Avsked kan också vara vackert

 Igår hade vi en tung dag  ...en dag då det var dags att ta avsked av en kär person... Mikkos mamma ,barnens fammo och min svärmor. Redan att höra ordet begravning känns så oerhört mörkt  och tungt.

Här är det stora kast i början av oktober var vi på ett vackert bröllop i Usa och nu är det dags för begravning. Det är tungt för hjärnan att ta in allt som har hänt detta år och få alla händelser att placeras i olika fack. Men kanske i nästa år då jag i lugn och ro fått gå igenom detta mörka år börjar hitta rätt plats för allt.

Men fast hur ledsamt det än  är då man skall ta ett sista farväl av en person så måste jag säga att det var så fin stämning i kapellet där cermonin var. Mitt bland alla svartklädda gäster , tårar och sorg så kände jag något fridfullt i luften.

I all min turbulens som jag nu gått igenom så kände jag ett så skönt lugn att få sitta i detta kapell fast det fanns en kista framör mina ögon.Det var en så fin cermoni och ett vackert avsked vi  tog av Irja. 

                              Efteråt blev det en minnesstund med mat,kaffe och tårta. 








Sen hade jag bokat åt oss en natt på Yyteri virkistyshotelli så vi for sen dit efter minnes stunden.Tyckte det kunde vara bra för oss alla efter en tung dag att bara få vara tillsammans....prata ut , njuta på Spa och också hitta glädje och skratt i denna sorg.

Vi bubblade på Spa en stund  igår och sen for vi på rummet och såg på tv programmet Putos och mumsade massvis med godis.

Det kändes skönt att bara vara vi och Jaromir ville sova mellan mig och Mikko...han ville säkert ha lite extra trygghet efter denna dag.

Idag behövde vi först checka ut klockan 15 så vi var först på frukost sen och njöt på Spa avdelningen.Innan vi började köra mot Åbo sä åkte vi via Björneborg och shoppincentret Puuvilla och åt Thaimat ,kidzen for till Hesburger.

Sakta men säkert kör vi mot Åbo och så är det vardag i morron. Själv har jag min sk lediga vecka framför men resten av gänget har  jobb och skolan.

Så om en vecka hoppas jag vara redo för att kunna åka på jobb....hoppas att hitta mitt Duracell jag och känna att jag börjar få min energi tillbaka som jag är van med att skall finnas i min kropp.