Märker att jag nu direkt blev mycker nervös och besviken då allt skall börjas från noll igen . Jag gick nästan redan i tron att jag skulle få ett budskap att dom fixar pappa till boende ....men som sagt det sket sig. Hela glädjen som jag samlade inombords under denna månad är tyvärr bortblåst.
När vi nu har haft en intressant diskussion på Fb om denna åldringsvård så skall jag ta upp en sorglig historia som jag idag fick höra innan jag åkte hem. Diskuterade med personen och så berättade han att dom just sålt han mammas hus , frågade lite försiktigt om hon lämnat detta jordeliv men nej det hade hon inte. Men dom hade äntligen för ett tag sedan fått hon in på boende efter många om och men.
Dom hade varit i en precis likadan situation som mig där dom inte fick någon hjälp....nej hemma skulle hon vara fast hon redan var djup minnes sjuk. Dom visste också om det på hemvården att hon mitt i allt kunde smita iväg och far ut och yra...men det verkade ju ingen ta notis om förrän det verkligen blev en ALLVARLIG situation.
Hans mamma hade ganska sent på kvällen kommit på att hon skulle ut en sväng...det var vinter och kallt. Hon hade spatserat längs med vägen och halkat så illa att hon slagit huvudet , rullat ner mot diket och blivit liggande där. Som tur hade det kommit en lastbilschaufför körande och märkt att där låg något i diket och det blev hennes räddning. Hon skulle nog inte klarat sig ligga många timmar där i kylan.
Efter det så blev det fart och dom började fundera att kanske hon likväl behöver vård så detta är ett bevis på hur långt det måste gå förrän dom hittar en plats.
Frågade inte om jag kunde skriva detta men nämner inga namn och plast var detta hänt så kanske han rentav är glad att sådant tas fram och hur dåligt det verkar vara över allt. Vet också om en annan lite liknade situation .....och det är ju just det här som jag är så otroligt rädd för själv att dom kommer hitta pappa i något dike och kanske rentav försent att sen mera börja söka boende.
Inte undra på att jag sitter här på soffan med huvudvärk , oro i kroppen och vet att jag inte kommer kunna få tag på sömnen ...en massa orosmoln i min lilla ärthjärna.
Men det finns nog också ett glädje moln bland med ...för då jag kom hem så var det nog en förväntansfull kille som kom emot mig och sa....mamma det skall bli så roligt att åka till Himos och roligt då jag får ta en kompis med. Härligt !!
Vi ser nog alla framemot det och då vi väl kommer dit så kommer vi nog för stunden glömma alla bekymmer ( hoppas jag) . Följer flitigt med Himos på instagram och är faktiskt pirrig inför säsongs öppningen på fredag ...skall bli såååå roligt. I morron skall jag fara och köpa pulkkor så vi har färdigt sen då vi kommer dit och kan åka och inviga alla häftiga pulk backar.
Här ser ni en kort videosnutt...kläm på rutan nere i högra hörnet så får ni den fullskärm.
Ett nytt blad i boken är svängt och vi börjar på nästa kapitel i livets bok ....vi kliver verkligen ut från vår comfort zone som bara innehållit palmer och sol....men nu har vi också välkomnat vintern in i vårt liv. Skall bli roligt att se till våren om denna vinter , kyla , slalom, pulkor m.m är vår grej eller om det står något annat i nästa kapitel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar