Ingen i vår familj pratar lika mycket som jag....vi är nog hela bunten sociala bland folk men jag tror nog jag drar det längsta strået till höstacken. Jag har nog inte någon skillnad med vem jag pratar och när jag pratar med någon och var jag pratar med någon.
Om denna bild kan man säga..."Kärlek vid första ögonkast"...alltså han gillade så mycket denna papegoja att nu går han här hemma och önskar sig en egen papegoja. Brukar poentera åt mina barn då dom önskar något djur ...att sen då ni flyttar hemifrån får ni skaffa vilket djur ni vill men kom ihåg det är dyrt , mycket jobb och du har ansvar mååånga år framåt.
Jag känner mig bekväm i alla situationer då det gäller att prata med folk och kan lova att ingen behöver dra orden ur munnen på mig....dom kommer nog helt av sig själv.Men en sak som jag aldrig tyckt om fast jag är en hejare på att prata så det är att stå framför en massa människor och prata. Minns redan i skoltiden som man hade fjärilar i magen då man skulle upp brevid katedern och tex presentera en bok.
Tycker det skulle vara jätte roligt att helt lugnt kunna stå och tala inför en stor publik ...en del är så superduktiga så man blir helt mållös då dom helt lugn och naturligt står framför en stor publik och man riktigt märker hur man sugs med.
Har som tur inte ännu börjat prata i sömnen , håller mig till mitt snarkande....men hör och häpna så brukar Mikko ibland faktiskt prata i sömnen. Det är faktiskt jätte länge sen han babblat i sömnen och inte har jag ännu listat ut vad han brukar säga. Brukar vara nån ramsa på "siansaksa" (svintyska).
Men tycker det är själv så roligt då jag kan vara mig själv oberoende vem står framför mig....behöver inte dra någon roll utan jag är bara jag....den pratglada papegojan Lissu.
Ibland får jag frågan av mina arbetskompisar: "kände du dom/den"??
Jag : NÄÄ!!
Arbetskompisar : Vi trodde det var din bekant då du prata helt som du skulle känt personen.
Jag är bara sådan.....känner mig som sagt bekväm oberoende med vem jag pratar..känns så naturligt och stå och prata med vem som helst.
Nu får ni i alla fall njuta av riktiga ,färgranna papegojor från ön Puerto Rico i Karibien. Som ni kan se så är det jag igen som fått vara fotograf och inte hann poserar med papegojorna.
Men tycker det är själv så roligt då jag kan vara mig själv oberoende vem står framför mig....behöver inte dra någon roll utan jag är bara jag....den pratglada papegojan Lissu.
Ibland får jag frågan av mina arbetskompisar: "kände du dom/den"??
Jag : NÄÄ!!
Arbetskompisar : Vi trodde det var din bekant då du prata helt som du skulle känt personen.
Jag är bara sådan.....känner mig som sagt bekväm oberoende med vem jag pratar..känns så naturligt och stå och prata med vem som helst.
Nu får ni i alla fall njuta av riktiga ,färgranna papegojor från ön Puerto Rico i Karibien. Som ni kan se så är det jag igen som fått vara fotograf och inte hann poserar med papegojorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar