Inte är det ju riktigt som det skall vara då barnen sitter vid en data skärm dag ut och dag in och det är den ända kontakt dom har med sina vänner. Är så glad för deras skull att dom verkligen for med ett stort leende på läpparna till skolan.
Körde först Jaromir till Sirkkala skolan där han ännu har 2 veckor kvar , i höst skall han börja högstadiet. Härligt att se att dom hade flaggan i topp och rektorn stod vi porten och vinkade åt alla välkommen... oj vilket fint mottagande . Sen körde jag Michelle till hennes skola St Olofs skolan och hon nästan sprang upp för trapporna i väntan att få se sina kompisar.
Nu får vi bara hoppas att det inte blir " taka pakki " som man säker på finska , alltså att det inte blir några motgångar och att någon blir allvarlig sjuk. Vi har snart sommarlovet emot och sen får vi se hur hösten ser ut....ingen vet. Hoppas verkligen dom kan återvända efter sommaren till skolan just för att få en så normal skolgång som möjligt. Inte är det meningen att barn i denna ålder skall vara instängda hemma .
Själv hade jag också ett stort leende på läpparna idag....först och främst så var här inte en ända kamera på i morse så jag kunde i lugn och ro skutta runt ett extra varv helt naken utan att vara orolig att ett gäng 6:e klassister sitter vid datan och funderar om Jaromir fått ett nytt husdjur...Flodhäst... gapskrattar för mig själv då jag skriver detta inlägg för jag har ju absolut inte minskat i vikt under denna permitterings period.
Nå skit i vilket djur jag påminner om så var det nog en frihetskänsla då hemmastudierna nu är över och kamerorna stängda. För oss har det nog ändå gott super bra fast jag och kidzen varit 24/7 tillsammans , men nog börjat jag sakta men säkert sakna min helt egna tid. Det var nog så otroligt tyst då jag kom hem då jag kört dom till skolan och Mikko farit till jobbet men också en känsla av frihet att nu har jag MIN EGEN tid och inte behöver vara på pass hela tiden.
Firade det med att åka och köpa sushi och åka till Littois sjön för att sätta mig ner på en bergsklack och bara njuta av att få vara ENSAM....en del har säkert tvärtom att dom har nu under permitteringen/corona tiden varit så mycket ensamma att dom skulle göra vad som helst att ha folk omkring sig. Vi är tyvärr i så olika situationer just nu.
Det var så tyst vid Littois sranden, inga människor, vågorna små kluckade mot berget , fåglarna sjöng och solen visade sig ibland mellan molnen och jag njöt. Njöt av den friska luften och den goda sushin. Kan med handen på hjärtat säga att jag blivit helt beroende av sushi ...det är så förbannat gott!!!
Var hemma då Michelle och Jaromir kom från skolan och det hade varit så ROLIGT i skolan fast det var en massa nya regler som nu måste följas...men dom var nog så glada hela kvällen och pratade bara om skolan.
Sen for vi ut och gå en sväng på kvällen ...vi har så fina stigar i skogen där vi bor och olika mortions saker plus att vi också har en Freesbee bana helt nära som vi bor. Sen hade Jaromir och Mikko hittat en sk " Nalle bana" som dom har gjort åt dagis och skolbarnen. Alltså super härlig ide. Man skulle söka 11 plakat med nallar på och på varje plakat så stod det vad man skulle göra. Alltså barnen måste ju älska denna bana ...för det gjorde vi också.
Det har varit en super dag idag ända tills jag öppnade e -posten och läste mejlet där det stod att kanske permitteringen kommer att förlängas åt många sjömän. Som tur rör det sig inte ännu om uppsägning ...men inget vet ju hur det kommer se ut framöver. Tänk på alla rederier omkring i världen som har sina kryssaren som ligger dockade i någon hamn och noll inkomst!! Skrämmande.
Blir nog inte mycket och planera framöver ...till och med mina jacuzzi drömmar for med fart ner i gropen som jag skrev om igår. Tycker jätte mycket om att jobba men var börjar man söka jobb i dessa tider då allt är stängt eller gått i konkurs.
Mina nya minilyktor som jag köpte idag...synd att det bara fanns 3 för skulle ha velat ha till stugan också.
Jag känner mig ännu helt stabil och vi har helt okej så länge Mikko får jobba ...men tror nog säkert många redan börjar se en massa mörka orosmoln omkring sig och ligger nära till att flippa ur. Hur man än skulle vela att vi alla går igenom denna Corona kaos som vinnare så är det tyvärr många som inte kommer orka öppna den sista dörren till den " normala " vardagen.
Men vi gör så gott vi kan alla och kämpar kämpar och hoppas ljuset i tunneln snart börjar visa sig.
Styke kram till varenda en som behöver
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar