Bröllop i dagarna tre

Ni som har läst sagor lika mycket som jag då ni var små så minns säkert dom här orden...." och festen/bröllopet varade i dagarna tre".

Nu kommer detta ordspråk att  ske i verkligheten. I fjol då vi var i Kalifornien sa vår vän att hon kommer att gifta sig på hösten 2018 och vi kommer att bli inbjudna. Bra att hon meddela i go tid ( 1 år före) så vi har hunnit förbereda och spara för denna semester resa.

På våren kom det ett vackert inbjudnings kort till deras bröllop. På bröllopet kommer det inte vara barn inbjudna så vi har nu försökt ordna med våra andra vänner i Kalifornien om Jaromir och Michelle får vara hos dom  då vi är på bröllop.

Men det räckte inte med själva inbjudan till bröllopet utan nu har det kommit två andra inbjudningar som hör till detta bröllop. Men som tur var så får barnen vara med på dom två andra festerna...det är bara själva bröllopskvällen som inte barn får komma.

Nu kanske ni undrar vad jag menar med två andra inbjudningar ....skall förklara.
På fredagen den 5 oktober så är vi inbjudna till Dana Point Yact club där dom kommer ha en sk Rehearsal Dinner (repetitionsmiddag) eller en sk warm up to the big day.
 Där kommer att vara coctail party före middagen ...det ni ....och ni som känner mig vet nog att jag är eld och lågor. Just precis sånt här som jag älskar att få vara med om då man får dressa upp sig och mingla i Kalifornien. Dagen passar perfekt för Mikko råkar ha födelsedag samma dag som detta warm up party är och till denna middag får vi ta barnen med.

Den 6 oktober är då den stora dagen som säkert både brudparet och alla gäster väntat på . Dom kommer att vigas  i San Clement  och vigseln kommer vara ute med en vy ut över havet och middagen kommer att serveras ute under bar himmel och tema kommer att vara vitt. Vi längtar så otroligt med Mikko att få vara med om detta bröllop.

Sen kommer då dag tre (söndag ) då vi är bjudna på brunch... dit vi också får ta barnen med.

Så man kan kort och gott säga det blir ett bröllop i dagarna tre  och det kommer också att bli ett super fint minne för resten av livet.

Hemlös resebloggare

 Sitter här med spänning och väntar på färska nyheter från soliga Kalifornien....min kompis Laila borde småningom ha Amerikansk mark under fötterna. Men det är ju ingen en eller två timmars flygresa hon har framför...det är åtminstone över 10 timmar. Klickade just på Fb och hon har anlänt Los Angeles. 

Själv har jag  på senaste tiden  då jag flygit över till Usa haft helt bra flygresor....inga turbulenser, helt ok mat, helt bra filmer , sovit helt gott på flyget och faktiskt haft det super bra att bara få sitta och njuta. Brukar ha spelet " Ord snack " nerladdat så jag kan sitta och spela och längtar till den dagen jag verkligen får sitta och surffa på nätet uppe i luften....då kommer 10 timmar att kännas som peace of cake.En del flyg har redan gratis wii fii men inte dom flygbolagenbolagen jag flygit med...men nog blir det väl i framtiden så att det finns på alla flygplan.

Här börjar jag nog känna av att min resan närmar sig med fart....idag bokade jag åt mig nytt ESTA som hade gått ut här på våren....så nu har jag det i kraft igen två år. Sen är det ju nog en hel del fixas innan jag skall iväg för jag kommer direkt efter min arbetsvecka bli ombord på Grace och åka över till Stockholm ...ta bussen ut till Arlanda och hoppa på flyget där.

Mikko och kidzen kommer en vecka senare till Usa . Innan jag åker skall jag   fixa med hemvård åt papsen , skötare åt Majsa , skall mellan varven hinna åka och  jobba och  i allt detta ordnas och fixas  så har jag tryckt in en lite mini resa åt Mikko och mig på min nästa lediga vecka.

Många av er läsare blir säkert helt slut av att läsa hur vårt program ser ut men vi får sådan otrolig energi då vi får resa. Vet att  ni som älskar att resa lika mycket som oss känner helt igen sig....att försöka hitta så många tomma luckor i kalendern  som möjligt så man kan trycka in nån liten mini resa någonstans. Många har redan sina vinter resor inbokade har jag sett på bloggar....som tex semestra i Maldiverna, bestiga Kilimanyaro , resa runt i Asien osv

Håller helt med  en bloggare som skrev så här ..."Att resa är mera som en hobby för mig ..nästan rentav en besatthet. Sedan ung ålder är att resa allt jag velat göra ".

Han är nog ett strå vassare än oss ..han är en hemlös resebloggare som spenderar nästan all sin tid på flygplan och hotell. Hittade hans blogg idag och kommer att djupläsa hela den och suga i mig tips och ideer då jag är i Usa då jag inte har några  måsten  utan bara tid.....klicka på länken och läs ni som gillar att resa https://onemileatatime.com/

Det är väl  många resebloggars dröm att  kunna resa hur mycket som helst och ha bloggen som sitt yrke.....det finns ju dom som lever helt på sin blogg.

Skulle jag kunna spola tiden tillbaka och vara 20 år på nytt och cybervärlden varit uppfunnen ja då skulle jag absolut göra som denna tjej ...ha en reseblogg som mitt yrke och resa ensam världen runt så mycket jag hinner....här kan ni läsa hennes blogg http://www.readyfortakeoff.se/sv_SE/

Men vem vet ännu i framtiden då våra kidz är utflugna från boet och vi får mera tid för oss själva med Mikko ...kanske vi rentav som pensionärer skriver reseblogg tillsammans. Kanske bloggnamnet blir "  Gasen i botten som 60 plussare "

Det är så roligt att kunna resa så här mycket  för man vet aldrig när man är på rätt plats vid rätt tillfälle och en dörr eller flera öppnas för nya möjligheter.

Ni som läser min blogg vet att  vi den 6 oktober  skall närvara på vår väns bröllop i Kalifornien och vi som trodde att detta bröllop var en dag...så har plötsligt fått två inbjudningar till och det kommer att vara  fest i dagarna tre ( fredag , lördag ,söndag)....mera om det i morron.

Vem skulle ha trott då jag som 19 åring åkte på min första Usa resa att det efter den resan skulle bli så många resor dit på nytt att jag helt tappat räkningen.

Fotona tog jag förra arbetspasset.

Ett viktigt samtal

 Tack till er alla som läste mitt förra inlägg och gett mig kämpe kramar och förstår att det inte är någon lätt sak jag och många andra går igenom som sköter sina egna föräldrar. Men idag har jag redan pustat ut och till en del fått lite lugn i kroppen mot vad jag hade på söndag och måndag. Då var det nog sådan turbulens och blodtrycket slog säkert i bottnet flera gånger.

Idag lyfte jag luren för ett viktigt samtal till hemvården och förklarade hur hela resan hade gått för min pappa och annars också att det börjar nog ta på krafterna.

Dom menade ju lugnt att det kommer nog att ta länge innan vi kan vänta att vi får han in på något hem....men fan den som ger sig. Det var en arbetskompis som sa åt mig...nu skall du kämpa som superman....lovar att jag fan skall ta på mig min Superwoman roll och kämpa så knogarna glöder.

Fick i alla fall fixat att hemvården kommer och fixa med mediciner medan vi är i Björneborg ..känns skönt men också lite oroligt ifall han ändå får för sig att hitta på något äventyr ensam. Håll tummarna att allt går bra.

Själv skall jag försöka njuta och koppla av då vi skall övernatta på Yyteri hotell.... krypa ner i en skön säng och försöka sova en djup sömn som Törnrosa. Blir ju lite kortare sömn en hennes...hon sov ju i 100 år och jag kommer möjligtvis att hinna sova runt 8 timmar för jag får ju inte missa ....pricken på i ....HOTELLFRUKOSTEN!!!

Sen efter det kommer jag antagligen fördriva dagen med en bra bok någonstans nere vi havet på den enormt fina Yyteri beachen. Nolla allt ...dra i mig havsluft och känna att kroppen sakta men säkert går ner till normala varv.

Idag har jag belönat mig själv med en super god sallad jag fixade och till efterrätt så blev jag sugen på memma&grädde....namsi namsi. Förde också åt papsen en riva memma och grädde och han sa lugnt....." är det inte lite väl tidigt och börja äta memma....vi måste ju vänta på påsken". Men nej här väntar vi inte på påsken utan njuter av memma just precis nu och  fast på julafton också.

Nu skall jag säga go natt till er alla och krypa ner i sängen och se om jag hittar Mikko där bland alla mina " tuuuusen " dynor som finns där.

Sen vill jag önska en mega ,super, härlig resa åt min kompis Laila som i morron bitti flyger till Los Angeles.

Kaotiskt avslut på arbetsveckan

 Har äntligen stationerat mig hemma på vår egen soffa och försöker få kontroll på mig själv efter ett ordentligt kaotiskt slut på arbetsveckan.

Känner mig som en tryck kokare som är fem före att explodera efter vad jag var med om sista dagen på arbetspasset. Skulle inte ens i min vildaste fantasi trott att det kunde hända....men tji fick jag.

Det jag skall berätta om handlar om min pappa...nu kanske många tycker att varför skall jag skriva ut detta här på min blogg men jag vill med detta få fram hur jobbigt det verkligen kan vara för oss anhöriga  då föräldrarna blir gamla , sjuka och dementa.

              Ibland svämmar nog känslorna över och då ser jag ungefär ut så här.

Visst är det säkert jätte jobbigt för personen själv ( i detta fall min pappa) som ser att han inte kan göra saker som förut och minnes luckorna blir flera och flera. Men det  är nog mera  jobbigare för oss omkring som skall sköta hela komersen.

Detta jag skall berätta om hände på söndag kväll....jag började ha arbetsveckan över (byter måndag kväll)  och det började kännas att man hade gett allt för denna arbetsvecka och krafterna började ta slut. Vi har vårt mottaningsområde i olika aulor då vi avgår från Åbo och då jag lugnt kommer till min aula så trodde jag fan att jag såg i syner.....vem sitter inte där i sin rullstol ensam...jo....PAPPA.

   Så här var nog säkert mitt ansiktsuttryck då jag såg honom sitta där i alulan.

Jag trodde jag skulle bli tokig...känslan då man blir chockad och så otroligt arg varvat om varannat ...går inte och beskriva i ord. Han hade alltså kommit ensam ut på kryssning utan någon med sig som hjälpande hand och ingenting med sig förutom sin plånbok. Han hade bestämt sig för en kryssning och då det börjar snurra i huvudet på en dement så skall det ske direkt. Vi har sagt att han inte får komma eller gå någonstans ensam men ibland är det som att prata med en tre åring.

Tror ni att han kommer ihåg vad vi säger åt han ...nej de gör han ju inte.

Han har pratat om det förut att han skall komma på kryssning men det har inte blivit av för han har så otroligt svårt att gå....men nu hade han smitit iväg hemifrån ensam med sin rullstol. Bytt två bussar och köpt kryssningsbiljett och kom på kryssning. Sitter här och darrar av ilska då jag skriver detta...jag var nog så arg så tårana spruta då jag försökte lugna ner mig ombord på Grace.

Skulle ju jobba hela följande dag och försök nu koncentrera sig på jobb då man vet att dementa pappa är med ombord och som sagt har så svårt att röra sig. Inte hinner ju jag springa och kolla hur han har det . Inte hade han ju någon medicin med heller som han tar regelbundet morgon och kväll ...dom hade han ju lämnat hemma. Sen hade han ju inte ätit något på hela måndagen då jag frågade...för han hade inte hittat till någon matplats.

Så här såg jag nog ut då jag kom till min hytt och släppte ut alla känslor på söndag kvällen.


Han kom ju ihåg att jag slutar jobba på måndag kväll så han skulle komma med oss hem då Grace kom till Åbo för Mikko kom och möta mig. Men jag sa åt pappa att han måste klara sig själv att gå iland för jag hade arbetstid ännu då båten kom i land.

Sen hade han ju köpt åt sig % dricka ( vete se tusan hur han orkat upp till taxfree och shoppa) men är man så sugen på alkohol så orkar man nog vad som helst. Då löper nog till och med benen som annars är stela. Min pappa har alltid druckit mycket ..därför är jag skitglad att jag själv lämnat alkoholen.

Då jag själv kom ut från båten såg jag att han satt där i rullstolen och så frågade jag hur det hade gått för honom att komma ut....det hade ju gått så som jag gissade ....han hade fallit omkull då han hade lett sin rullstol. Både gubben, rullstol och flaskorna hade flygit  så två vakter hade fått hjälpa han ut....men det ända han var glad åt var at ingen flaska hade gott sönder. Måste erkänna att det inte börjar vara roligt mera att vara den snälla ,omtänksamma dottern som tar hand om sin egen pappa.

Det börjar nog verkligen ta på krafterna. Det var en som sa åt mig några goda råd....om jag inte snart börjar tänka på mig själv så är det jag som snart faller ihop. Min pappas hälsa blir bara sämre och sämre och jag bara mera utbränd. Plus att jag skall orka med  jobb , familj,vårt hem och mig själv.

Nu ser jag med blandade känslor på vår mysiga minisemester upp till Björneborg i fredag. Att hur skall jag kunna vara i lugn och ro då jag vet att han kan smita fast vi har skötaren som går där.....för att inte tala om då jag/vi snart  åker till Usa....kommer jag alls att få ro i kroppen då jag är där en månad . Vår vän i Pargas sa att hon ställer upp och passar han så vi får njuta på vår resa om vi inte får han på tillfällig vård då vi far.

Sen kommer jag nog måste börja på allvar försöka få en plats åt honom på något hem/avdelning innan jag flippar helt. För jag vill absolut inte se att han  flera gånger kommer ensam och kryssar då jag är på jobb. Detta får banne mig vara första och sista gången

Vi har  tuuuusen gånger  sagt åt honom att vi gärna kommer och kryssar med honom och är hjälpredor ....men denna gång passade det inte för Mikko så då bestämde han att han åker själv.

Jag ger en stor kram åt er alla som på ett eller annat vis kämpar med en massa olika känslor som snurrar er kropp och knopp...det kan vara av en massa olika orsaker...men vi tar oss nog igenom detta ......bamsekram åt oss alla.  Vi klarar det!!!!!

Ute på deck 10

Nu är väl sk sommaren och stugsäsongen officiellt avslutad. Den sk Venetsiakvällen då man tänder brasor , har en massa lyktor och en del skjuter till och med raketer.

Jag har flera år i rad varit på jobb just detta veckoslut då det firas att sommaren är över....likaså i år igen men  igår bestämde jag och en arbetskompis att vi går ut på deck och sätter oss och äter en glassportion kvällen till ära.

Vi gick ner på deck nr10 där det inte blåser så mycket och där vi omgavs av en massa härlig belysning.Det var riktigt mysigt att sitta därute.

För många stugälskaren fortsätter säkert stugsäsongen ännu länge in på hösten....då som jag var  aktiv med stugliv så var jag långt in på hösten ut åkande med båten till stugan.  Men jag har sagt det förut nuförtiden föredrar jag mysiga hotell nätter där jag får krypa ner i ett varmt bad och sen hoppa ner i dom härliga hotellsängarna.

På fredag skall jag och min family checka in på Yyteri hotell&Spa och där kan vi fira en försenad Venstsiankväll tillsammans med att  gå längs den super fina Yyteribeach och på kvällen sitta i den varma jaccuzin och bara koppla av.

Ha en skön söndag var ni än befinner er om det sen är hemma eller i stugan.

Detta inlägg är inte i samarbete med Viking Line

Datalampa, havsluft och finsk musik

I skenet av min lilla söta datalampa så ligger jag i sängen och skriver några rader. Köpte egentligen varsin sådan mini lampa  åt kidzen men den har inte varit så flitigt i användning. Så jag frågade snällt om jag fick hålla den och svaret blev....ja!!

Det är så mysigt i hytten då jag har mina små batteri ljus och lysa och denna lilla lampa på då jag är surffar runt på datan....likaså hemma är den super praktisk då jag tycker om att  ha en massa ljus tända  en sk dämpad belysning så det blir lite svårt att se dom mörka tangenterna. Denna uppfinning är verkligen perfekt.

Har någon gång också haft en sk boklampa som man klipsa fast i boken då man låg på kvällen och läste.....den var hur bra som helst i stugan där vi inte har el.

På min dagspaus var jag ut och tog en kopp kaffe,  åt en glass och läste. Njöt av det vackra vädret och få sitta och dra i sig havsluft.


Efter att jag slutade jobba på kvällen så for jag med mina arbetskompisar Heidi och Bea och lyssnade på Jonne Aaron. Gillar hans musik.

Hemma hade dom ikväll varit på cirkus Finlandia så det kom ett foto på whats up. Bra att dom håller mig uppdaterad.

Roligt med lite annorlunda program än bara jobba och sova....nu kommer dom sista dagarna att gå fort då man fick en dos av bra musik och havsluft.

Igår blev det en överraskningsträff här ombord...min barndomskompis T  la ett meddelande att hon var här med sin family...så jag satt en stund efter jobbet och pratade med dom. Kul och träffas ...synd bara att det nuförtiden blir så sällan.

Nu blir det go natt och lovar att ögonen kommer att vara liiite trötta i morron...hinner inte sova många timmar. Men ibland vinner musiken över att sova.

Planer och ideer

 Dagarna tickar på och i morron har vi redan kommit till torsdag som betyder igen en dag närmare min lediga vecka.

Har inte hunnit så mycket ut på deck men då små stunderna jag gått ut och tagit mig lite friskluft så märks det att den ljuvliga sommaren verkligen börjar nå sitt slut. Svala vindar pustar mot ansiktet som betyder att den härliga värmeböljan som vi hade i somras är ett minne blott.

Det blir tidigare och tidigare mörkt om kvällarna ..... varför är sommaren så kort i Finland. Jag vet att jag nämnt det tidigare men ni får läsa det igen...."oj om jag kunde få fly Finland nu till vintern och komma tillbaka till våren " dom orden kommer ni nog alltid att höra från min mun ända tills den dag jag verkligen kan uppfylla min dröm och fly Finland vinter tid.

Man kan ju inte bara gå och drömma utan man måste nog också göra något för att uppfylla drömmen  och som vi alla vet så rusar åren iväg och vi blir inte yngre så det är nog att smida medan järnet är varmt och man är i arbetslivet och har inkomst.

Har hela tiden en massa planer och ideer i huvudet som snurrar ...ena iden bättre än den andra och ibland ideer som varken har huvud eller fötter....men det är så det skall vara.

Livet är så mycket roligare att ha en massa drömmar och att försöka uppfylla en del av dom (helst alla )  gör livet ännu roligare. En dröm som vi nu har kunnat uppfylla är att istället för att resa en gång i året så har vi nu möjlighet att resa många gånger i året ....men vi har mycket kvar ännu på vår bucket list som skall uppfyllas.

Just nu ligger jag i sängen och bloggar och mellan varven googlar och mellan varven planerar....har alltid varit en sådan som har tusen järn i elden....livet blir aldrig trist då man hela tiden har fullt med planer i  lilla hjärnkontoret.

Jag verkligen älskar  och njuter av mitt liv och allt härligt  jag får vara med om.