Nu är vi igen inne i en jobbig fas med min pappa som verkligen tär på mitt humör och krafter så till den milda grad att jag skulle kunna ställa mig mitt på Åbo torg ( om det skulle finnas , men nu är där bara en grop ) och skrika/ropa allt vad det går.
Nu då jag och resten av familjen var uppe i Himos så fick vi ett bud runt 21.30 på kvällen då hemvården for till pappa att där var ingen hemma ...oh shit. Ni kan säkert föreställa er känslan då man befinner sig nästan 300km från hemmet och hemvården slutar sitt arbetspass och ingen vet var pappa finns. Det fanns inget val än att jag gav lov att dom fick ringa polisen.
Hon lovade efter sin sista kund ännu åka via pappa och kolla och så ringer hon att han hade kommit hem ...han hade varit med taxi till Prisma och köpt öl. Shit.
Nå inte nog med det ...följande dag ( tisdag) så började jag köra hemåt rätt sent och då jag var nära Tammerfors så ringer hemvården runt nio tiden...Din pappa är inte hemma och han svarar inte i telefonen...shit och åter shit tänkte jag. Provade själv ringa pappa som då råkade svara och han sa att han är och köper mat ...hallååå nio på kvällen och köper mat och ännu till ensam.
Igår orkade jag inte gå och se hur det var med pappa för där går skötaren tre gånger om dagen men idag for jag dit för han skulle på fotvård plus att jag gjorde matköp åt honom då jag inte riktigt visste vad han hade köpt.
Men jag visste då han slipper ensam till butiken så finns det ingen hejd och så var det...han hade köpt gravad lax, 2 stora makriller , innerfile , ribs , cognagslax, och en laxfile som han sen själv skulle grava....så ni förstår då man står där och ser prislapparna på allt inköp...känner hur jag börjar koka. Inte nog med det så hittade jag kvitton att han också igår hade varit med taxi till Prisma och köpt lonkero för 75 euro....så hela hans utfärd med matinköp, taxiresor och lonkero inköp blev då jag räknade ihop ca 250 euro på tre dagar.
Nu är måtte rågat ...ringde i ilskan till Nordea och fundera hur jag skall kunna stänga kortet och det var ju en process för sig så enklast slapp jag att jag tog kortet av honom. Informerade min pappa snällt att nu går det inte mera hans shoppande på egen hand och alla jävla taxiresor han gjort så jag sa åt honom att nu tar jag kortet bort. Har också måste gömma hans pass. Han kommer ju knappast att kommaihåg att kortet är borttaget så jag vet inte hur det blir om han igen hoppar i taxin och åker till Prisma och kortet inte finns i plånboken....men det är sen följande sak som jag får ta.
Nu slog jag näven i bordet och lugn som jag är så nu höjde jag rösten och ringde Laustes hemvård och sa att nu MÅSTE det börja hända något annars är det jag som flippar .
Att det skall vara så jäkla krångligt med allt och jag vet att jag är ju inte den ända här i vårt land som får kämpa med detta. Plus när egna krafter börjar ta slut och man ändå skall orka strida och stå på sin sida så känner man ibland sig jävligt liten och hjälplös. Tur att jag har skinn på näsan och fan inte ger mig denna gång ....nu har jag sett tillräckligt länge på det här. Plus att dom ännu till täcks säga åt mig att " din pappa är nog i så bra skick och hans poäng har blivit så mycket bättre"...bullshit!!!
Igår fick jag höra att dom inte alls är bra hans poäng ...så där håller dom på sen.
Jag har sagt förut att jag skriver öppet om vad jag går igenom med min pappa, en del tycker att jag borde hålla detta för mig själv....men som sagt jag har fått så mycket stöd av bekanta och obekanta i och med att jag vågar öppet skriva om vad jag går igenom.
Det är ju synd nu då livet ler och vi får vara med om en massa härliga saker....ja då ska det finnas detta orosmoln som snurrar ovanför oss hela tiden.
Jag vill ju min pappa allt väl men mina krafter börjar ta slut och det börjar inte kännas rolig mera denna situation jag befinner mig i och jag vet att han inte kommer bli bättre utan det går bara nerför med fart.
Idag var jag med pappa till fotvården och efter det tog Mikko och jag han med och äta...vi gottade oss på mexikanska restaurangen Pancho Villa. Tänk att det var mitt första besök där men absolut inte mitt sista....alltså helt otroligt god mat. Pappa tog grillribs och Mikko och jag tog fajitas tallrik för två. Oj caramba ...annat kan jag inte säg...kommer och vara mätt hela veckoslutet.
Go natt till alla vänner och en lite extra kram till dom som kämpar på och är i samma situation som jag.
Hoppas jag orkar med denna " pappa process" ända till mål och han får en plats så snart som möjligt och jag kan få lugn och ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar