Rädd??

 Kan man bli lyckligare

Kan man bli lyckligare än att få vakna upp av denna vy , knappast  eller jo att ha fått vakna upp med Mikko brevid så skulle lyckan varit fullständig men nu ville kidzen och han ha Åbo weekend och jag ville hit så jag fick ensam njuta av denna vy i morse.

Tänkte skriva att oj om man varje morgon fick vakna upp till detta men sen blev jag och fundera månne man skulle kunna uppskatta det lika mycket sen då det skulle bli din dagliga vy. Nu då detta inte hör till vardagen så suger man i sig allt med sådan omtanke och bär med sig denna vy många många månader efteråt. Alltså detta veckoslut kommer jag se framför mig länge kan jag lova.

På dagen gick jag runt här på Tunhamn och tog lite foton för till och med solen visade sig och det var riktigt varmt och skönt. Vinden blev lite kraftigare mot eftermiddagen men det var riktigt skönt då man har rätta kläder och inte behöver frysa.

-

Blev bjuden på kaffe

Blev  bjuden på eftermiddagskaffe då jag var upp till byn och hälsade på. Det är så roligt att gå runt här och minnas tillbaka. Såg ute toan som varit med sen begynnelsen , minns då jag och min kompis L var här alltid på somrarna med min mamma och pappa och måste fly till denna toa för här fanns en hund som vi var skit rädda för. 

Dom hade alltid sommarflickor här på Tunhamn och den ena flickan hade sin hund med och det var just  hennes hund vi måste gömma oss för då den jaga oss och just denna toa var oftast närmast dit vi rusade in och la låset på.

Deras äldsta son var här på besök idag och vi skrattade åt gamla minnen , glömmer aldrig trädkojan han hade byggt och vår stora dröm med min kompis  var att få fara dit och hälsa på men vi vågade inte fara dit i närheten så vi var bakom någon buske och spionera på killarna då dom var i sin trädkoja. Sen pratade vi om då min kompis  och jag skulle sova i tält och på morgonen då vi öppnade tältdörren så står det en massa kor utanför och vi blev ju skit skrämda. Dom hade kor här förr som gick runt överallt och betade.

Mina barn har också hunnit samla en del trevliga minnen härifrån , vi har faktiskt firat en Eurovisions final  här här på Tunhamn i pappas stugan som han hyrde. Hade hela min flaggarsenal med mig hit.

Sen minns jag att jag ordnade Michelle och Jaromirs kalas här på Tunhamn en sommar och det roliga är att Jaromirs klasskompis sen lågstadie tiden så hans familj  har stuga här.

Solnedgång

På kvällen märkte jag att det kommer att bli en fin solnegång så jag for och satt på mig på bergsklackarna för att njuta. Det var färgprakt i all sin glans kan man säga som speglades så fint mot stugan.

Senare blev det bastu för det kan man inte gå miste om då man är i stugan. Finns inget skönare då man kan komma ut och sätta sig på terassen och höra det sköna ljudet från havets brus.

Vilken skön kväll och många kanske undrar om jag inte är rädd att vara i stugan helt ensam nu då det är mörka höstkvällar. Men tror nog ingenting får Lissu att bli rädd , visst kanske jag skulle knycka till mig om någon skulle stå och stirra in i dom stora stugfönstren när jag sitter här i mina egna tankar men risken är nog rätt liten att någon skulle ta sig ut ända hit för att knacka på. Skall nog vara någon som är i sjönöd då som tar sig iland och kommer och söker hjälp.