Nu mår jag gott

Tror knappast jag kan ha det bättre efter en arbetsdag då kroppen vet att den fått jobba.Jag sittet nämligen i bubbelpoolen i Spa på Grace och bloggar. Brukar ibland blogga också från telefonen och det börjar kännas rätt ok men känner mig nog mera bekväm med att blogga från min laptop.

Helt superbra att blogga i jaccuzin.Har telefonen lite på sidan/kanten så jag behöver inte vara rädd att den faller i plurret.

Två flugor i en smäll ...gillar och blogga och gillar allt som har med  relaxande Spa avdelningar att göra.... så det blev en super avslutning på denna dag.

Skulle jag varit en av dom lyckliga som vann eurojackpotten så skulle jag absolut ha byggt åt mig och familjen ett eget fint Spa och bastu. Då skulle jag sagt tack och hej åt min lilla enmans bastu.Jag som njuter så otroligt av att basta (bastar helst varje dag)  borde nog få ha en ordentlig Spa/bastuavdelning hemma.

Men det kostar inte och drömma och det som är spännande med livet är att vem vet om tio år kanske jag har en ordentlig Spa/bastuavdelning

Nu vann jag inte eurojackpot men njuter ändå.Lycklig att via mitt jobb ha möjlighet till sådant här lyx i vardagen.

Kanske inte riktigt den hälsosammaste kombinationen...men gott ändå...
Coca cola och vattenmelon. I morron blir det något annat gott så kika in på bloggen om ni vill veta vad det blir.

                                       Detta är inget samarbete med Viking Line

Otaliga varianter

Vår skärgård är nog så otrolig vacker oberoende vilken tid på året det är. Kan känna mig lycklig som får njuta av att se dessa vackra vyer varje arbetsvecka och ännu till att jag får betalt att åka runt här i denna skärgård.

Det har sin charm att se hur vyerna ändras efter årstiderna och fast vi ännu är bara inne i februari så börjar man märka att det börjar ljusna sakta men säkert...oj vad jag längtar till våren.

Det som jag gillar då man står ute på deck och ser dessa vyer och knäpper bilder så blir aldrig ett foto likt det andra. Har nu jobbat lite på 5 år här på Grace och fotat denna skärgård otaliga gånger och ändå är det så otroliga varianter på fotona...olika årstider, olika färger, härliga solnedgångar, vackra blåa nyanser, gråa disiga dagar ..varianterna tar aldrig slut.

En av mina favoriter är nog solnedgångar och den andra favoriten är  tidiga mornar då dimman ligger lite kusligt över havet och man får en fin ö passligt med på bilden.

Nu skall jag visa lite foton som jag knäppte idag ...solen visade sig lite och gav ett fint sken och lite glimtar av blå himmel om också med.

Tror nog ingen tröttnar på foton med dessa vyer och lovar att det alltid nu och då kommer att dyka upp foton från vår vackra skärgård då jag har möjlighet att fotoa så otroligt fina vyer.

Känns tomt

 Skrev här på bloggen om mina fina väskor och nu skall jag presentera ännu en som hör till  min favorit. Det är en väska designad av Anne Klein, tycker om hennes stil.  Denna använder jag både till vardags och den är också en av mina favoriter då jag är ut och reser.Den är stilig och på samma gång praktisk.

Passlig storlek då jag reser för min laptop ryms perfekt dit ,sen har den en massa bra fack och det som jag tycker är super bra  att inne i väskan finns en liten "väska" som sitter fast med band och där brukar jag ha mitt pass. Tycker det känns tryggare att ha det där en löst inne i väskan för ofta  på flygfältet  då man söker något från väskan så kan passet hastigt i misstag glida ut men nu finns det tryggt  min lilla inner väska.



Ett minus med denna väska är att den har ingen dragkedja...tycker mera om sådana då jag reser...känns på ett annat vis tryggt att ha väskan  helt stängd. Nu blir den på ett vis öppen då det bara finns en knapp som jag stänger väskan med.

Brukar nog också använda denna väska till vardags men ibland tycker jag den är lite stor till bara telefon, plånbok och bilnyckel så jag har en annan liten söt väska (vit med svart rosett ) som är mera praktiskt till vardagen då jag bara skall ha med mig lite smått.

Är faktiskt glad att jag lärt mig använda handväskor för jag hörde förr till den gruppen som hade telefon och plånboken ofta i handen och då jag skulle kolla något i affärerna så la jag  dom ifrån mig men som tur var har jag oftast kommit ihåg att ta dom med mig . Sen en annan plats där jag ofta la plånboken var på biltaket då jag skulle lasta in matkassar. En gång var jag på väg att köra från parkeringen då jag som tur kom ihåg att jag hade plånboken på bil taket.

En annan gång var då jag i ungdomen var och shoppa och hade plånboken löst i handen och la den ifrån mig och glömde den i en klädkorg. Snurrade runt i en massa affärer innan jag märkte att plånboken var borta och sen var det att försöka komma ihåg i vilka affärer jag snurrat på. Som tur var kom jag ihåg till slut var den skulle kunna tänkas vara och tur i otur så hade någon snäll person fört den till informationen.

Nu har jag blivit så van att använda handväska att det känns tomt om jag inte har den med..lika tomt som då man glömmer mobilen hemma.

Obehaglig känsla.

 Ni som jobbar skift vet ju säkert denna känsla då man vaknar och inte riktigt får grepp om vilken dag det är.
Sen är det ännu värre med ett sådant schema som vi har på hyttsidan.

Vi har ett team som börjar jobba 5 och följande team börjar jobba kl 6.sen jobbar vi intensivt förmiddagen tills vi har paus på dagen och då brukar jag faktiskt ta en ordentlig power nap. Jag brukar faktiskt somna in riktigt djupt och då det är mörkt i hytten så vet jag ju inte vilken tid det är på dygnet då jag vaknar.

Som idag hade jag en jätte obehaglig känsla ....skulle 14.30 på jobb och då jag vaknade så visste jag inte vilken tid på dygnet det var och inte heller vilken dag. Trodde det var onsdag morgon och tänkte för mig själv att skönt vi har redan tisdag förbi....då jag plötsligt började inse att jag har halva tisdagen framför och det är först onsdag i morron.

Tror nog inte det är så många som skulle villa jobba med denna arbetstakt och arbetstider ...men som sagt visst börjar det nuförtiden iland vara svårt att hitta ett jobb med sk normala arbetstider som man är van med från förr. Nu förtiden är det mycket skiftes jobb och veckosluts jobb.

Får se vad jag tror att det är för dag i morron bitti då jag vaknar ...kanske jag tror det är lördag kväll.

Nu blir det go natt ...jag  får sova hela 5 1/2 timme....men klarar mig bra med lite sömn och på dagen tar jag en power nap.

Solsting i vinterkylan

 Härlig solig dag och fast det är mitt i vinter och solen inte ännu  värmer så otroligt mycket så tror jag att jag tamme tusan fått solsting mitt i vintern.

Nu undrar ni väl säkert att ..."Hur så "?  Som ni märker så har  jag rätt ofta uppdaterat er att jag absolut inte är vinter människa och fryser för minsta lilla....men hör och häpnad till och med jag vågade mig ut idag i -10 graders kyla.

Det är nog ett stort plus att tycka om att fotografera....det blir som en liten kick i arslet att ut med dig nu då det är så fint väder....man får massor med fina bilder i foto arkivet.
Så gick det till idag...jag ville ha lite vinterbilder i arkivet så efter jag fört kidzen till skolan så for jag på mat uppköp och efter det styrde jag nosen till Littois stranden.

Det kom lite så där mitt i allt att jag beslutade för att åka och ta lite bilder så jag kanske inte direkt var utrustad med så varma kläder som det skulle ha behövts då tempen börjar visa -10.Men jag fick nog ihop en del vackra vinterbilder.

Dom här  fotona har jag tagit med mobilen ....tänk nu förtiden hur enkelt det är att gå runt och knäppa bilder...bara ta mobilen från fickan och klick klick så kan det bli hur fina bilder som helst. Har ännu inte hunnit prova fota med min nya telefon som (jul)gubben hämtade.

Det är faktiskt sällan jag går runt med min system kamera nuförtiden...har den nog alltid med då vi reser men ändå knäpper jag mycket bilder med telefonen.

Ingen återvändo

Fast det har varit en sådan otroligt vacker dag så har jag gått runt här hemma i en dimma. Att vara på begravning är nog en av dom jobbigaste tillställningar man är med om och idag märker jag att min kropp är helt slut.

Redan det att  du skall till kyrkan på en begravning känns som det skulle ta hela kraften och då du stiger in i dörren och möts av den vita kistan och du vet ...det finns ingen återvändo .....då går nog dom sista krafterna från din kropp.

Märker att jag idag inte alls kunnat koncentrerat mig på något utan alla mina tankar snurrar kring Satu och hennes kära familj och förstår inte meningen med allt detta vad som döden för med sig. Det som nog är det jobbigaste det är nog det att du vet att det är definitivt slut nu.....jag kan inte mera texta eller ringa min vän och höra hur hon mår, jag kan aldrig mera träffa henne osv....det är slut nu.

Vågar inte ens tänka hur de skulle kännas att måste ta farväl av sitt eget barn....skulle nog rasa samman som ett korthus och vet nog inte hur jag mera skulle kunna resa mig upp.

Men i alla sorg och alla mina snurrande tankar så har vi faktiskt haft en liten ljusglimt idag här hemma.....jag fixade nämligen fastlagsbullar åt oss. Så ni kan gissa att vi gottat oss med mycket grädde och sylt som fyllning.

Till slut vill jag tillägga några rader....att fast hur jobbigt det än är att gå på en begravning så ger det ett otroligt viktigt budskap.....blev igen  påmind om hur skört livet är och nu igen inser  hur lycklig  jag skall vara för varje dag jag får vakna och börja en ny dag.

Kram till er alla och var lycklig åt allt vad livet bjuder på för vi vet alla det kommer en dag så vi måste lämna detta.

Tårar rinner....farväl min vän.

Kommer ännu så bra ihåg då vi för åtta år sedan fick inbjudan till Satus 40 årskalas och jag sa att vi har lite svårt att få barnvakt. Hon sa att ni bara måste få det fixat och gissa glädjen då jag meddelade henne att vi har möjlighet att  komma och fira hennes födlare.

Nu åtta år senare är det med tunga steg jag skall ta farväl av den alltid så superglada kompisen Satu. Idag välsignas hon till den sista vilan i Kuusisto kyrkan.

Mikko var på jobb så jag for ensam iväg och funderar om det alls finns några  tårar kvar då jag kommer till kyrkan....men det fanns det och dom tänkte nog aldrig ta slut.

Jag som älskar och köpa blommor så gick nog  idag med tunga, släpande steg in till blombutiken och valde den finaste röda rosen åt Satu. Hon hade haft till önskemål att alla hämtar en röd ros....jätte fint.

Hon välsingnades till den sista vila en den lilla vackra Kuusisto kyrkan och får vila brevid sin mormor.

Ja ...det finns inga ord...Satu som var så levnadsglad och hade många drömmar och mål fick tyvärr lämna allt på hälften...och sina härliga barn och  sitt härliga lilla barnbarn som hon skulle ha borda få se växa upp blev också allt på hälften. Visst är livet så förbaskat orättvist.

Men jag tror att Satu sitter och vinkar åt oss alla varje dag och skrattar med sitt härligaste leendet och vill att vi skall veta att hon har det bra nu.

                                                       Vila i frid kära vän.



                                  En stor styrke kram till Satus nära och kära.