Nyheten

Ni fick vänta på inlägget och nyheten jag skulle berätta , varit rätt fullt upp nu efter jag kom hem på ledigt. En del har väl funderat och spekulerat vad jag månne har att berätta för när det gäller mig så kan det ju vara egentligen vad som helst. Min kompis Towe la fram en sådan gissning att jag kanske skall bli mommo , men nej det var fel. Tror inte ens jag skulle ha tid att bli mommo , det vet Ankku också. Skall heller inte bli mamma , fast jag var äldre då jag skaffade mina sladdisar så är nog skaffande  av barn färdigt för min del , vi skall inte flytta , vi skall heller inte skiljas men vad månne det kan vara?!?

Denna nyhet som ni kommer få veta har jag väntat på i många många år och nu har äntligen den tunga stenen fallit från mitt hjärta och jag kan pusta ut nämligen min pappa har ÄNTLIGEN fått ett boende på heltid. Han har fått flytta in på Runosmäen vanhainkoti. 

Lycka lycka lycka  kan jag lova både för han och mig. Han låg nu nästan en månad på sjukhus och nu i förra veckan fick jag meddelande att han får ett boende. Det tog en vecka sen hon la ansökan så var det fixat. Fy fan vad skönt det känns , tänk att jag äntligen får pusta ut och inte behöver oroa mig 24/7 . Har varit så jobbig att inte en minut kunna slappana av för att jag hela tiden oroat mig för vad han hittar på och vart han smiter iväg osv. Nu är han på en sådan plats där han inte kan rymma och smita iväg på sina äventyr. Alltså känslan är så overklig , kan egentligen inte förstå det är sant  då jag i stort sett 10 år fått oroa mig över min pappa och hans sjukdom. Kommer nog säkert ta ett bra tag ännu innan jag riktigt på riktigt förstår att jag inte mera behöver oroa mig. Fast jag nu på slutrakan varit så trött på allt detta kämpande för honom och jag tagit ett steg bakåt för att inte ta slut på mig själv så har jag ju ändå innerst inne villa kämpa för honom att han skall få en plats. 

Men nog är det som att prata med väggen då man ringt runt till tusen och åter tusen ställen för att få hjälp. Tycker verkligen synd om dom som ännu måste kämpa för sina föräldrar för att samhället inte ser hur dåligt åldringarna mår som är helt lämnade vind för våg. Visst finns det åldringar som vill vara hemma till det sista men sen finns det dom som gärna far till ett boende där det finns andra omkring och det har ju också min pappa sagt då vi alla gånger har haft palaver att han saknar sällskap och folk omkring sig men tyvärr ändå inte blivit hörd ända till nu äntligen så är han omgiven av sk vänner.

Har inte hunnit  dit och träffa han men jag vet var platsen är för han har några gånger varit där på intervall och då var jag mycket och hälsade på . Ids inte nu heller fara dit då denna omikron härjar på. Har haft kontakt via telefon och han är så glad , berättar hur god mat dom har där och att dom äter hela tiden. Skönt att han får en rutin och har folk omkring sig när dom äter än att han sitter ensam hemma på soffan och har sina torkade smörgåsar och mat framför sig som inte blir uppäten.

Tycker så synd om dom åldringar som dag ut och dag in måste sitta ensam hemma istället för att ha en massa glada kompisar i egen ålder runtomkring sig , nej fasen också mera boende för åldringar borde det absolut finnas.

Sen har Mikko också här i dagarna fått sin pappa på sk familjeboende , dom är ca 6 st som bor där på heltid , roligt att han också får sällskap för det har varit lika för honom att han suttit ensam dag ut dag in och skötaren snabbt varit en sväng och dela medicin. 

Har känts som ljuset varit  jätte långt borta i tunneln men när man envist springer genom den  så kommer man nog ut till slut och nu har vi äntligen kommit ut , helt otrolig känsla att vi nu både Mikko och jag är i mål.

Ännu till på det så fick jag jobb på Glory , stuguthyrninger löper på bra , trivs på mina extra jobb (dagis) , vi har fått vara friska och sist men inte minst vi går mot ljusare tider. Hoppas ännu att världen öppnas och vi kan börja resa som förut igen , det längtar vi efter.

Sen har vi nu lagt ut bostaden till försäljning där pappa har bott , det är vår gemensamma investering med Mikko och nu tyckte vi att det är dags att prova få den såld. Vi funderade av och an om vi skulle lägga den för uthyrning eller sälja och vi tog som sagt beslutet att sälja. Hoppas det finns någon som behöver en 3:a som är i behov av remont. Någon som tycker om att fixa kan få denna lägenhet hur fin som helst , jag har själv öga för att fixa, trixa och inredan men tycker det är bättre att sälja den som den är så får köparen renovera den i sin egen smak.

Så om någon har bekantas bekanta som är intresserade att köpa så bara och kontakta mig , den kommer nog också i något skede ut på marknaden. Lägenheten finns i Lauste och nära till Lidl, Skanssi , Gigantti och en bit ifrån så kommer man till motorvägen som gör det lätt att ta sig åt olika håll utan att man måste köra på en massa småvägar.

Nu skall jag försöka tömma den och städa upp den och sen är den redo för försäljning. Sen får vi se om jag hittar på att söka något nytt att investera om vi får denna såld , skulle vara sugen på en liten 1:a här i Åbo för det finns så mycket studerande här och ettor är lätta att hyra ut. Nu är det nog också efterfrågan på större lägenheter då många vill  jobbar på distans och behöver extra rum.

Nu vet ni nyheten och tror ni andra också är lika glada som jag för min pappa skull att han äntligen fått ett tryggt hem.

Här har vi firat med kaffe & tårta att alla pusselbitar fallit på plats. Michelle och hennes kompis lagade en så god och fin tårta som dom bjöd på. 

Tema på tårtan var " Katter på picknick"