Så idag borde jag varit super lycklig över att tempen började närma sig +30. Men tyvärr var det helt andra känslor idag....allt blandat från arg , ledsen ,deppad , irriterad...tack vare det här förbannde knä.
Många tänker säkert direkt att jag kan ju röra mig och gå ut och behöver inte vara sängliggande. Det är ju sant...men det är en ganska jobbig process att bara ta sig ut.
Om jag vet att vi skall nånstans så brukar jag lite före vi far ta en värktablett så att inte knä direkt börjar värka då jag rör på mig.Sen måste jag alltid komma ihåg att ta med lite värktabletter ifall det börjar verka. Sen måste jag alltid lite fundera vad jag tar på mig då det inte bara så där går och böja knä och jag kan klä på mig som förut.
Sen skall kryckorna släpas med.
Sen då vi kommer fram dit vi är på väg så måste vi förska hitta parkering så nära som möjligt eller så kör Mikko mig nära och sen söker han parkering.
Sen måste jag vara jätte försiktig när jag går att jag inte bara knycker till , slintar m.m det som är jätte farligt är då jag kommer in i affärer och märker tex att ena kryckan inte fäster då har det samlats några småstenar nere i gummit. Nu har jag lärt mig att kolla innan jag går in i affären så att jag inte där inne slirar omkull.
Likaså idag börde jag väl ha varit lyckligare än lyckligast då vi åkte ner till stranden i Runsala (Ruissalo ) men hur fan kan man vara lycklig då jag inte kan gå och simma (tycker om att simma) , sen kan ju inte breda ut en handduk och kasta mig omkull så där bara som man gör då båda benen är friska , för då kan det vara att jag inte slipper upp därifrån.Så jag sökte en brygga där jag kunde sitta...men inte var det så bekvämt utan ryggstöd och ett uppsvullet knä att sitta där flera timmar då dom andra simmade.
Vilken härlig cykel jag såg då vi kom från stranden
Jag vill ju gärna hänga med på allt som familyn vill göra men det är lite synd då dom inte helt föstår hur jobbigt det känns för mig att inte kunna gå normalt och i normal takt...allt tar sån tid.
Var jätte trött ,hungrig och kände mig arg varför just detta måste hända mig och dessutom till sommaren när jag suttit där i hettan några timmar. Ja sen efter det tyckte då min rörliga ,aktiva family att vi skulle till Nådendal och äta.
Då hade jag redan hunnit knapra i mig lite värktabletter under dagen för att orka sitta i Ruissalo ...så då sa ja att nu åker vi till affären och köper något att äta hemma....kände att det började vara too much. Men förstår ju dom som bara har att gå inte vet hur det känns att hoppa runt på kryckor med ett svullet knä i denna hetta.
Det blev ju lite sura miner för att jag sa min åsikt menom dom inte dan föstår att mitt knä är sjukt och inte klarar allt så då får dom sura.
Mikko har så svårt att vara stilla och bara njuta...det skall helst vara så mycket program som möjligt och han har faktiskt lite svårt och förså att jag inte kan/ork hänga med i hans tempo nu då knä är sjukt.
Men jag faktiskt njöt då vi kom hem....badade bastu, åt gott och satt länge länge in på småtimmarna ensam på balkongen och njöt av tystnaden och den ljumma sommarnatten. Hade vi haft lägenhet nära vattnet så skulle jag ha njutit ännu mera. Alltså sådana dagar som idag så skulle man kunna göra allt för att få bo vid havet.
Klockan börjar nu närma sig ett på natten och nu har vi sommarregnet här....tur att vi har inglasad balkong så kan jag sitta här och mysa av smattrande mot rutan.
Så egentligen blev det inte så tokigt slut på denna dag... till och med knä tackar för att jag nu bara tagit det lugnt resten av kvällen.
Kan säga att denna dag var den första på dom här två månader som jag verkligen var skitledsen att detta hänt mig (skidolyckan)...har nog varit så otroligt positiv dessa månader som tur är...men idag insåg jag verkligen hur viktigt det är att man har två friska ben.
Men ny dag och nya tag i morron..... Go natt allesammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar