Känns nog så otroligt konstig att leva i en värld där andra bestämmer hur du kan/ska leva ditt liv. Först förbud på resor ( hela världen står så gott som stängd) , sen på våren då man skulle hållas hemma och just och just vågade gå till butiken och handla , skolorna stängdes och nu sist men inte minst ....andra bestämmer att jag inte får jobba.
Fick idag facit i handen. Ett tråkigt mejl där dom informerade mig att jag är permitterad 1/2 år framåt plus massor av mina arbetskollegor som jobbar på sjön fick samma tråkiga meddelande. Vi är många många i samma situation och det är inte roligt kan jag lova.
För sådana som kanske inte tar sitt jobb på allvar så är det väl helt samma om dom ligger hemma på soffan och ser på tv ....men jag som älskar att jobba , drömma och försöka uppfylla mina drömmar så kom nog detta som en smäll. Nu blir nog mina drömmar en stund liggande i byrålådan.Men inte tar livet slut här , finns dom som har det värre.
Det råkade sig ju inte bättre idag än först kom detta mejl om permittering och sen satt jag och såg på tv programmet Dr Phil där det av alla program just idag råkade handla om skolskjutningen i Florida för 2 år sedan där våra kompisar miste sin son. Jätte ledsamt att sitta och höra på dessa ungdomar som sett sina bästa vänner tragiskt dö framför sina ögon. Usch jag lider med alla dom.
Så fast jag blev ledsen , arg , besviken över min permitteringslapp idag så har jag min kära familj som stöder mig , ger mig glädje i vardagen och nu får jag tid att vara tillsammans med dom . Nu är det bara att försöka hitta en massa positiva saker med att jag blir en längre tid hemma och med god tur så behöver dom hoppeligen inhopparen nu och då....så inte kastar jag yxan i sjön ännu.
Det som också gör mig arg och mycket besviken är att då det på alla arbetsplatser finns dom som hela tiden är "sjuka" ( ni vet vad jag menar) och sådan arbetskraft är jätte dyra för firmorna. Låt hellre sådana jobba som verkligen tycker om att jobba, vill jobba och som vet att kroppen håller för det jobbet man gör. Men tyvärr så går det inte alltid till så som man skulle önska.
Men nog kommer det ljus i tunneln ännu , det är bara att försöka hitta små ljusglimtar just nu och se positivt framåt. Som sagt vi har allt stabilt hemma och vi trivs så bra i varandras sällskap så det behöver vi inte oroa oss för då jag blir längre hemma att vi går varandra på nerverna ...nej tvärt om så kommer det nog vara roligt att kunna vara mera tillsammans.
Längtar då jag kommer hem på ledigt så skall vi ha filmkväll och alla trängas i soffan med plädar, lördagsgodis , popcorn och förstås Coca Cola och så skall vi mysa och tänka efter hur bra vi har det , vi har varandra...det kallar jag små ljusglimtar.
Har ännu ett arbetspass efter detta så innan jag blir hemma ett tag och jag bokade in i kalendern några härliga ställen i Finland innan jag visste om denna permittering så fast det kanske inte idag varit en av mina bästa dagar så ser jag framemot vad jag har inbokat i kalendern här inom närmaste månader ....det gör mig verkligen glad.
Har deppat tillräckligt idag , tårarna har sprutat och man känt sig skit misslyckad att varför gick det så här men nu finns det bara en sak att göra och det är att blicka framåt. Vi klarar oss nog genom det här allihopa hur jävligt och jobbigt det just nu kanske känns för oss alla som är i denna situation.
Stay strong my friends!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar