Härliga söndag i snigelfart

Det gör nog så gott att få sova ut ordentligt ibland och inte alltid behöva vakna till den förbaskade väckar klockan. Det är inte meningen att människan skall måste vakna upp mitt i den bästa sömnen och direkt hoppa in i ekorrhjulet som betyder att du skall ha ett högt tempo ända till arbetsdagen är slut.

Hur mycket jag än tycker om att jobba så kan jag med handen på hjärtat säga att nu då jag måste pausa mitt jobb  (inget eget val) och inte rusa efter tidtabeller , det har gjort så gott. Att inte hela tiden gå runt med en stresskänsla att du ska räcka till överallt.

Alltså fast mitt knä inte mår bra så mår nog resten av kroppen helt super, den är verkligen utvilad. Jag förstår efter dessa lediga månader varför många väljer att ta en paus i den hektiska vardagen och söker alterneringsledighet.

Läste en artikel idag om en kvinna r0unt 40+ från Finland som hade ett fint jobb och gjorde många arbetsresor runt om i världen som idrotts reporter tills hon en dag fick nog.

För tre år sedan bestämde hon sig för att hoppa ut från ekorrhjulet , sade upp sig och flyttade från Helsingfors upp till Lappland med sin man. Bor numera i det vackra Lappland som hon beskrev det och hon har aldrig mått bättre än såhär.

Läs gärna artikeln som jag bifogar med här (tyvärr är den på finska) https://www.is.fi/viihde/art-2000006126602.html

Vi brukar rätt ofta prata hemma om just det att det är nu som man borde få ha tid och göra saker som man vill medan man ork och  är frisk och inte alltid prata om att  " sen då jag är pensioner då skall vi göra det och det och det"  för vill det sig illa så kanske dom flyttar fram pensionsåldern rejält eller kanske man  inte mera kan/ ork  göra något sen då pensions dagen kommer , om den kommer.

Jag själv har ju den turen att jag är varannan vecka ledig och har möjlighet sen då kidzen blir äldre att göra saker på min lediga vecka men vår dröm är ju med Mikko att kunna göra saker tillsammans och det begränsar då han jobbar veckorna och bara veckosluten ledig.

Men förutom att vi försöker spara  till resor så sparar vi också till sk  " vår ledighet" som betyder att vi önskar   kunna gå lite tidigare i pension än vad det är beräknat.

För tror denna arbetstakt bara ökar och ökar och vi blir bara äldre och ibland undrar man hur kroppen skall orka detta tempo många år framåt ännu. Folk börjar mera och mera längta att verkligen få kunna njuta av livet än att rusa i ekorrhjulet som bara snurrar hårdare och hårdare.

Jag är absolut inte själv förvånad att folk blir utbrända av denna takt. Som tex nu kan du åka mitt i natten och shoppa till Kuppis Citymarket...hallå om man inte hinner och handla förrän affären stänger så kommer det en ny dag....vem skall  mitt i natten och köpa sin mjölkburk.

Frågade faktiskt häromdan då jag var till Citymarket (  läs dagtid) om det verkligen lönas med att ha det dygnet runt öppet...fick till svara att efter kl 23-24 så lugnar det ner sig  och sen dyker folk upp igen på morgonen.

Vart är denna värld på väg. Ibland funderar jag verkligen på allvar vilken framtid mina barn kommer att ha om det verkligen fortsätter i detta tempo.

Men nog om det ...idag hade vi i alla fall en så otroligt skön söndag ....åkte ut till Runsala ( Ruissalo) för det är nog ett så otroligt fint ställe. Mikko sa hit borde man komma oftare ut och njuta , bara sätta sig ner och se på den fina omgivningen...glömma alla förbaskade tidtabeller och måsten.Bara njuta av här och nu !

Tänk hur fina ställen det finns helt i närknutarna och hur enkelt det är att ta sig dit.

Jag sa att sen då jag får foten i sådant skick att jag igen kan börja gå normalt så  till Runsala skall vi fly ofta för att glömma allt vad stress heter. 

Idag besökte vi igen den botaniska trädgården men istället för att gå in så njöt vi av alla blommor utomhus...blev att gå en del och det gick i snigelfart då jag inte kan gå så hårt med mina kryckor. Men vi kom nog fram sakta men säkert.

Innan vi for hem så åkte vi till Kuusisto ( Kustö) i Kaarina och såg på slotts ruinerna. Oj vilket fint ställe ...men tyvärr så behöver man två friska ben att kunna klättra där i ruinerna , så det får bli ett nytt besök dit sen då jag som sagt kan gå normalt.

Tack till Mikko som alltid ork ställa upp för sin  familj oberoende fast hans jobbet tar mycket av hans tid.