Men nu som sagt har dom bollen och dom får sköta det precis som dom tycker är bäst men kan ändå inte förstå att det verkligen skall vara så här. Därför vill jag skriva om det öppet på bloggen för det här är en kanal där det nås ut till många och folk verkligen skall se hur åldringsvården ser ut idag. Många skrev på Fb att man borde kanske ta upp detta med tidningar....vänta bara ...då man heter Lissu så är allt möjligt!!
Jag har haft full rulle idag så jag har inte ännu hunnit förstå att pappa är tillbaka hemma. Jag han inte vara där då han kom hem för just då skulle Michelle till tandläkaren , så jag sökte henne från skolan ...körde via Åbolands med pappas nyckeln åt en skötare för han skulle hem med taxi och sen skulle hemvården vara emot då han kom hem.
Han snabbt fråga skötaren hur dom tror det kommer gå med pappa....jaa sa hon ...han äter nästan inget , hinner nog inte själv till wc så blöjor kommer bli aktuellt , han sover mycket och är trött men tyvärr så finns det ingen plats på något boende. Så vi skall se hur det går för honom där hemma nu sa hon.
Då hade jag redan stänkt öronen och tackade och rusade vidare med Michelle till tandläkaren....orkar inte mera höra orden " det finns inte plats" ...raggen reser sig då jag hör den frasen. För några dagar hette det att han är i sååå bra skick. På sjukhuset hade han yrat att han inte ville på jobb då dom väckt honom, yrade att han skulle ut och fiska med båten och en massa annat som varken har huvud eller fötter.
Hann inte så mycket tänka i det skede men då jag hade kört Michelle tillbaka till skolan och lite varvat ner så funderade jag på vad sköterskan sagt och tänkte okej....låt han ligga där hemma nerpissad, utan mat och ensam om ni verkligen tycker att han är i sååå bra skick att han skall bo hemma ännu. I slutändan går jag igen i mål som en vinnare för jag vet att det inte länge kommer att hålla detta koncept att han skall ligga där. Då han inte äter och får i sig någon näring så kommer det sluta så at han snart är inne på sjukhus igen....det kan till och med jag säga som inte ens har utbildning inom vården.
Men för övrigt så kände jag mig ändå rätt lugn på kvällen och det är nog mina små filurer som piggar upp vardagen och innan kvällen var slut så skrattade vi så hade magen sjuk.
Som jag tidigare skrev så vill dom ännu tro på både Lill Nisse och Julgubben men ändå så kommer det ibland...inte finns dom. Men visst tusan skall jag ännu denna jul få dom och tro ...man måste smida sina planer rätt , improvisera och ta det på talang.
Ser verkligen ut som jag skulle få det att gå igenom min plan.
Vi satt och prata om julklappar med mina filurer och så sa jag ..ni har inte ännu skrivit åt Lill Nisse , det är bara 20 dagar till julafton så han vill nog snart ha era önskelistor.
Jaromirs önskelista till "Lill Nisse"
Sen " råkade " jag plötsligt se en lite röd tomteluva susa förbi vårt fönster och då blev det plötsligt annat prat. Jaromir sa ...jag håller persiennerna upp ifall vi ser han en gång till och ifall han kommer nära fönstret så kan han se då vi skriver vår önskelista.
Yess " nödlögnen" gick hem i år igen och kvällen slutade med att vi dukade jultårta och ett glas mjölk åt Lill Nisse på balkongen och två önskelistor som väntar på att bli upp plockade.
Jaromir sa att han skall nog flera gånger på natten gå ut och se ifall han ser Lill Nisse då han kommer...men just nu är det två trötta kidz som sover så gott och inte vet att JAG snart skall söka önskelistorna , äta upp julstjärnan och dricka upp mjölken...plus att jag möblerade lite gulligt så det såg ut som Lill Nisse suttit på balkongen och ätit , skrivit en lapp och tackat för sig. Tids nog kommer dom nog få veta hela sanningen eller så har vi samma tradition ännu då dom är 20.
Man borde ha sparat alla listor genom åren...skulle vara roligt att blicka tillbaka. Kanske jag har dom någonstans bara jag börjar söka .Ni som har barnen små så ta till vara varje års önskelista och gör fast en bok av den och ge fast i tonåren till julklapp eller varför inte som komfirmationsgåva....så får dom se vad dom önskat sig sen dom var små .
Sakerna på önskelistan har i alla fall ändrats från det dom var små tills nu...men lika lång verkar den vara som förr. Något skall dom få från sin önskelista men sen blir det en liten slant så kan dom köpa vad dom vill ( Ankku nu vet du vad du får) . Angelica kan fast köpa något till hemmet och Jaromir och Michelle kan köpa något dom vill ha från Usa då vi åker dit.
Sen hade vi ikväll vår granne och hällsa på , en äldre herre som bor ensam i samma hus .Han är så hurtig och sportig och har en massa roliga saker att berätta . För ca tre veckor sedan planerade vi att han skulle komma och visa foton ( fåglar) men inte på det vanliga viset utan med diabilder från en projektor som fanns på den gamla goa tiden. Jaromir funderade vad det var för en underlig apparat han kom släpande på .
Men det gick inte helt som i Strömsö ...nämligen han hade aldrig bytt lampa i projektorn och då han hade testat den igår så fungera den men idag inte. Så nu sköt vi fram denna diabildskväll ett par veckor och sen får vi se om han fått tag på en ny lampa.Tänk vad roligt att kunna visa barnen hur man såg på foton förr , minns själv att jag varit med om då vi hos min pappas syster alltid såg på diabilder. Tror till och med vi hade i skolan sådan manick då man drog ner den vita duken och bilderna visades via en projektor.
Finns det någon som minns dessa diabilder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar