Nick...vi kommer alltid minnas dig.

 Fick idag ett samtal som spolade tiden tillbaka till den ödesdigra dagen i februari då 17 personer miste livet i skolskjutningen i Florida varav en av dom var våra vänners son som bor i Florida.

Samtalet som kom idag var av min vän Annika...tänk var härligt att få höra hennes röst och pratas vid efter allt det tragiska som hänt. Tänk vad härligt nuförtiden då man via Whats up kan prata gratis med vänner på andra sidan jordklotet. Har egentligen inte riktigt tänkt på att ringa dit via whats up för det är ju alltid tidskillnaden man skall tänka på så jag brukar alltid texta.

Ni som följt min blogg visste ju att vi skulle och hälsa på Annika och hennes familj före kryssningen men ödet ville annat. Istället för glada dagar med gänget så blev det ett tårfyllt farväl av deras kära son Nick. En ung trevlig kille som vi inte han träffa så många gånger men som gjorde ett fint intryck på oss. Han var glad ,trevlig , artig osv....med andra ord en fin kille på alla vis.

Synd att det inte är att bara hoppa i bilen och köra till Annika och hennes familj och ge dom en stor kram ,  tänk att bara kunna åka över och säga hej och vara nära. Nu är det flera av hennes nära och kära från Sverige som kommer åka över i olika etapper för att hälsa på. Känner för att jag  själv i något skede vill  ta mig dit och hälsa på dom då jag har ledig vecka...men det får bli lite längre framöver.

17 ljus tändes....ett för varje offer och Nick´s ljus fick lysa i det finaste klarblåa vattnet

Så denna gång var vår Florida resa mixad med både glädje och sorg....vi fick vara med om en vacker men sorglig minnes stund för Nick. Men nu efter åt känns det jätte skönt att vi fick vara med och ta farväl av honom och likaså vara nära hans familj och hans släktingar från Sverige.

Allt känns ännu som en ond mardröm som man hoppas kunna vakna upp ur och allt skulle vara som förr ....men tyvärr så är det inte så.

Vet att ni Annika , Mitch och Alex har ett bra socialt nätverk runt er som ger er stöd då stunderna känns tunga men ni skall veta att vi tänker på er hela tiden och ni är i våra tankar och vi finns också för er fast vi är lite längre bort.

Den sista meningen i detta inlägg är egnad till Nick och lyder så här.....

Vila i frid kära Nick. Vi kommer alltid minnas dig med glädje och är glada att vi fick lära känna dig fast din tid på denna jord blev alltför kort.

Största papegojan fattas

 Ni undrar väl vad jag menar med denna rubriken ....men på dessa bilder är det nog den största papegojan som fattas nämligen JAG!!!

Ingen i vår familj pratar lika mycket som jag....vi är nog hela bunten sociala bland folk men jag tror nog jag drar det längsta strået till höstacken. Jag har nog inte någon skillnad med vem jag pratar och när jag pratar med någon och var jag pratar med någon.

Om denna bild kan man säga..."Kärlek vid första ögonkast"...alltså han gillade så mycket denna papegoja att nu går han här hemma och önskar sig en egen papegoja. Brukar poentera åt mina barn då dom önskar något djur ...att sen då ni flyttar hemifrån får ni skaffa vilket djur ni vill men kom ihåg det är dyrt , mycket jobb och du har ansvar mååånga år framåt.


Jag känner mig bekväm i alla situationer då det gäller att prata med folk och kan lova att ingen behöver dra orden ur munnen på mig....dom kommer nog helt av sig själv.Men en sak som jag aldrig tyckt om fast jag är en hejare på att prata så det är att stå framför en massa människor och prata. Minns redan i skoltiden som man hade fjärilar i magen då man skulle upp brevid katedern och tex presentera en bok.

Tycker det skulle vara jätte roligt att helt lugnt kunna stå och tala inför en stor publik ...en del är så superduktiga så man blir helt mållös då dom helt lugn och naturligt står framför en stor publik och man riktigt märker hur man sugs med.

Har som tur inte ännu börjat prata i sömnen , håller mig till mitt snarkande....men hör och häpna så brukar Mikko ibland faktiskt prata i sömnen. Det är faktiskt jätte länge sen han babblat i sömnen och inte har jag ännu listat ut vad han brukar säga. Brukar vara nån ramsa på "siansaksa" (svintyska).

Men tycker det är själv så roligt då jag kan vara mig själv oberoende vem står framför mig....behöver inte dra någon roll utan jag är bara jag....den pratglada papegojan Lissu.

Ibland får jag frågan av mina arbetskompisar:  "kände du dom/den"??
Jag :  NÄÄ!!
Arbetskompisar : Vi trodde det var din bekant då du prata helt som du skulle känt personen.

Jag är bara sådan.....känner mig som sagt bekväm oberoende med vem jag pratar..känns så naturligt och stå och prata med vem som helst.

Nu får ni i alla fall njuta av riktiga ,färgranna papegojor från ön Puerto Rico i Karibien. Som ni kan se så är det jag igen som fått vara fotograf och inte  hann poserar med papegojorna.

Vill ha en solstol

 En dag som jag helst bara skulle ha legat under täcket och inte gjort något....känner mig så trött och orkelös. Just hem kommen från semestern och redan kraften slut...ja säg inte annat.

Som jag skrev att vardagen kommer så snabbt emot och då det är tusen trådar att hålla i så undra inte på att det tar på krafterna....oj om man ändå fick lägga sig ner på dessa solstolar och stiga upp sen då man känner för. Tror det inte skulle bli i första hast jag skulle lämna dom ....nej jag skulle fylla på med mera böcker och bara sova ,läsa ,sova och läsa.

Dessa foton tog jag då vi var på Haiti/Labadee

Bara få lämna allt ansvar bakom sig och inte ha ett ända måste i sin vardag...annat än  att äta  och skita !!!

Ni kan säkert läsa mellan raderna att jag verkligen nu är trött. Tycker ibland att mina lediga veckor bara rusar förbi för att jag skall hålla i alla trådar om jag ändå fick vara helt ledig en hel vecka och få göra precis det jag vill....skulle vara så skönt.

Ett jäkla plockas upp efter alla hela tiden, så ska det bäras mat hem ,så ska det fixas mat åt hela kompaniet , disk ,  idag har jag städat hela dagen och bykt och ALLT detta tar ju aldrig slut .....oh fy fan vad jag blir slut.

Det är läxor med kidzen ,det är att passa tidtabeller ,det är att sköta farsgubben och städa hans krypin....ni förstår säkert varför jag vill fly och ofta....att bara få mysa på hotell där någon kommer och städa undan efter mig. Bara få äta gott som någon annan fixar och bara få sitta då andra plockar undan efter dig ....alltså det finns inget annat bättre än att få bli upp passad då man själv dagligen passar upp en hel hög andra både hemma och på jobb.

Skall verkligen detta år försöka så mycket som jag bara kan försöka njuta av möjligheten att få bli uppassad....har redan en del inplanerat i kalendern....som ni vet så älskar jag bo på hotell.

Nu är det bara att tuta och köra och gasa på.

Ordentliga vindpustar på Maho beach

Vi håller oss kvar på Maho beach ännu i detta inlägg. Det finns säkert många som läst om denna beach och säkert också många som sett klipp på Youtube om denna beach och det är nog faktiskt häftigt att uppleva detta fenomen live...det är nog ett sk must om ni åker till St Maarten....att se då flygen kommer susande rakt ovanför dig för att landa några meter bort på flygfältet.

Det är nog lite coolt och stå där då det mullrar till rakt ovanför dit huvud just innan dom landar...likaså innan start så är där nog ett sådant otroligt tryck. Där är massor med varnings skyltar att man inte får vara för nära och där har faktiskt hänt att folk fallit så illa och mist livet.

Det som var lite synd denna gång var att då det i höstas var den otroligt kraftiga orkanen som förstörde massor på ön så har inte ännu turismen kommit helt igång. Det märktes också att dom stora planen uteblev...förra gånge då bara Mikko och jag var där så dundrade det rakt ovanför huvudet dom mega stora flygen som Airbus och  Boeing modellerna.Det var något av en upplevelse..

Vi pratade mycket med taxi chauffören och han menade på att senast i april/maj så vill han tro att det skall börja öka igen turismen dit...just nu var som sagt en massa hotell söndertrasade runt hela ön.

Det var så roligt då man låg och gungade i dom härliga vågorna och man på långt håll såg att nu var det ett plan på kommande ... man såg hur fokmassan på stranden  gjorde sig redo med videokameror och kameror för att föreviga detta spektakel. Planen kom rätt ofta men som sagt inte i den takt dom kom för två år sedan...då var det trafik till flygfältet.

Hoppas dom verkligen sakta men säkert kommer tillbaka alla  turister till St Maarten för dom behövs. Kommer ju ta ett tag innan allt det förstörda är uppbyggt men det kommer nog bli fint där igen. Jag kommer i alla fall att vara en turist i framtiden som absolut kommer åka på semester till St Maarten som det känns nu i alla fall.

 Nedanför kan ni se då dom hade  skrivet på en surfbräda vilka tider olika sorts flygbolag kommer att landa och sk flyga över beachen.

Här ser ni några av varnings skyltarna som finns där och det är nog inget att leka med . Nu var det i stort sett bara små plan som lyfte och vi stog en liten bit på sidan och ändå kände vi av det otroliga trycket. Men låt er inte skrämmas av dessa skyltar utan besök absolut denna beach om ni åker till St Maarten men lovar att där är ordentliga vindpustar då planen lyfter.

Känner värmen hit till Finland

 Dagar som denna  dag....regn, grått, halt, slask då är jag verkligen lycklig att jag ett fotoarkiv som är fyllt till max med en massa härliga foton på en massa fina beacher och ett hav som är så turkost så du inte tror dina ögon då du står där på stranden. Nog finns det så otroligt fina ställen på jorden och då har jag nog inte sett dom bästa beachena ännu och säkert många som jag aldrig ens kommer att se.

Älskar och öppna mina foton och se på allt vad jag fått vara med om och härliga saker jag fått uppleva....sådana dagar som vi hade idag så sitter jag nog och tänker igen en gång.....varför kan jag/vi inte ha möjlighet att få fly vintern och komma en sväng till Finland under våren/sommaren.

Jag blir så deppad av detta klimat....vem vill ens gå ut i  detta ösregn och vägarna är som  värre isbanor...oj om man ändå fick tryck ner foten i mjuk sand och ljummet vatten.

Jag vet att många säkert tänker ....men du var ju just och resa och fick trycka ner mina fötter i mjuk sand. Men då jag aldrig får nog av det ...skulle ju kunna trycka ner dom varje dag i den där sanden. Pratade med en arbetskompis då jag var på jobb som älskar att resa/kryssa lika mycket som jag och min family och så sa jag åt han....månne man kan vara rese addicted....kom ett snabbt och rappt svar från han ..ABSOLUT kan man det.

Vi är lika båda två att vi måste hela tiden vara ett steg före och hela tiden ha några resor intryckt i kalendern för att få lugn och ro....men hellre beroende av resor än tobak , alkohol eller ännu värre ..droger.

Nu vill jag dela med mig av dessa härliga foton åt er alla som haft en deppig dag tack vare vädret....sett er ner och njut och dröm er bort. Känn värmen hit till Finland.

Skall ännu poentera att dessa foton är fotade på Macho beach på St Maarten. Bechen är inte så stor men rätt så populär för det är ju där som flygplanen kommer jätte låg då flygfältet är helt nära beachen.Skall någon dag lägga in en fotoserie som jag fotade då ett plan flög över oss.

Vi har varit till Maho beach förut  med Mikko men det var kidzens stora dröm att få se denna beach nu då vi skulle till St Maarten.....nästa gång om det blir att åka till St Maarten så vill jag nog se någon annan beach.

Blodhund

 Från att ha kryssa i +30 grader med ljumma vindar och klarblått/turkost vatten så är jag nu och kryssar (jobbar) i raka motsatsen.....minusgrader och is.
Jag tror inte ens jag behöver nämna var jag trivs bättre för  jag tror ni redan känner mig rätt bra vid det här laget.

Men som sagt har i detta inlägg lagt in bara två bilder och då är det upp till er att njuta av vilket bild ni vill eller fast av dom båda. Många gillar ju vintern lika mycket som sommaren. Allt har ju sin charm.....men blir ändå aldrig en vinter människa

.

Vår houskeeper som betjänade oss på Harmony berättade att han förut jobbat på kryssningsfartyg som seglar i Alaska och han längtar så tillbaka dit. Han var hemma från Filipinerna där det alltid är varmt så han tyckte Karibien inte var något speciellt alls själv njöt man ju av varenda minut som man kände solens värme och dom härliga färgerna blått och turkost.

Nu är som sagt min ledighet jätte nära....inte många minuter kvar så sitter jag hemma och väntar på att  bastun skall bli så där härligt Karibienvarm och lite skön musik i bakgrunden det är man alltid värd då man slutar sin arbetsvecka...nu som sagt hade jag kortare vecka men ändå blir det min traditionella bastukväll.

Sen skall jag i lugn och ro öppna lite rese sidor ...har nämligen under arbetsveckan snusat runt som en blodhund och hittat massor med intressanta saker.

Ni skall alla ha en trevlig början på veckan.

Full fart ner i röret

 Om man gillar fart och höjder då skall man prova på Ultimate Abyss. En rutschkana ombord på Harmony som börjar på deck 16 och tar dig ända ner till deck 6. Det var Jaromirs favorit han for ibland dit helt ensam för att åka.

Resten av familyn åkte men jag var en mes...tyckte inte jag kände för att prova den. Jag har ju absolut inte varit rädd för något förr men ju äldre man blir desto mera tänker man på vad kan hända. Som jag också berättat förut att jag aldrig förr var rädd att flyga...men nu kan jag nog ibland känna lite rädsla och obehag då man skall upp dit i luften. Men vågar jag mig inte dit så har jag inte möjlighet att se världen.

Denna rutschkana finns på Harmony of the Seas och nu också på den nya ...Symphony of the Seas. Kidzen sa att det var häftigt att åka i den för där finns en massa blinkande ljus på vägen ner inne i röret och en massa ljud effekter.

Kanske jag borde vara modig nästa gång och i alla fall en gång ta mig ner i Abyss....ifall vi kryssar med någon av dom fartygen som har denna rutschkana.

Då du åker ner i denna så sitter du inne i en typ säck eller hur jag skall förklara och det lär vara på en del ställen rätt brant och sen är där nog rätt bra med fart.Så alla ni som någon gång tänker kryssa med nån av fartygen där Abyss finns så modiga dit bara och ställ er i kön. Om jag någon gång vågar mig ner i detta rör så skall jag absolut ha bildbevis och det skall ni nog få läsa om på bloggen.

Kanske jag tycker så mycket om den att jag och kidzen hela tiden är där och åker.