måndag 6 februari 2017

Snart flyger den här saken i sjön!!!

Brukar ibland sitta och fundera på de liv vi lever nu... att du alltid skall vara på alerten och anträffbar helst skall du också när du sover ha ljudet på telefonen och vara berädd att svara om nån vill dig något.

Skulle ibland villa kasta min mobil i sjön och låta den sjunka så förbannat djupt och önska att jag hade den gamla spygröna telefonen här hemma på ett gulligt litet telefonbord med en telefonkatalog brevid.Du visste aldrig vem som ringde utan man svarade artigt  "Lisette i telefon"....och den andra var ju också tvungen att presentera sig lika artigt.Oj vad jag blir nostalgisk...och minns vår metall adressbok där vi hade alla telefonnumror sprade och man klämde på en knapp och så öppnades luckan...härligt.
Sen då ingen var hemma så var där ingen som svarade utan då ringde dom senare eller någon annan dag.Nuförtiden är det ju panik om man inte svarar direkt och helst skall man måste ge en lång förklaring vad man sysslat med då man inte hade tid att svara....tror många känner igen sig.

Förr ville man prata alla sina hemliga samtal i  eget rum så man töjde ju på sladden så den var nära att brista tills morsan skaffade skarvsladd och man kunde sitta i sitt eget rum....men sen var det tidsbegränsning ...för det blev ju så dyrt att snarvla onödigt   hon  kom ofta in i rummet och informerade att nu fick jag sluta prata.

Som min käre farsgubbe har ringt mig varje dag nu under hela min semestervecka och tjatat om sin dator.Jag har nämligen haft den lånad för min är sönder och han anväder inte sin data för att han inte kan.....men nu har han då tjatat i telefonen att han vill ha den tibax.
Idag tänkte jag faktiskt skall jag "hiiva" (slangord för kasta)  iväg min telefon i sjön och njuta av semestern och ingen får tag på mig...men nej jag hoppade i bilen och körde 174 km (tur/retur) och förde datan åt honom som jag vet kommer att bli liggande på bordet för han vet tyvärr inte hur han skall logga in och hur han använder den.

Skall ringa i morgon och höra hur mycket han använt datan nu då han äntligen fick den tillbaka..hehe.Tror bestämt att jag snart får låna den igen...har mina aningar att den kommer bli på bordet och samla damm.

Hej på dig papsen om du råkar komma in på datan och hittar till min bloggsida.Sen är det ju så synd att vi bor så långt borta så jag kan ju inte så där varje dag köra dit och hjälpa  honom med datan.Men jag håller tummarna att det går bra för honom.

Men till sist så om jag skall vara ärlig så tror jag nog inte jag en längre tid skulle klara mig utan min mobil....så lika bäst att inte slänga den i sjön jag stänger fast av den istället.
Såg faktiskt på nyheterna ikväll om hur folk inte mera kan vara utan sin telefon....vart dom än går så sitter dom och knapprar på sin mobil,dom föreslog en mobilfri dag i veckan....dom visade två tjejer som var på fika och båda satt dom där och knapprade på sina telefoner...trist att man inte mera kan umgås utan att mobilen måste fram.

Tacka vet jag att jag fått växa upp med den spygröna telefonen!!
Va har ni läsare för åsikter om mobilens användning nuförtiden,skulle det vara bra med en mobilfridag i veckan??
Idag har jag haft en tävla med klockan dag...med andra ord fullt upp


En sådan telefon är jag uppväxt med

Ibland känner jag mig så....orkar inte prata ;)

Den gamla goa tiden då man stog brevid telefonbordet och prata i telefon!!

Typ en sådan hade vi hemma...retroadressbok :)


1 kommentar:

  1. Jag känner likadant. Och oooh vad jag också saknar vår gamla telefon! Jag ör rädd för att människans minne kommer att bli märkbart sämre. Med hemtelefon måste man minnas numror för att kunna knäppa in dem och ringa, jag tror att ganska många av oss minns flrra numror. Annat är det nu, det är bara att leta upp namnet på personen man skall ringa och trycka på den gröna luren. För att inte tala om allt man googlar, vet man inte svaret så googlar man direkt, skrämmande tycker jag. Stackars hjärna som skulle behöva gymnastik.
    Jag hatar känslan av att känna att jag "måste" vara anträffbar hela tiden, att måste svara på meddelanden så snabbt som möjligt men jag väntar snabbt svar själv om jag skriver åt någon och förväntsr mig alltid att personen jag ringer till skall svara i telefon �� uff.
    Telefronfria dagar eller timmar i alla fall borde man ha! Många missar väldigt mycket av vanligt umgänge när de sitter på telefonen.

    SvaraRadera