Den stora energiboven är tyvärr min pappa ...låter ju hemskt men tyvärr är det så.Jag tror många som är och har varit i samma situation vet hur det känns.
Nu är ju hemvården där på heltid men visst snurrar han ju i mina tankar hela tiden. Som sagt var det på riktigt som det började gå neråt från 2014....oj oj hur mycket vi har fått reda upp som han har hunnit rådda till under sin sjukdom.
Skulle vi som sagt inte ha bestämt att ta hit han och få ordning på allt så tror jag han idag stått utan både hus och sommarstuga.Så ni som börjar märka sådana tendenser hos nån när och kär så agera innan det är för sent.
En med alzheimer har ingen kontroll med pengar, köpande och beställande .Vi var rentutsagt helt i pisset med alla telefonförsäljaren som ringde honom för han beställde ju allt.
Skönt att jag nu kan ha ett vakande öga på honom och hans köpande ...fast det ju också en sak som tar på mina krafter.
Som igår så ville han till affären...ja sa att du har nog allt som behövs.Vet ju att det är roligt för han att komma ut och se men sen blir det så hysteriskt allt köpande.Det är så mycket han skall och i slutändan behöver han ingenting alls.
Då vi kom till affären så fråga jag vad skall du ha nu då ?
Han svara...."jaa inte vet jag men jag skall lite fundera ".
Jag stod där och suckade , stöna och till och med morrade....kunde en massa läten på en kort stund.
Likaså medan jag var och sökte lånerullstol åt han i Prisma så hade han under tiden hunnit och diskutera med två killar som gjorde reklam för tidningen Helsinginsanomat och stod där och gjorde en beställning....ni kan gissa hur dom unga killarna ryggade till då jag kom viftande och ropande att " vad fan håller du nu på med" Ja siddu han är värre än en liten unge.
Nå vi köpte lite smått och gott så han får sitta och gotta i sig lite då han ser på tv...sen kom han på att han ville ha en påse munkkar. Då vi hade betalat allt och skulle till bilen så gick vi förbi ett cafe ...och så sa han ..." där har dom munkkar....kanske vi skulle köpa några".
Då hade vi just kommit förbi kassan och betalat hans munkkpåse. Så där ser man hur kort hans minne är.
Men sen kommer han ju ihåg hur mycket som helst från långt tillbaka. Har läst om Alzheimer och satt igår igen och läste om den sjukdomen och deras närminne är ju så dåligt.
Likaså med maten....han är ju aldrig hungrig utan man måste lägga tallriken framför och se att han börjar äta. Inte går han och duschar förrn man på skarpen säger till.
Det är nog så otroligt synd att se då hans personlighet förändras hela tiden mot det sämre.
I början av december skall han på intervall och det ser han fram emot. Jag ser också framemot att få han dit så får jag ännu mera pusta ut då jag vet att där är vård dygnet runt så han inte hittar på något.
Ni som är i samma situation ...hur gör ni för att orka i vardagen då någon närstående lider av alzheimer? Ge gärna tips.
Jag skriver som sagt rätt öppet om min pappa så att ni får er en blick hur tungt det är då en anhörig har alzheimer.... så vill jag med dessa texter vissa att man måste vara på alerten hela tiden för dom blir värre än små barn.
Tur att det finns musik , ljus och bastu ....där får jag sitta helt ensam och fundera i lugn och ro...ingen som stör mig....där märker jag att jag får kraft ...det är nog mitt heliga rum för tillfället. Nu då jag varit kraftlös och sjuk så hat jag oftast badat bastu då familyn gott och lagt sig bara därför att jag får ha lugnt omkring mig....i sådan miljö rinner nog stressen ner i golv silen.
Suttit där med ögonen fast och lyssnat på avkopplande musik och som avslutning blir det kall mjölk och pepparkakor ....sen god natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar