Som ni ser så med en massa jäklar anamma så kommer man långt och jag som sagt kom ända till Nora....inte ens en allvarlig knäskada kan stoppa mig. Tyvärr så stoppar skadan att jag som sagt inte får jobba men det betyder ju inte att jag tänker ligga hemma och gråta över det....nej fasen...låt benet löpa och jag kan vara lycklig att jag slipper framåt.
En dag i april kom en inbjudan från några vänner i Sverige som skulle ordna en överraskningsfest åt Annika som bor i Florida för hon har fyllt 50. Hon är hemma från Nora och dom brukar var "hem" till Sverige på somrarna.
Som ni kanske minns så hände det ju en tragisk skolskjutning i februari 2018 i Florida där hennes son blev skjuten så vi tyckte det vore kul för henne med en överraskningsfest ...lite uppiggande i vardagen.
Nu var ju mitt stora problem då inbjudan kom att jag sitter hema med en allvarlig knäskada som just hade hänt och jag visste som sagt inte alls hur länge läkande av denna skada skulle ta så jag kunde ju inte till fullt glädjas av denna inbjudan för jag visste ju inte om jag kunde åka.
Maj månad gick , juni månad gick och knä började repa sig....men så fick jag meddelande att min sjukledighet skulle fortsätta hela juli pga av att jag ännu inte kunde gå rätt. Men så kom i alla fall dagen jag fick kasta mina kryckor åt hel***e och kunde ta mig fram utan dom. Men vågade ju ändå inte säga varken bu eller bä om festen som skulle vara den 6:e juli i Nora.
Innerst inne visste jag att jag bara måste åka för fast denna fest var egnad åt Annika så skulle en hel del av vårt sk " au-pair " gäng som vi kallar oss vara på plats....en del av dom har jag inte träffat sen vi splittrades efter vår härliga tid i Usa i ungdomen.
I och med då Facebook kom så har vi ju kunnat uppta kontakten där ....men vi är ju rätt så utspridda så att få ihop en träff har inte varit det lättaste fast vi ibland försökt med lite olika förslag. Många av oss har ju haft en vardag med full fart och små barn så de är ju inte bara så där att ordna en träff.Men nu börjar våra kidz redan vara i den åldern att vi alla har lättare att komma iväg.
Men som sagt nu var ju en del av vårt gäng på väg dit och förstår också en massa nya ansikten (Annikas vänner) så på tisdag fyra dagar före festen bestämde jag att nu bokat jag hytt och åker över ...kryper fast fram på mitt sjuka knä den sista biten ...för inte kan jag missa Annikas 50 års party i Nora...det är ju för tusan bara en gång i livet Annika fyller 50.
Så jag bokar åt hela familyn kryssning och Mikko+kidzen kom med på kryssning. Dom skulle ha kommit med till Nora men så kunde inte Mikko fixa ledigt från jobbet så då valde dom en kryssning.
Gissa om jag var uppåt och verkligen såg framemot denna resa...få se en ny plats , ett kärt återseende av mina vänner , träffa nya vänner och framför allt få vara med och fira 50 åringen. Blir mera om resan i nästa inlägg ifall någon vill titta in och läsa.
Här ser ni lite bilder jag knäppte i Stockholm medan jag väntade att Anna skulle plocka upp mig.
Här ser ni lite bilder jag knäppte i Stockholm medan jag väntade att Anna skulle plocka upp mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar