Hon var lika förvånad som läkaren att mitt knä faktiskt på denna tid blivit så här bra som det nu är...hon läste flera gånger genom journalen. För enligt magnetröntgen så har jag haft en allvarlig knäskada...flera brustna ledband och inre ben som fick ordentliga inre törnar.
Men som sagt jobba får jag inte förrän jag går rätt...men hon menade att till och med min gång har blivit mycket bättre sen vår senaste träff för två veckor sen , böjande på knä går bättre, sen får jag det nästan lika rakt som mitt friska knä osv....det kallar jag lycka. Nu är det tack och hej åt kryckorna.
Men det är ju jag själv som är orsak till denna lycka för skulle jag inte tränat så här intensivt så skulle jag inte ha kommit så här långt.
Jag en typisk kämpe ...har jag bestämt mig för något så springer jag fast genom cementväggen att få det uppyllt och nu har jag bestämt mig att i augusti vill jag på jobb...så nu är det träna träna som gäller.
I början av april , veckan före min skidolycka så bokade jag mig en resa i höst och det är nog väntan på den resan som gjort att jag orkat se så positivt framåt , vara glad och på bra humör fast jag är sjuk och kämpat mig igenom en lång sjukledighet.
Har försökt så gott jag kunna tagit hand om min familj och vårt hem fast det inte varit så lätt med kryckor och sjukt knä...har nog också fått mycket hjälp av familjen.
Men nu får resan jag bokade före olyckan bli en tack till mig själv att jag orkat kämpa mig igenom detta utan att bryta samman för nu syns redan ljuset i tunneln.
Dom flesta som läser min blogg kan säkert redan gissa vart jag kommer att åka i höst.
Jo jag kommer att åka på mommyvacation en vecka till Los Angeles /Californien.
( bilden googlad )
Brukar ofta prata om livets bok och tror nog inte det skulle räcka med tusen sidor i min bok för så många härliga äventyr som jag har varit med om , är med om och kommer vara med om så skulle det bli en tjock bok och bokens titel skulle vara......Living my life my way
God natt allesammans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar