En leende gubbe i bilen

Nu är vi då tagit ett steg in i en ny fas i vårt liv....vi skall nu på heltid bli pappas skötare så länge det ser ut att gå bra.Minnet kastar ju lite hit och dit åt honom och han har jätte svårt att röra sig....men tror starkt på det att han kommer ha så mycket roligare då vi bor nära varandra och vi kan ta han med på en massa roliga evenemang.

Kidzen kan springa över med en påse munkar åt honom  och ha  eftermiddags fika där med honom.Min pappa älskar munkar lika mycket som jag gör så jag tror nog också jag springer med dit på eftermiddags fika.

Sen väntar han ju så på onsdag kväll för vi skall hela gänget på kryssning ...han har fast hur länge pratat om att han vill på kryssning men det har varit så svårt och få allt och klaffa då han bor så långt borta...nu är det ju hur enkelt att nu som då fara med honom ut på kryssning eller en picknick kryssning då han bor så nära.

Som sagt allt är ännu i början ...så nu tar vi bara en dag i taget....han får när som helst fara hem till sitt hus för det kommer alltid finnas kvar för han.Jag har så mycket ledigt så jag kan bra åka dit med honom för ett par nätter om han så vill hem och sniffa lite havs doft.Men som sagt havet har vi här i Åbo också så blir längtan för stark efter lite doft av saltvatten så fixar det nog sig här i stan också.Sen får vi hoppas att vädret är vackert då vi far på kryssning med Grace så kan vi ju sitta ute hela dagen och papsen får njuta av den super vackra skärgården ...allt från den fina mysiga svenska skärgården till det vackra öppna Ålandshav till den vackra Ålands skärgård och sen den fina Åbolands skärgård.....tror nog han skall hinna snusa i sig tillräckligt med havsdoft.

Till slut vill jag berätta att det var verkligen en ivrig pappa som  med ett leende på läpparna satt sig i bilen och väntade att vi skulle köra mot Åbo....jag hade ju inte hunnit packa färdigt det viktigaste då han redan var färdig för start....och det som verkligen värmde mitt hjärta var då jag tog av på rampen från motorvägen dit vi bor och han såg Skanssi och han sa..."siddu vi börjar vara hemma nu" (vi bor ganska nära Skanssi)....då kände jag glädje tårarna bränna i ögonen och tänkte....det blir nog bra det här.

Allt detta har precis gått i min pappas takt ...vi har inte tvingat han till något .....och då han inte vill till något åldringsboende så vill vi ställa upp till 100% för han klarar sig inte ensam utan måste ha hjälp.Känner nog på mig att det blir nog bra det här (jag hoppas det i alla fall  och att alla pusselbitar faller på plats).

I morron skall vi fara och fixa låne rullstol åt Dynamiten (pappa alltså) och sen skall vi "keulii " (som undomarna säger) med rullstolen i Skanssi hela dagen.Keulii betyder köra på bakhjulet...lovar vi kommer ha full fart med papsen och kidzen i morron.Känner lite på mig att det blir nog att fara och äta en munk nånstan.

Go natt alla kära läsaren...sutet gott allting gott.Jag tror vi är många som somnar med ett leende på läpparna.

Ta gärna en lapp ..delar gärna med mig av mitt leende

Vår Majsa katt var glad att komma hem.

Skall somna med ett leende på läpparna