Måste inse att jag är sjuk

  Även för den starkaste så kan ryggraden brista och allt falla samman som det nu gick för mig .....efter att budet kom att Mikkos mamma lämnade oss så sprack den stora snöbollen som rullat på nu många år och blev för stor. Ett stor tack till mina arbetskollergor som verkligen såg hur allvarligt det var och sa att nu skall jag hem och söka hjälp.

I mitt ordförråd finns inte ordet sjuk och åtminstone inte ordet  sjukledig.... det skall vara mycket för att jag skall bli borta från mitt arbete och beställa tid till en läkare och stå med ett läkarintyg i handen där det står ..." du är sjuk". Det skall vara mycket , skall nästan vara döende innan jag verkligen förstår at jag inte kan jobba. Då jag hade min firma så var jag väl två , tre dagar borta på 15 år  och sen då min mammaledighet ..thats it. 

Nu då jag jobbat på sjön snart 6 år  så är det nog inga många sjukledighetsdagar jag har i mitt arkiv för jag vet ju fasen inte om ordet sjukledig och måste knacka i trä ...jag har fått vara otroligt frisk trots att jag inte är någon ungdom längre och hoppas verkligen att jag i  framtiden får vara frisk....för det är mycket drömmar  som jag ännu skall uppfylla.

Men just nu för tillfället måste jag sätta mig ner och inse att allt inte är som det skall ....nu börjar mina krafter ta slut och läkaren sa att jag har en akut stress symptom som jag nu verkligen måste bota. Härlig känsla då jag äntligen ser att det finns hjälp än att gå rak i ryggen och samla allt inne och försöka göra sitt bästa på jobb och hemma när man inser att man inte har några överlopps krafter.

Allt började 2014 då min pappas hus brann och han tänkte bli där inne...sen började han få symptomer på altzheimer och han var kvar i sitt hus som är 86 km från Åbo....men efter något år så vi att det inte går och vi tog han hit till Åbo med den påföljden att jag skötit han nu ca   1 1/2 år  alla mina lediga veckor….2-3 gånger per dag går jag där. Plus att jag kör han hit och dit och sen har vi han utöver det hos oss också rätt ofta så min egen tid är så begränsad då ja är ledig och det börjar verkligen sätta sina spår. Jag vill också ha och behöver EGEN tid!!!

Men jag är jag och kan tyvärr inget åt det att jag vill alla andra väl, vill se att alla omkring mig har det bra , hemmet ska vara fint ( Mikko tycker jag håller på lite väl här hemma ) men det är för mig en terapi att pyssla och inreda i hemmet och jag älskar att ha det fint omkring mig ...då njuter jag och mår bra , likaså på jobb är jag  en perfektionist ut i fingertopparna...gör jag ett jobb så skall det vara perfekt och bra och INGA sjukskrivningar här inte ....känns för mig att det är som att vara på svarta listan då man  måste sjukskriva sig. Tror jag lite skäms av att säga att jag är sjuk/sjukskriven ...tycker det hörs så dåligt och passar inte mig och min stil ...min tröskel är alltför hög får att ta mig till en läkare. Skall nog vara döende för att jag förstår att jag behöver hjälp...som tur var så var det nu andra som såg hur jag mår så jag behöver inte låta det gå så långt att jag faller i gropen.

Allt detta kom ju nu lite opassligt då Mikko behöver mitt  stöd  och också barnen och jag sitter här helt kraftlös. Mikko kommer hem från Björneborg  ikväll och vi har pratat i telefonen han mår av omständigheterna bra ...har fått sovit och maten smakar, han  ser framemot att  föra  kidzen på simtävling och visst kommer det att komma stunder och dagar då han känner sig helt kraftlös….men nu får vi försöka vara strong together.

Har vänner och nära och kära som sitter i samma båt och vi stöder varann och min super härliga läkare sa att nu är det dags att börja tänka på mig själv och få ordning på mina krafter och bort med all stress. Tackar också vår härliga paramedic ombord som såg hur illa det var...nu är jag sjukledig till i morron. Snälla läkaren bad mig komma på nytt på tisdag och tur var ju det för jag skulle väl själv knappast bokat ny tid.

Har en resa inbokad nu i veckan som skulle vara åt Mikko och mig ...Mikko blir hemma men jag bara känner att jag VILL  och måste åka iväg. Likaså sa min läkare att nu skall jag åka iväg och  BARA tänka på mig själv och ta denna som en terapi resa. Fast jag sen ligger i den sköna hotell sängen hela resan så gör det absolut ingenting…..nu skall jag höra på min kropp och knopp….bara göra det jag vill och orkar. 

Igår hade jag lite egen terapi här hemma och började snusa i mina julsaker...kommer jobba julen men vill ändå ha lite smått myspys hemma….behövde inte så mycket än lite plast granar, kottar och belysning så blev mysfaktorn på top.



När katten är borta dansar råttorna på bordet...nu sitter jag och bloggar och lyssnar på musik (också terapi för mig) vid Jaromirs förtidiga julklapp  ( ny bordsdata ) han har själv sparat till skärmen, musen och tangentbordet. Fy fan va härligt att blogga från en 27 tums screen …får se om  Jaromir alls får vara vid sitt skrivbord mera...love this!! Känner mig ju fan som en riktigt youtubare med hela denna arsenal omkring mig. Vem vet vad jag ännu hittar på ….Jaromir skulle villa att han och jag skulle  börja laga videosnuttar tillsammans….det skulle kanske bli hur roligt som helst.Tiden får utvisa.

Först skall jag bli frisk och samla krafter  och sen kanske jag är redo att börja töntta och fjantta mig men min lilla coola kille på YouTube.

Tummen upp för oss alla som nu är ner i en svacka men vi kommer nog därifrån starkare än någonsin.