vi att han skulle komma och visa foton ( fåglar) men inte på det vanliga viset utan med diabilder från en projektor som fanns på den gamla goa tiden. Jaromir funderade vad det var för en underlig apparat han kom släpande på .
Men det gick inte helt som i Strömsö ...nämligen han hade aldrig bytt lampa i projektorn och då han hade testat den igår så fungera den men idag inte. Så nu sköt vi fram denna diabildskväll ett par veckor och sen får vi se om han fått tag på en ny lampa.Tänk vad roligt att kunna visa barnen hur man såg på foton förr , minns själv att jag varit med om då vi hos min pappas syster alltid såg på diabilder. Tror till och med vi hade i skolan sådan manick då man drog ner den vita duken och bilderna visades via en projektor.
Finns det någon som minns dessa diabilder?
Men nu som sagt har dom bollen och dom får sköta det precis som dom tycker är bäst men kan ändå inte förstå att det verkligen skall vara så här. Därför vill jag skriva om det öppet på bloggen för det här är en kanal där det nås ut till många och folk verkligen skall se hur åldringsvården ser ut idag. Många skrev på Fb att man borde kanske ta upp detta med tidningar....vänta bara ...då man heter Lissu så är allt möjligt!!
Jag har haft full rulle idag så jag har inte ännu hunnit förstå att pappa är tillbaka hemma. Jag han inte vara där då han kom hem för just då skulle Michelle till tandläkaren , så jag sökte henne från skolan ...körde via Åbolands med pappas nyckeln åt en skötare för han skulle hem med taxi och sen skulle hemvården vara emot då han kom hem.
Han snabbt fråga skötaren hur dom tror det kommer gå med pappa....jaa sa hon ...han äter nästan inget , hinner nog inte själv till wc så blöjor kommer bli aktuellt , han sover mycket och är trött men tyvärr så finns det ingen plats på något boende. Så vi skall se hur det går för honom där hemma nu sa hon.
Då hade jag redan stänkt öronen och tackade och rusade vidare med Michelle till tandläkaren....orkar inte mera höra orden " det finns inte plats" ...raggen reser sig då jag hör den frasen. För några dagar hette det att han är i sååå bra skick. På sjukhuset hade han yrat att han inte ville på jobb då dom väckt honom, yrade att han skulle ut och fiska med båten och en massa annat som varken har huvud eller fötter.
Hann inte så mycket tänka i det skede men då jag hade kört Michelle tillbaka till skolan och lite varvat ner så funderade jag på vad sköterskan sagt och tänkte okej....låt han ligga där hemma nerpissad, utan mat och ensam om ni verkligen tycker att han är i sååå bra skick att han skall bo hemma ännu. I slutändan går jag igen i mål som en vinnare för jag vet att det inte länge kommer att hålla detta koncept att han skall ligga där. Då han inte äter och får i sig någon näring så kommer det sluta så at han snart är inne på sjukhus igen....det kan till och med jag säga som inte ens har utbildning inom vården.
Men för övrigt så kände jag mig ändå rätt lugn på kvällen och det är nog mina små filurer som piggar upp vardagen och innan kvällen var slut så skrattade vi så hade magen sjuk.
Som jag tidigare skrev så vill dom ännu tro på både Lill Nisse och Julgubben men ändå så kommer det ibland...inte finns dom. Men visst tusan skall jag ännu denna jul få dom och tro ...man måste smida sina planer rätt , improvisera och ta det på talang.
Ser verkligen ut som jag skulle få det att gå igenom min plan.
Vi satt och prata om julklappar med mina filurer och så sa jag ..ni har inte ännu skrivit åt Lill Nisse , det är bara 20 dagar till julafton så han vill nog snart ha era önskelistor.
Jaromirs önskelista till "Lill Nisse"
Sen " råkade " jag plötsligt se en lite röd tomteluva susa förbi vårt fönster och då blev det plötsligt annat prat. Jaromir sa ...jag håller persiennerna upp ifall vi ser han en gång till och ifall han kommer nära fönstret så kan han se då vi skriver vår önskelista.
Yess " nödlögnen" gick hem i år igen och kvällen slutade med att vi dukade jultårta och ett glas mjölk åt Lill Nisse på balkongen och två önskelistor som väntar på att bli upp plockade.
Jaromir sa att han skall nog flera gånger på natten gå ut och se ifall han ser Lill Nisse då han kommer...men just nu är det två trötta kidz som sover så gott och inte vet att JAG snart skall söka önskelistorna , äta upp julstjärnan och dricka upp mjölken...plus att jag möblerade lite gulligt så det såg ut som Lill Nisse suttit på balkongen och ätit , skrivit en lapp och tackat för sig. Tids nog kommer dom nog få veta hela sanningen eller så har vi samma tradition ännu då dom är 20.
Man borde ha sparat alla listor genom åren...skulle vara roligt att blicka tillbaka. Kanske jag har dom någonstans bara jag börjar söka .Ni som har barnen små så ta till vara varje års önskelista och gör fast en bok av den och ge fast i tonåren till julklapp eller varför inte som komfirmationsgåva....så får dom se vad dom önskat sig sen dom var små .
Sakerna på önskelistan har i alla fall ändrats från det dom var små tills nu...men lika lång verkar den vara som förr. Något skall dom få från sin önskelista men sen blir det en liten slant så kan dom köpa vad dom vill ( Ankku nu vet du vad du får) . Angelica kan fast köpa något till hemmet och Jaromir och Michelle kan köpa något dom vill ha från Usa då vi åker dit.
Sen hade vi ikväll vår granne och hällsa på , en äldre herre som bor ensam i samma hus .Han är så hurtig och sportig och har en massa roliga saker att berätta . För ca tre veckor sedan planerade vi att han skulle komma och visa foton ( fåglar) men inte på det vanliga viset utan med diabilder från en projektor som fanns på den gamla goa tiden. Jaromir funderade vad det var för en underlig apparat han kom släpande på .
Men det gick inte helt som i Strömsö ...nämligen han hade aldrig bytt lampa i projektorn och då han hade testat den igår så fungera den men idag inte. Så nu sköt vi fram denna diabildskväll ett par veckor och sen får vi se om han fått tag på en ny lampa.Tänk vad roligt att kunna visa barnen hur man såg på foton förr , minns själv att jag varit med om då vi hos min pappas syster alltid såg på diabilder. Tror till och med vi hade i skolan sådan manick då man drog ner den vita duken och bilderna visades via en projektor.
Finns det någon som minns dessa diabilder?
tisdag 3 december 2019
Nervös för morgondagen
Nu hemma..familjen samlad men ingen ro i kroppen....är skit nervös för morgondagen hur vardagen kommer att börja löpa då jag vet att pappa blir utskriven från sjukhuset. Sa idag med Mikko då han kom och sökte mig att denna månaden har varit den skönaste på länge då jag verkligen fått ägna all min tid åt mig och familyn. Så skönt då pappa hade vård 24/7.
Vinkade hej då åt Ville Viking för denna vecka.
Märker att jag nu direkt blev mycker nervös och besviken då allt skall börjas från noll igen . Jag gick nästan redan i tron att jag skulle få ett budskap att dom fixar pappa till boende ....men som sagt det sket sig. Hela glädjen som jag samlade inombords under denna månad är tyvärr bortblåst.
När vi nu har haft en intressant diskussion på Fb om denna åldringsvård så skall jag ta upp en sorglig historia som jag idag fick höra innan jag åkte hem. Diskuterade med personen och så berättade han att dom just sålt han mammas hus , frågade lite försiktigt om hon lämnat detta jordeliv men nej det hade hon inte. Men dom hade äntligen för ett tag sedan fått hon in på boende efter många om och men.
Dom hade varit i en precis likadan situation som mig där dom inte fick någon hjälp....nej hemma skulle hon vara fast hon redan var djup minnes sjuk. Dom visste också om det på hemvården att hon mitt i allt kunde smita iväg och far ut och yra...men det verkade ju ingen ta notis om förrän det verkligen blev en ALLVARLIG situation.
Hans mamma hade ganska sent på kvällen kommit på att hon skulle ut en sväng...det var vinter och kallt. Hon hade spatserat längs med vägen och halkat så illa att hon slagit huvudet , rullat ner mot diket och blivit liggande där. Som tur hade det kommit en lastbilschaufför körande och märkt att där låg något i diket och det blev hennes räddning. Hon skulle nog inte klarat sig ligga många timmar där i kylan.
Efter det så blev det fart och dom började fundera att kanske hon likväl behöver vård så detta är ett bevis på hur långt det måste gå förrän dom hittar en plats.
Frågade inte om jag kunde skriva detta men nämner inga namn och plast var detta hänt så kanske han rentav är glad att sådant tas fram och hur dåligt det verkar vara över allt. Vet också om en annan lite liknade situation .....och det är ju just det här som jag är så otroligt rädd för själv att dom kommer hitta pappa i något dike och kanske rentav försent att sen mera börja söka boende.
Inte undra på att jag sitter här på soffan med huvudvärk , oro i kroppen och vet att jag inte kommer kunna få tag på sömnen ...en massa orosmoln i min lilla ärthjärna.
Men det finns nog också ett glädje moln bland med ...för då jag kom hem så var det nog en förväntansfull kille som kom emot mig och sa....mamma det skall bli så roligt att åka till Himos och roligt då jag får ta en kompis med. Härligt !!
Vi ser nog alla framemot det och då vi väl kommer dit så kommer vi nog för stunden glömma alla bekymmer ( hoppas jag) . Följer flitigt med Himos på instagram och är faktiskt pirrig inför säsongs öppningen på fredag ...skall bli såååå roligt. I morron skall jag fara och köpa pulkkor så vi har färdigt sen då vi kommer dit och kan åka och inviga alla häftiga pulk backar.
Här ser ni en kort videosnutt...kläm på rutan nere i högra hörnet så får ni den fullskärm.
Ett nytt blad i boken är svängt och vi börjar på nästa kapitel i livets bok ....vi kliver verkligen ut från vår comfort zone som bara innehållit palmer och sol....men nu har vi också välkomnat vintern in i vårt liv. Skall bli roligt att se till våren om denna vinter , kyla , slalom, pulkor m.m är vår grej eller om det står något annat i nästa kapitel.
I morron när jag tar på mig mina vinter stövlar ( Bearpaw) som jag köpte i Usa så kommer jag känna mig stor och stark som en Grizzly björn.
//Kram
Märker att jag nu direkt blev mycker nervös och besviken då allt skall börjas från noll igen . Jag gick nästan redan i tron att jag skulle få ett budskap att dom fixar pappa till boende ....men som sagt det sket sig. Hela glädjen som jag samlade inombords under denna månad är tyvärr bortblåst.
När vi nu har haft en intressant diskussion på Fb om denna åldringsvård så skall jag ta upp en sorglig historia som jag idag fick höra innan jag åkte hem. Diskuterade med personen och så berättade han att dom just sålt han mammas hus , frågade lite försiktigt om hon lämnat detta jordeliv men nej det hade hon inte. Men dom hade äntligen för ett tag sedan fått hon in på boende efter många om och men.
Dom hade varit i en precis likadan situation som mig där dom inte fick någon hjälp....nej hemma skulle hon vara fast hon redan var djup minnes sjuk. Dom visste också om det på hemvården att hon mitt i allt kunde smita iväg och far ut och yra...men det verkade ju ingen ta notis om förrän det verkligen blev en ALLVARLIG situation.
Hans mamma hade ganska sent på kvällen kommit på att hon skulle ut en sväng...det var vinter och kallt. Hon hade spatserat längs med vägen och halkat så illa att hon slagit huvudet , rullat ner mot diket och blivit liggande där. Som tur hade det kommit en lastbilschaufför körande och märkt att där låg något i diket och det blev hennes räddning. Hon skulle nog inte klarat sig ligga många timmar där i kylan.
Efter det så blev det fart och dom började fundera att kanske hon likväl behöver vård så detta är ett bevis på hur långt det måste gå förrän dom hittar en plats.
Frågade inte om jag kunde skriva detta men nämner inga namn och plast var detta hänt så kanske han rentav är glad att sådant tas fram och hur dåligt det verkar vara över allt. Vet också om en annan lite liknade situation .....och det är ju just det här som jag är så otroligt rädd för själv att dom kommer hitta pappa i något dike och kanske rentav försent att sen mera börja söka boende.
Inte undra på att jag sitter här på soffan med huvudvärk , oro i kroppen och vet att jag inte kommer kunna få tag på sömnen ...en massa orosmoln i min lilla ärthjärna.
Men det finns nog också ett glädje moln bland med ...för då jag kom hem så var det nog en förväntansfull kille som kom emot mig och sa....mamma det skall bli så roligt att åka till Himos och roligt då jag får ta en kompis med. Härligt !!
Vi ser nog alla framemot det och då vi väl kommer dit så kommer vi nog för stunden glömma alla bekymmer ( hoppas jag) . Följer flitigt med Himos på instagram och är faktiskt pirrig inför säsongs öppningen på fredag ...skall bli såååå roligt. I morron skall jag fara och köpa pulkkor så vi har färdigt sen då vi kommer dit och kan åka och inviga alla häftiga pulk backar.
Här ser ni en kort videosnutt...kläm på rutan nere i högra hörnet så får ni den fullskärm.
Ett nytt blad i boken är svängt och vi börjar på nästa kapitel i livets bok ....vi kliver verkligen ut från vår comfort zone som bara innehållit palmer och sol....men nu har vi också välkomnat vintern in i vårt liv. Skall bli roligt att se till våren om denna vinter , kyla , slalom, pulkor m.m är vår grej eller om det står något annat i nästa kapitel.
måndag 2 december 2019
Samtalet som inte gav mig glädje
En dag extra jobb som betyder att jag i natt flyttar ut från mitt " hem" alltså min hytt. Då man turar en annan så flyttar jag då in i den hytt han/hon bor och det är konstigt fast alla hytter är likadana så känns det inte som mitt hem. Som tur så är sängen på samma sida som i min hytt men sen finns det spegelvända hytter och tro det eller ej så känns det också lite spegelvänt att bo och sova i en sådan hytt. Så här ser man hur man vänjer sig vid sitt eget krypin här ombord.
Men nu är det då bara en natt jag bor i denna hytt så det skall nog gå bra. Sen är det ju då man flyttar till någon annans hytt så skall man ju bo i sk kappsäck för skåpen och lådorna är låsta och hör till personerna som delar denna hytt .Själv har jag mina egna prylar inlåsta i mitt skåp/lådor i min egen hytt.
Sen tycker jag det är så synd då jag bara skulle villa skriva roliga ,äventyrliga och positiva saker här på bloggen för jag är ju en verklig livsnjutare ...som verkligen njuter av en massa härliga saker i mitt liv ....men tyvärr så kommer dom här mörka inläggen automatiskt insmygande här på bloggen fast jag tycker att det skulle vara roligt att bara få skriva av sig av allt det roliga som jag/vi får vara med om.
Nu hade jag så härlig stämning och såg med lycka framemot vår veckosluts resa upp till Himos på fredag då jag plötsligt ser att det ringt ett nummer till telefonen 3 ggr. Tyckte det påminde om numret från sjukhuset...tänkte att dom säkert ville höra av sig hur pappa mår.
Jag hade en liten paus och ringde tillbaka på förmiddagen och fick ett samtal som gjorde att jag tyvärr inte kände någon glädje.....nämligen att pappa skall skickas HEM!!!
Jo ni läste rätt...han skall hem tillbaka. Samma visa som förut ...han är ju i sååååå bra skick och går helt själv med rullatorn. Jag visste inte vad jag skulle säga annat än att...finns det inte möjlighet till ett boende åt honom??
Kunde tyvärr inte glädjas av detta bud ....att dom verkligen med våld ska ha han hem igen.Men personen i andra ändan fortsatte glatt ...nej nej , Harry har varit så duktg och gått med rullatorn och klarar sig bra hemma....men hur är det med mat, finns det mat då han kommer hem??
Helst skulle jag ha velat ropa ..JAG VILL INTE HA HAN HEM , SKAFFA FÖR FAN ETT BOENDE ÅT GUBBEN!!!Vad tusan skall han hem och göra då han kissar ner sig , inte äter , sitter helt apatisk på soffan och rymmer.
Men dit skall dom tydligen ha honom , sitta där och tyna bort då han inte har förmåga att äta själv om ingen hela tiden står brevid och säger att ät. Han är ju aldrig hungrig ...hjärnan ger inte sådana signaler mera åt honom.
Men som min en kompis sa ...nu låter du det gå hur det går, du har ropat på hjälp tillräckligt länge och förstår inte vuxna människor att det verkligen är allvar så låt dom sköta det på sitt vis.
Detta kan säkert höras lite illa i mångas öron ...men jag faktiskt önskar att han far på äventyr så då verkligen ser att detta inte går , hoppas också att han inte klarar sig med att själv gå på toa så att dom ser att det här inte går....tyvärr blir tankarna på detta vis sen då hela denna process har sugit all min kraft....det är inte roligt mera att sköta och ha ansvar för min pappa. Jag börjar bli så trött på detta.....ser verkligen ingen glädje i det mera ...tyvärr.
Har nu under en månads tid då han varit intagen känt den härliga, lugna känslan i min kropp då jag fått vara stressfri...inte behövt tänka på något då jag vet att han varit i goda händer ....men men vad har jag nu framör. Vinter , kallt och en pappa som tycker om att smita iväg på sina äventyr....det kommer inte sluta bra har jag på känn. Men tyvärr kan jag inget mera nu då ingen vill höra på mig ...nu är det ödet som får bestämma hur det blir.
Nu får jag då till veckoslutet istället för att njuta sitta med den krypande stressen inombords ca 300 km från Åbo och vänta om telefonen ringer och pappa har smitit iväg eller något annat.
Har idag hela dagen på jobb gått runt och funderat på detta samtal ...varför skall dom anhöriga måste stressa sig helt slut då det inte finns vård/boende åt föräldrarna. Det tär så otroligt på min vardag och gå runt med en sådan stress hela tiden.
Nu måste jag tyvärr vara hård ...jag kastar bollen åt dom som tycker att hans plats är hemma . Efter att jag i nästan 7 år kämpat så får dom nu ta över och ansvaret på sig om något händer ....jag måste tyvärr ge upp för att jag skall kunna njuta av livet och må bra och orka med min egen vardag och familj.
Hoppas inläggen till veckoslutet är fulla av glädje, skratt ,snö , pulkåkning, Marshmellows, familje tid , koppla av , bastu , julstämning, julsånger.
Hoppas också att hemvården , läkaren , skötaren också är fulla av glädje då dom kunna skriva ut pappa från sjukhuset och lämna han på egenhand hemma och bo med hjälp 3gg/per dag men ingen dygnet runt uppsyn.
Nu finns det inget annat än att vänta och se....tusen tankar snurrar i mitt huvud men hoppas på att jag i alla fall kan sova några timmar innan klockan ringer.
Hur gör ni som är i samma situation för att hitta glädje i vardagen mitt i allt kaos ?
Jag försöker mitt bästa med allt men då den förbannade stressen alltid är starkare än alla våra roliga saker i vardagen.
Idag blev vi bjudna på julmat och kände den härliga julkänslan komma smygande och jag verklige njöt av den goda maten.
Plus en annan sak som gjorde mig varm...en dam kom förbi där jag rev lakan i morse och gav en chokladplatta och önskade mig god jul...behöver inte vara stora saker som glädjer ens vardag.
//Kram
Men nu är det då bara en natt jag bor i denna hytt så det skall nog gå bra. Sen är det ju då man flyttar till någon annans hytt så skall man ju bo i sk kappsäck för skåpen och lådorna är låsta och hör till personerna som delar denna hytt .Själv har jag mina egna prylar inlåsta i mitt skåp/lådor i min egen hytt.
Sen tycker jag det är så synd då jag bara skulle villa skriva roliga ,äventyrliga och positiva saker här på bloggen för jag är ju en verklig livsnjutare ...som verkligen njuter av en massa härliga saker i mitt liv ....men tyvärr så kommer dom här mörka inläggen automatiskt insmygande här på bloggen fast jag tycker att det skulle vara roligt att bara få skriva av sig av allt det roliga som jag/vi får vara med om.
Nu hade jag så härlig stämning och såg med lycka framemot vår veckosluts resa upp till Himos på fredag då jag plötsligt ser att det ringt ett nummer till telefonen 3 ggr. Tyckte det påminde om numret från sjukhuset...tänkte att dom säkert ville höra av sig hur pappa mår.
Jag hade en liten paus och ringde tillbaka på förmiddagen och fick ett samtal som gjorde att jag tyvärr inte kände någon glädje.....nämligen att pappa skall skickas HEM!!!
Jo ni läste rätt...han skall hem tillbaka. Samma visa som förut ...han är ju i sååååå bra skick och går helt själv med rullatorn. Jag visste inte vad jag skulle säga annat än att...finns det inte möjlighet till ett boende åt honom??
Kunde tyvärr inte glädjas av detta bud ....att dom verkligen med våld ska ha han hem igen.Men personen i andra ändan fortsatte glatt ...nej nej , Harry har varit så duktg och gått med rullatorn och klarar sig bra hemma....men hur är det med mat, finns det mat då han kommer hem??
Helst skulle jag ha velat ropa ..JAG VILL INTE HA HAN HEM , SKAFFA FÖR FAN ETT BOENDE ÅT GUBBEN!!!Vad tusan skall han hem och göra då han kissar ner sig , inte äter , sitter helt apatisk på soffan och rymmer.
Men dit skall dom tydligen ha honom , sitta där och tyna bort då han inte har förmåga att äta själv om ingen hela tiden står brevid och säger att ät. Han är ju aldrig hungrig ...hjärnan ger inte sådana signaler mera åt honom.
Men som min en kompis sa ...nu låter du det gå hur det går, du har ropat på hjälp tillräckligt länge och förstår inte vuxna människor att det verkligen är allvar så låt dom sköta det på sitt vis.
Detta kan säkert höras lite illa i mångas öron ...men jag faktiskt önskar att han far på äventyr så då verkligen ser att detta inte går , hoppas också att han inte klarar sig med att själv gå på toa så att dom ser att det här inte går....tyvärr blir tankarna på detta vis sen då hela denna process har sugit all min kraft....det är inte roligt mera att sköta och ha ansvar för min pappa. Jag börjar bli så trött på detta.....ser verkligen ingen glädje i det mera ...tyvärr.
Har nu under en månads tid då han varit intagen känt den härliga, lugna känslan i min kropp då jag fått vara stressfri...inte behövt tänka på något då jag vet att han varit i goda händer ....men men vad har jag nu framör. Vinter , kallt och en pappa som tycker om att smita iväg på sina äventyr....det kommer inte sluta bra har jag på känn. Men tyvärr kan jag inget mera nu då ingen vill höra på mig ...nu är det ödet som får bestämma hur det blir.
Nu får jag då till veckoslutet istället för att njuta sitta med den krypande stressen inombords ca 300 km från Åbo och vänta om telefonen ringer och pappa har smitit iväg eller något annat.
Har idag hela dagen på jobb gått runt och funderat på detta samtal ...varför skall dom anhöriga måste stressa sig helt slut då det inte finns vård/boende åt föräldrarna. Det tär så otroligt på min vardag och gå runt med en sådan stress hela tiden.
Nu måste jag tyvärr vara hård ...jag kastar bollen åt dom som tycker att hans plats är hemma . Efter att jag i nästan 7 år kämpat så får dom nu ta över och ansvaret på sig om något händer ....jag måste tyvärr ge upp för att jag skall kunna njuta av livet och må bra och orka med min egen vardag och familj.
Hoppas inläggen till veckoslutet är fulla av glädje, skratt ,snö , pulkåkning, Marshmellows, familje tid , koppla av , bastu , julstämning, julsånger.
Hoppas också att hemvården , läkaren , skötaren också är fulla av glädje då dom kunna skriva ut pappa från sjukhuset och lämna han på egenhand hemma och bo med hjälp 3gg/per dag men ingen dygnet runt uppsyn.
Nu finns det inget annat än att vänta och se....tusen tankar snurrar i mitt huvud men hoppas på att jag i alla fall kan sova några timmar innan klockan ringer.
Hur gör ni som är i samma situation för att hitta glädje i vardagen mitt i allt kaos ?
Jag försöker mitt bästa med allt men då den förbannade stressen alltid är starkare än alla våra roliga saker i vardagen.
Idag blev vi bjudna på julmat och kände den härliga julkänslan komma smygande och jag verklige njöt av den goda maten.
Plus en annan sak som gjorde mig varm...en dam kom förbi där jag rev lakan i morse och gav en chokladplatta och önskade mig god jul...behöver inte vara stora saker som glädjer ens vardag.
//Kram
söndag 1 december 2019
Nedräkningen har börjat
Om jag igår skröt om ett toppen körväder så var det nog helt tvärtom idag. Det var just sådant körväder som man absolut inte vill ha. Snö , vägen lika med isbana , lite under noll grader och till på det började det bli mörkt. Mellan Jämsä och Tammerfors kom det som snö , efter det blev det mera slask och som tur så så blev det uppehåll ca 1 timme före Åbo.
Jag har aldrig varit rädd och köra bil men jag har respekt i väder som dessa och visst spänner man sig på ett helt annat vis då man vet att föret är dåligt. Så idag räckte det helt bra med dessa 3 timmar hem , skulle nog inte ha velat köra 3 timmar extra idag.
Nedräkningen har börjat dags att öppna julkalendern . Michelle har en kalender från Glitter där det finns 24 olika prylar för flickor , Jaromir har en kalendern där det finns 24 små olika böcker ( Herra Hakkarainen) och Mikko har en Te kalender med 24 olika te smaker, en ny smak för varje dag. Tänk vad " Lill Nisse " ( läs Lissu) var snäll.
Dom hade alla dessa kalendrar på bra rea förra veckan så jag passade på att köpa dom innan jag kom på jobb för dom börjar bli så trötta på dessa choklad kalendrar.
Michelle var så glad och hon sa hon vill att det redan skall bli en ny dag så hon får öppna en ny lucka och se vad där finns.
Sen har vi vår tradition kalender..julgubben som har 24 fickor och dom fyller vi med deras favorit godis och i år valde dom Marianne karameller.
Nu är jag då tillbaka på jobb två dagar , sen hem och börja förbereda veckoslutet.
Vi åker redan tidigt på fredagen upp till stugan....Jaromir och hans kompis kommer som sagt med buss och Michelle, Mikko ,Majsa katten , kassar och jag åker med bil.
Ibland skulle det vara bra med en stor och rymlig bil...kanske Mikko måste låna en buss från sitt jobb dit vi alla ryms plus all skidutrustning, pulkor och en hel hög med kompisar.
Vet ni vad .....Himos skidsäsong öppnar på fredag 6.12 ( självständighets dagen) då dom öppnar backarna på västra sidan...yess. Måste erkänna att nu känns det verkligen tråkigt att inte få klä på sig slalomutrustningen...skulle så gärna ha velat mjukstarta på fredag i barnbackarna men nu blir det inte så. Men det är egentligen en liten sak att sörja över...finns dom som har det värre , som kanske aldrig mera kan skida. Jag kommer i alla fall att kunna skida igen fast det tar sin tid.
Men visst tusan skall det bli roligt att susa ner i pulkbacken också och prova den nya tunnel liften för oss pulk åkaren...hoppas man skall sitta där att jag inte faller omkull redan i första åket upp med den.
Ni som tittar in på bloggen kommer att få se och läsa mycket av Himos nu framöver för det är där vi kommer att spendera mycket av denna vinter säsong nu då vi har möjlighet till det. Så ni som tröttnade att det varit mycket palmer ,beacher och Californien på bloggen så får nu raka motsatsen ...nu blir det granar , snö och Himos ett tag.
Men ni som saknar inlägg från Usa så lovar jag att det inte är många månader kvar så flyr vi till Miami så det kommer att bli en massa fina foton/inlägg från den resan .
Det känns roligt att både tycka om sommar och vinter ....jag vet faktiskt inte vad som gjorde att jag började tycka så här mycket om vintern. Roligt med ombyte , att se annat än bara sol och palmer för visst tusan är ju vinter landskap också så otroligt fina för att inte tala om den härliga stämningen på dessa skidorter.
Lika mycket som vi är sugna på Lappland så vill vi också se alperna ...när vet jag inte men nog får vi väl intryckt en sådan resa någon gång i framtiden i kalender bland alla andra resor.
Hur är det med er som gillar vintern ...finns det någon som är på väg till alperna denna säsong?
Bilden nedanför fotade jag på lördag då jag var till Jämsä . Jag bara måste ta fram mobilen och fota detta hus .... det var som att kliva in i en sagobok.
Så har vi klivit in i december månad , nu är det att höja upp julstämningen till följande nivå för snart är denna härliga juletid över.
Trevlig 1:a advent.
Jag har aldrig varit rädd och köra bil men jag har respekt i väder som dessa och visst spänner man sig på ett helt annat vis då man vet att föret är dåligt. Så idag räckte det helt bra med dessa 3 timmar hem , skulle nog inte ha velat köra 3 timmar extra idag.
Nedräkningen har börjat dags att öppna julkalendern . Michelle har en kalender från Glitter där det finns 24 olika prylar för flickor , Jaromir har en kalendern där det finns 24 små olika böcker ( Herra Hakkarainen) och Mikko har en Te kalender med 24 olika te smaker, en ny smak för varje dag. Tänk vad " Lill Nisse " ( läs Lissu) var snäll.
Dom hade alla dessa kalendrar på bra rea förra veckan så jag passade på att köpa dom innan jag kom på jobb för dom börjar bli så trötta på dessa choklad kalendrar.
Michelle var så glad och hon sa hon vill att det redan skall bli en ny dag så hon får öppna en ny lucka och se vad där finns.
Sen har vi vår tradition kalender..julgubben som har 24 fickor och dom fyller vi med deras favorit godis och i år valde dom Marianne karameller.
Nu är jag då tillbaka på jobb två dagar , sen hem och börja förbereda veckoslutet.
Vi åker redan tidigt på fredagen upp till stugan....Jaromir och hans kompis kommer som sagt med buss och Michelle, Mikko ,Majsa katten , kassar och jag åker med bil.
Ibland skulle det vara bra med en stor och rymlig bil...kanske Mikko måste låna en buss från sitt jobb dit vi alla ryms plus all skidutrustning, pulkor och en hel hög med kompisar.
Vet ni vad .....Himos skidsäsong öppnar på fredag 6.12 ( självständighets dagen) då dom öppnar backarna på västra sidan...yess. Måste erkänna att nu känns det verkligen tråkigt att inte få klä på sig slalomutrustningen...skulle så gärna ha velat mjukstarta på fredag i barnbackarna men nu blir det inte så. Men det är egentligen en liten sak att sörja över...finns dom som har det värre , som kanske aldrig mera kan skida. Jag kommer i alla fall att kunna skida igen fast det tar sin tid.
Men visst tusan skall det bli roligt att susa ner i pulkbacken också och prova den nya tunnel liften för oss pulk åkaren...hoppas man skall sitta där att jag inte faller omkull redan i första åket upp med den.
Ni som tittar in på bloggen kommer att få se och läsa mycket av Himos nu framöver för det är där vi kommer att spendera mycket av denna vinter säsong nu då vi har möjlighet till det. Så ni som tröttnade att det varit mycket palmer ,beacher och Californien på bloggen så får nu raka motsatsen ...nu blir det granar , snö och Himos ett tag.
Men ni som saknar inlägg från Usa så lovar jag att det inte är många månader kvar så flyr vi till Miami så det kommer att bli en massa fina foton/inlägg från den resan .
Det känns roligt att både tycka om sommar och vinter ....jag vet faktiskt inte vad som gjorde att jag började tycka så här mycket om vintern. Roligt med ombyte , att se annat än bara sol och palmer för visst tusan är ju vinter landskap också så otroligt fina för att inte tala om den härliga stämningen på dessa skidorter.
Lika mycket som vi är sugna på Lappland så vill vi också se alperna ...när vet jag inte men nog får vi väl intryckt en sådan resa någon gång i framtiden i kalender bland alla andra resor.
Hur är det med er som gillar vintern ...finns det någon som är på väg till alperna denna säsong?
Bilden nedanför fotade jag på lördag då jag var till Jämsä . Jag bara måste ta fram mobilen och fota detta hus .... det var som att kliva in i en sagobok.
Så har vi klivit in i december månad , nu är det att höja upp julstämningen till följande nivå för snart är denna härliga juletid över.
Trevlig 1:a advent.
Min lilla jul i ett vintersagoland
Arbetsvecka och jag får sova hemma i egen säng. Hur går det ihop ..jo för att jag tog ut ett par lediga dagar och min en arbetskompis från andra vakten kom och turade för mig. Tack Päivi.
Blir en kort visit iland för i söndag far jag tillbaka på jobb och sen blir jag och jobba in lite dagar så jag kan ta betald ledighet sen då det behövs.
Skrev igår om Lappland och min bekant som bor i Lappland ställer gärna upp och berättar om Levi Iglo hotell sen då hon har tid för nu är där mycket att stå i med då vinter säsongen drar igång. Skall bli roligt att ha någon och "gäst blogga". Om det finns någon som har något intressant att berätta/skriva om så får ni gärna
"gäst blogga" hos mig...bara höra av er.
Ser verkligen framemot inlägget från Lappland och att vi får oss en blick hur det är att bo där på heltid.
Idag ( lördag) blev det tidig väckning för skulle vara kl 11 upp mot Himos på info tillfälle...det blev så sent innan jag var hemma igår och föret var jätte dåligt så jag bestämde köra upp i morse. Startade ca 7 tiden och jäklar vilket före...så otroligt fint...som att köra genom ett vinter sagoland.
Solen började sakta stiga upp och himlen började skifta i olika färger och då man såg åt andra sidan så hade man den magiska blåa timmen...ni kan gissa då snön blänkte vit på skog och mark så var det nästan så jag började gråta....det var så otroligt fint.
Att köra 3 timmar i vinterlandskap som detta var så fint så skulle jag bra ha kunnat köra 3 timmar till. Förstås är före inte alltid så här magiskt utan mörkt som i säcken och då skulle det bra räcka med 1 timme att köra. Men tycker den känns kortare och kortare hela tiden denna väg ...inga problem.
Lika då jag brukar flyga till LA så tycker jag nuförtiden det går jätte smidigt...har lärt mig njuta 11 timmar på flyget ...nu då det har varit så mycket det senaste året så är det så skönt att bara få sitta och bli uppassad på flygen.
Då jag kom fram till Himos så fick jag se att vintern har kommit och super fint. Igen fick jag se Himos med en ny skrud. Nu har jag våren kvar så har jag fått se Himos i alla årstider Då man bor i stan så märker man inte på samma vis hur fin vintern är så därför uppskattar jag verkligen att få njuta av dessa vyer. Här får verkligen min kropp och knopp det lugn jag behöv Börjar sakta men säkert förstå dom som väljer bort storstaden och flyttar till Lappland.
Blev en ensam lilla jul ...gänget svek mig....tyvärr så blev Mikko så otroligt förkyld och behövde vila sig och kidzen valde att bli hemma men jag trivs också bra helt ensam . Det är då som jag gör sådana saker som JAG vill....julsånger på fullt , ingen tv på , basta flera timmar , blogga och sen bara ligga på soffan och inte göra något.
Förmiddagen gick till att jag blev bjuden på lunch och sen skålade vi alla med bubbel i "Skolan" för Himos som fyllde 30 år. Bra då det bjuds med och utan alkohol så får man ta det man vill. "Skolan" är ett gammalt hus som dom renoverat helt och hållet och blev färdigt i maj , fina utrymmen för konferenser.
Vi fick vi en massa bra information om Himos och själva uthyrningen som många har via Himos center. Fick se bilder från då det begav sig och det var inte många stugor på dom fotona mot vad det är i dagen läge och denna plats bara växer hela tiden.
Ryssarna är inte så mycket i farten som förr med , med från Estland kommer det massor med turister hit likaså från Holland och nu har uthyrningen och Himos och tagit fart ända till Kina. Märker ju också på jobb hur mycket Kineserna reser plus att jag såg otroligt mycket av Kinesiska turister senast jag var i Californien.
Men dom är bra turister för dom lämnar nog sin resekassa i Finland ....dom är inte snåla när dom börjar shoppa så vi tar gärna emot dom hit med öppna armar till Himos . Dom ordnar skidkurser (terräng skidning ) åt kinerser här och det har också tagit fart...kanske jag också borde ta en kurs och lära mig hur man åker ankkarhiss att jag inte nästa gång flyger lika illa i starten som jag gjorde i april.
Sen var jag till Jämsä idag och där var det jul stämning ..hann inte med då dom öppnade julgatan men jag for dit och se senare ..jätte fint pyntat och likaså broarna var så upplysta.
Var både på dagen och kvällen en sväng till backarna och såg ...det börjar ta sig. Nu håller vi tummarna att kylan håller i sig så dom snart öppnas och det blir lite fart i backarna plus att vi får en vit jul. Caravanarena har redan riggat upp för vinter säsongen.
Rinne ravintola/cafe var ännu inte öppet
På kvällen la jag ut mina vita granar med belysning och placera dom så jag kunde se dom från bastun , elden sprakade i öppna spisen , blev ett par grillkorvar och avslutade kvällen med julsånger och glögg.
Härligt...känns så skönt då jag märker att det här är vårt koppla av näste , ett sådant behöver vi. Nästa veckoslut får vi alla vara här lite längre då det är självständighets veckoslutet....om det håller sig så här kallt så hoppas jag att dom öppnar pulkbackarna , det hoppas nog också kidzen. Då skall det verkligen åkas pulkka, grillas korv och Marschmellows ute vid skidbacken...efter det till stugan och sätta sig i en varm bastu. Ser framemot nästa veckoslut redan.
Hoppas ni alla hade en mysig lilla jul.
//Kram
Blir en kort visit iland för i söndag far jag tillbaka på jobb och sen blir jag och jobba in lite dagar så jag kan ta betald ledighet sen då det behövs.
Skrev igår om Lappland och min bekant som bor i Lappland ställer gärna upp och berättar om Levi Iglo hotell sen då hon har tid för nu är där mycket att stå i med då vinter säsongen drar igång. Skall bli roligt att ha någon och "gäst blogga". Om det finns någon som har något intressant att berätta/skriva om så får ni gärna
"gäst blogga" hos mig...bara höra av er.
Ser verkligen framemot inlägget från Lappland och att vi får oss en blick hur det är att bo där på heltid.
Idag ( lördag) blev det tidig väckning för skulle vara kl 11 upp mot Himos på info tillfälle...det blev så sent innan jag var hemma igår och föret var jätte dåligt så jag bestämde köra upp i morse. Startade ca 7 tiden och jäklar vilket före...så otroligt fint...som att köra genom ett vinter sagoland.
Solen började sakta stiga upp och himlen började skifta i olika färger och då man såg åt andra sidan så hade man den magiska blåa timmen...ni kan gissa då snön blänkte vit på skog och mark så var det nästan så jag började gråta....det var så otroligt fint.
Att köra 3 timmar i vinterlandskap som detta var så fint så skulle jag bra ha kunnat köra 3 timmar till. Förstås är före inte alltid så här magiskt utan mörkt som i säcken och då skulle det bra räcka med 1 timme att köra. Men tycker den känns kortare och kortare hela tiden denna väg ...inga problem.
Lika då jag brukar flyga till LA så tycker jag nuförtiden det går jätte smidigt...har lärt mig njuta 11 timmar på flyget ...nu då det har varit så mycket det senaste året så är det så skönt att bara få sitta och bli uppassad på flygen.
Då jag kom fram till Himos så fick jag se att vintern har kommit och super fint. Igen fick jag se Himos med en ny skrud. Nu har jag våren kvar så har jag fått se Himos i alla årstider Då man bor i stan så märker man inte på samma vis hur fin vintern är så därför uppskattar jag verkligen att få njuta av dessa vyer. Här får verkligen min kropp och knopp det lugn jag behöv Börjar sakta men säkert förstå dom som väljer bort storstaden och flyttar till Lappland.
Blev en ensam lilla jul ...gänget svek mig....tyvärr så blev Mikko så otroligt förkyld och behövde vila sig och kidzen valde att bli hemma men jag trivs också bra helt ensam . Det är då som jag gör sådana saker som JAG vill....julsånger på fullt , ingen tv på , basta flera timmar , blogga och sen bara ligga på soffan och inte göra något.
Förmiddagen gick till att jag blev bjuden på lunch och sen skålade vi alla med bubbel i "Skolan" för Himos som fyllde 30 år. Bra då det bjuds med och utan alkohol så får man ta det man vill. "Skolan" är ett gammalt hus som dom renoverat helt och hållet och blev färdigt i maj , fina utrymmen för konferenser.
Vi fick vi en massa bra information om Himos och själva uthyrningen som många har via Himos center. Fick se bilder från då det begav sig och det var inte många stugor på dom fotona mot vad det är i dagen läge och denna plats bara växer hela tiden.
Ryssarna är inte så mycket i farten som förr med , med från Estland kommer det massor med turister hit likaså från Holland och nu har uthyrningen och Himos och tagit fart ända till Kina. Märker ju också på jobb hur mycket Kineserna reser plus att jag såg otroligt mycket av Kinesiska turister senast jag var i Californien.
Men dom är bra turister för dom lämnar nog sin resekassa i Finland ....dom är inte snåla när dom börjar shoppa så vi tar gärna emot dom hit med öppna armar till Himos . Dom ordnar skidkurser (terräng skidning ) åt kinerser här och det har också tagit fart...kanske jag också borde ta en kurs och lära mig hur man åker ankkarhiss att jag inte nästa gång flyger lika illa i starten som jag gjorde i april.
Sen var jag till Jämsä idag och där var det jul stämning ..hann inte med då dom öppnade julgatan men jag for dit och se senare ..jätte fint pyntat och likaså broarna var så upplysta.
Var både på dagen och kvällen en sväng till backarna och såg ...det börjar ta sig. Nu håller vi tummarna att kylan håller i sig så dom snart öppnas och det blir lite fart i backarna plus att vi får en vit jul. Caravanarena har redan riggat upp för vinter säsongen.
Rinne ravintola/cafe var ännu inte öppet
Härligt...känns så skönt då jag märker att det här är vårt koppla av näste , ett sådant behöver vi. Nästa veckoslut får vi alla vara här lite längre då det är självständighets veckoslutet....om det håller sig så här kallt så hoppas jag att dom öppnar pulkbackarna , det hoppas nog också kidzen. Då skall det verkligen åkas pulkka, grillas korv och Marschmellows ute vid skidbacken...efter det till stugan och sätta sig i en varm bastu. Ser framemot nästa veckoslut redan.
Hoppas ni alla hade en mysig lilla jul.
//Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)