Idag då hela gänget kommit sig iväg och då jag kom hem efter jag kört kidzen till skolan så somnade jag på soffan under pläden. Somnade in så djupt att då Jaromir kom hem två från skolan så visste jag inte riktigt om det var natt eller dag , nu känns det som jag helst bara skulle ha lust att sova hela denna lediga vecka.
Jag piggnade nog i till kvällen och då for Mikko och jag en sväng till sjukhuset. Många kanske undrar hur det står till med min pappa och jag tyckte han var relativt pigg idag likaså sa sköterskan att han ätit bra och värdena har börjat sjunka men ännu vet dom inte vad denna infektion beror på fast dom tagit en massa prov.
Hörde mig lite för om fortsättningen....dom menade att då dom får klarhet vad denna infektion beror på så skickas han antagligen vidare till TYKS för fortsatt vård. I alla fall så kom det fram mellan raderna att han nog antagligen inte kommer att kunna bo hemma mera för benen börjar säga upp kontraktet helt. Nu har han bara suttit i rullstol då han varit på sjukhuset inte kunnat ta många steg och för det mesta har han sovit. Han har ju redan många år gått jätte dåligt och sista tiden hemma bara sakta framåt med rullator.
Jag hoppas själv att han skulle bli i så bra skick att han ännu kunde bo på något boende än att bli sjukhus patient men det får tiden utvisa...hellre sjukhuspatient än ensam hemma och jag hela tiden får oroa mig om han faller , slår sig och blir liggande många timmar på golvet.
Det som jag skulle ha önskat var att pappa redan för några år år tillbaka skulle ha fått vara på boende med folk omkring sig än att så här många år suttit ensam hemma utan sällskap för vi har ju inte hunnit springa där hela tiden.
Jag måste igen en gång säga att jag faktiskt INTE vill att han skall komma hem och bo mera för jag kan redan se det framför att det inte slutar bra om han skall vara ensam hemma i sin lägenhet utan uppsyn dygnet runt.
Nu håller jag verkligen tummarna att dom ÄNTLIGEN förstår hur illa det är med han.
Jag bara säger det ...stackar alla åldringar som är som spelknappar i detta samhälle och sakta men säkert kommer vi själv efter och en dag kommer att vara dessa spelknappar...skrämmande.
Men nu är nu och jag försöker på alla vis att njuta av den här tiden fast tusen tankar ibland snurrar i ärthjärnan. Idag var det då Jaromir som tyckte att han ville baka ...så efter vi varit till pappa så åkte jag och Mikko via Skanssi och köpte ingredienser som fattades för han ville baka moccarutor.
Så vi avslutade kvällen med moccarutor , kall mjölk och familjemys...lyx med egna bagare i familjen. På lördag vill Michelle och Jaromir baka pepparkakor och jultårtor...så inte behöver man tro att vågen kommer och visa någon mindre siffra i rutan efter allt gott som vi mumsar i oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar