Tack till er som ger mig hjälpande kommentarer på Fb för i en sådan här situation känner man sig ganska liten då man inte har syskon som ibland skulle kunna ta ansvaret på sina axlar....allt faller på mig och det är jag som måste vara stark.
Vilken härlig himmel i morse...såg ut som skogen brann.
Jag lider med alla som är i denna situation för det blir en sk snöbolls effekt av all denna stress...pappa kan ju inget åt att han har alzheimer sjukdomen men det känns ibland som det är jag som är mycket sjukare än han. All inre stress som kommer för att jag dagligen går och oroar mig som i sin tur gör mig trött som i sin tur gör att jag helst bara ibland skulle ha lust att bli liggande i sängen och sova bort några dagar för att slippa all denna press.
Ibland sitter jag faktiskt och funderar att hur gammal månne jag kommer att vara då allt kommer att lugna ner sig...vem vet kanske jag ännu efter 10 år sitter och kämpar att få en plats till min pappa. Det var en bekant som idag skrev åt mig att dom också varit i samma situation som mig och äntligen fick sin pappa (91 år) till ett boende. Glad för er skull att ni kom i mål.
Idag måste jag ta en liten nödlögn åt min pappa ( tyvärr ) ...han frågade vad jag skall göra i veckoslutet och jag svarade att jag vet inte. Men jag vet...jag åker i morron med Michelle och Jaromir till Himos ...Mikko kommer kanske upp i morron senare ifall han inte har dejour i veckoslutet , han får veta det så sent som i morron .
Jag vill starta i go tid pch köra medan det är ljust så vi åker iväg då J och M kommer från skolan. Mikko sa att det passar honom helt bra att komma upp med Onnibussen sen om han inte behöver jobba på veckoslutet.
Nu känner jag för att bara få vara vi och därför så tog jag en liten nödlögn men jag sa åt pappa att vi åker upp dit till farsdagen och då tar vi han med. Vet ju att han har tiden lång men jag kan ju inte ta han med på varenda grej jag/vi skall göra...vi behöver också vår egen tid . Idag ringde han mig 3 ggr på dagen för han ville ut och åka bil/ se sig omkring.
Tog han med senare då jag skulle söka Jaromir från en kompis och sen for vi och träffa våra vänner in till stan...blev lite smått och gott på cafe Arnolds. Han var så glad....jag förstår det , men jag har inte alltid tid att hitta på saker åt honom jag måste ju också få ha tid att leva mitt eget liv.
Det kom nog så passligt detta stugköp.... platsen dit jag kan fly och känna att jag får vara i lugn och ro , en plats jag verkligen behöver nu.
Jag vet att det kommer att komma en dag då allt detta kaos kommer få ett slut och jag vet att jag kommer att få massor med egen tid i mitt liv framöver men ibland vill jag ha den tiden just NU.
I alla fall ser jag framemot ett mysigt veckoslut...har kassarna färdig packade och kommer ta med en massa härliga julpynt till stugan denna gång. Här hemma fick några stjärnor komma fram idag. Älskar att julpynta och skulle kunna julpynta färdigt redan. Men först får det bli lite Halloween...skall försöka trycka in ett Halloweenparty för kidzen och deras kompisar här hemma något tag i november...det är ju en av min absolut favorit högtid likasom julen.
Så mitt i allt detta kaos så har jag så mycket roligt att se framemot och det ger mig så otroligt med energi....så visst är livet ändå härligt fast det är lite motgångar ibland.
//Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar