Men nu är det då bara en natt jag bor i denna hytt så det skall nog gå bra. Sen är det ju då man flyttar till någon annans hytt så skall man ju bo i sk kappsäck för skåpen och lådorna är låsta och hör till personerna som delar denna hytt .Själv har jag mina egna prylar inlåsta i mitt skåp/lådor i min egen hytt.
Sen tycker jag det är så synd då jag bara skulle villa skriva roliga ,äventyrliga och positiva saker här på bloggen för jag är ju en verklig livsnjutare ...som verkligen njuter av en massa härliga saker i mitt liv ....men tyvärr så kommer dom här mörka inläggen automatiskt insmygande här på bloggen fast jag tycker att det skulle vara roligt att bara få skriva av sig av allt det roliga som jag/vi får vara med om.
Nu hade jag så härlig stämning och såg med lycka framemot vår veckosluts resa upp till Himos på fredag då jag plötsligt ser att det ringt ett nummer till telefonen 3 ggr. Tyckte det påminde om numret från sjukhuset...tänkte att dom säkert ville höra av sig hur pappa mår.
Jag hade en liten paus och ringde tillbaka på förmiddagen och fick ett samtal som gjorde att jag tyvärr inte kände någon glädje.....nämligen att pappa skall skickas HEM!!!
Jo ni läste rätt...han skall hem tillbaka. Samma visa som förut ...han är ju i sååååå bra skick och går helt själv med rullatorn. Jag visste inte vad jag skulle säga annat än att...finns det inte möjlighet till ett boende åt honom??
Kunde tyvärr inte glädjas av detta bud ....att dom verkligen med våld ska ha han hem igen.Men personen i andra ändan fortsatte glatt ...nej nej , Harry har varit så duktg och gått med rullatorn och klarar sig bra hemma....men hur är det med mat, finns det mat då han kommer hem??
Helst skulle jag ha velat ropa ..JAG VILL INTE HA HAN HEM , SKAFFA FÖR FAN ETT BOENDE ÅT GUBBEN!!!Vad tusan skall han hem och göra då han kissar ner sig , inte äter , sitter helt apatisk på soffan och rymmer.
Men dit skall dom tydligen ha honom , sitta där och tyna bort då han inte har förmåga att äta själv om ingen hela tiden står brevid och säger att ät. Han är ju aldrig hungrig ...hjärnan ger inte sådana signaler mera åt honom.
Men som min en kompis sa ...nu låter du det gå hur det går, du har ropat på hjälp tillräckligt länge och förstår inte vuxna människor att det verkligen är allvar så låt dom sköta det på sitt vis.
Detta kan säkert höras lite illa i mångas öron ...men jag faktiskt önskar att han far på äventyr så då verkligen ser att detta inte går , hoppas också att han inte klarar sig med att själv gå på toa så att dom ser att det här inte går....tyvärr blir tankarna på detta vis sen då hela denna process har sugit all min kraft....det är inte roligt mera att sköta och ha ansvar för min pappa. Jag börjar bli så trött på detta.....ser verkligen ingen glädje i det mera ...tyvärr.
Har nu under en månads tid då han varit intagen känt den härliga, lugna känslan i min kropp då jag fått vara stressfri...inte behövt tänka på något då jag vet att han varit i goda händer ....men men vad har jag nu framör. Vinter , kallt och en pappa som tycker om att smita iväg på sina äventyr....det kommer inte sluta bra har jag på känn. Men tyvärr kan jag inget mera nu då ingen vill höra på mig ...nu är det ödet som får bestämma hur det blir.
Nu får jag då till veckoslutet istället för att njuta sitta med den krypande stressen inombords ca 300 km från Åbo och vänta om telefonen ringer och pappa har smitit iväg eller något annat.
Har idag hela dagen på jobb gått runt och funderat på detta samtal ...varför skall dom anhöriga måste stressa sig helt slut då det inte finns vård/boende åt föräldrarna. Det tär så otroligt på min vardag och gå runt med en sådan stress hela tiden.
Nu måste jag tyvärr vara hård ...jag kastar bollen åt dom som tycker att hans plats är hemma . Efter att jag i nästan 7 år kämpat så får dom nu ta över och ansvaret på sig om något händer ....jag måste tyvärr ge upp för att jag skall kunna njuta av livet och må bra och orka med min egen vardag och familj.
Hoppas inläggen till veckoslutet är fulla av glädje, skratt ,snö , pulkåkning, Marshmellows, familje tid , koppla av , bastu , julstämning, julsånger.
Hoppas också att hemvården , läkaren , skötaren också är fulla av glädje då dom kunna skriva ut pappa från sjukhuset och lämna han på egenhand hemma och bo med hjälp 3gg/per dag men ingen dygnet runt uppsyn.
Nu finns det inget annat än att vänta och se....tusen tankar snurrar i mitt huvud men hoppas på att jag i alla fall kan sova några timmar innan klockan ringer.
Hur gör ni som är i samma situation för att hitta glädje i vardagen mitt i allt kaos ?
Jag försöker mitt bästa med allt men då den förbannade stressen alltid är starkare än alla våra roliga saker i vardagen.
Idag blev vi bjudna på julmat och kände den härliga julkänslan komma smygande och jag verklige njöt av den goda maten.
Plus en annan sak som gjorde mig varm...en dam kom förbi där jag rev lakan i morse och gav en chokladplatta och önskade mig god jul...behöver inte vara stora saker som glädjer ens vardag.
//Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar