Sett på en massa olika gravstenar , familjegravar , sett små barns gravstenar m.m och märker också att det kan göra gott för barn att också få besöka gravgårdar annat än vid begravningar. Vi gick runt och diskuterade om allt mellan himmel och jord och jag försökte så gott jag kunde svara på en massa frågor han ställde.
En gravsten gjorde starkt intryck på honom och han ville att vi ännu skulle gå där via innan vi for hem . Där var en bild på en liten pojke som dött då han var bara 3 år. Så självklart blev det en massa funderingar och diskussioner. Jaromir funderade att hur månne han nu skulle se ut då han nu skulle ha varit 10år ´, funderade också varför månne han dött och en massa frågor som dök upp just då.
Att prata om döden är ju alltid ett känsligt ämne , men då man pratar med barn om det så blir det rätt så naturligt och en massa spontana frågor och kanske till och med sådana frågor så man kanske inte ens kan hålla sig för skratt fast diskussionen gäller döden, för ofta jämförs döden med gråt.
Det är ju helt klart att det är ett ledsamt ämne men många gånger kan det också innehålla glädje och frihet tex om någon varit sjuk jätte långe och verkligen fått lida , så visst gläds man att många års kämpande och lidande tagit slut och personen i fråga får vila i frid och slipper allt lidande. Sen är det ju dom som fått lämna oss alltför tidigt och då finns det nog inte hejd på tårarna för det känns så orättvist.
Har haft ämnet döden uppe här på min blogg i och med i fjol så miste vi en massa vänner som många av er säkert minns. Nu har vi igen lite merat diskutera ämnet döden i och med att vår Grand old lady Majsa redan hunnit bli 19 år.
Vill försöka diskutera om det så naturligt som möjligt att vi måste vara beredda att det kommer en dag som våran Majsa inte snart är med oss och också förklarat för kidzen att det kan vara någon dag då dom kommer hem från skolan att Majsa somnat in men att dom inte behöver bli rädda av att hitta henne död utan det är en helt naturlig sak då djur blir äldre och sjuka så kommer det än dag som vi måste ta farväl av dom .
Visst kommer det vara jätte ledsamt för oss alla och det är en sak som är så svår att sist och slutligen förbereda sig på . Man vet vad som komma skall men ändå blir det nog en chock. Tillsvidare är Majsa i relativt bra skick men nog har hon ju lite ålderskrämpor som hör till och den dagen hon lämnar oss så vet våra kidz att hon kommer att ha det bra och sova gott. Hon har fått ett härligt liv med massor av kärlek.
Herre jösses sitter ju här med tårarna rinnande då jag skriver detta ...hur skall jag böla sen då det verkligen är dags att ta farväl av henne.
Varför jag egentligen skriver ett lite allvarligare ,sorgligare inlägg är att jag var igår första gången till min kompis grav sen hennes begravning. Hon är begravd i Kaarina så det är inte lång väg dit men sorgligt nog så har jag inte bara kommit iväg dit. Men nu då vi var ut och åka mot det hållet igår så sa jag åt Mikko att jag vill " hälsa på " Satu.
Känns ännu efter 1 1/2 så ofattbart att hon faktiskt inte finns mera och att jag inte kan åka hem till henne och hälsa på utan stå framför ett kors och veta att där är nu hennes plats.
Men fast det är så sorgligt att hon lämnat oss så var det nog en så skön känsla i kroppen och stå där....allt var tyst , så grönt , så blommigt och somrigt, fågelkvitter.
Fick en sådana otroligt skön känsla i kroppen ....ett lugn som inte ens går att beskriva i ord. Nu skall jag ta mig i kragen och så fort jag kan börja köra bil igen så skall jag absolut oftare " hälsa på " Satu . Såg en så fin plats där en bänk var placerad och där tänker jag sätta mig ner ...tror det är en perfekt plats då jag känner att stressen börjar ta över ...hoppa i bilen åka ut till Satu och sitta där en stund och känna hur jag får lugn i kroppen.
Så ni som undrar att jag har stor kast i mitt liv men kan lova att det gör gott för mig .
Ibland vill jag hoppa på flyget och känna pulsen i Los Angeles och allt vad som hör till i en stor stad till att jag ibland vill smyga mig till en kyrkogård och sätta mig ner på en bänk eller bara gå omkring där och känna lugnet. Känns skönt med starka kontraster i livet och det som är intressant är hur kroppen reagerar olika då på olika ställen.
Ni som just nu känner hur det nästan börjar svämma över i kroppen så gå till en kyrkogård ( hur tokigt det än låter) , sätt er ner på en bänk och känn hur kroppen tömmer allt stress som finns inombords . Efter en stund kan ni traska därifrån mycket lugnare och gladare...man skall inte förknippa kyrkogård som en plats där man bara sörjer. Man kan hitta otroligt många fina härliga känslor då man sitter där för sig själv.
För många kan det vara jätte jobbigt att besöka en kyrkogård om en när och kär just lämnat detta jordeliv och förstår jag att det inte är mycket glädje och lyckokänslor att gå dit....men tids nog tror jag att man med ett lugn kan besöka sina kära som vilar där.
Själv har jag många många år redan sagt att min plats inte kommer att vara en kyrkogård oberoende hur fridfullt där än är. Jag som hela livet haft Gasen i botten och älskar en massa platser här på jorden vill finnas " all over the World ".
Ett kanske för många lite allvarligare inlägg men jag är själv van att prata mycket om döden och för mig är det inget tabu ämne , men förstår helt om många inte öppet vill prata om det. Så hoppas jag inte sårat nån för att jag öppet idag skrivit om ett känsligt ämne.
Kram till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar