Tusen tusen och åter tusen tack till en massa kämpe kommentarer, tips och råd, det är just sådana som behövs då man är i situationer som dessa. Till på köpet då jag är helt ensam ( inga syskon) som skall sköta hela kommersen och dra strået till stacken så behövs det nog kämpe ord. fast jag är känslig och har hur lätt som helst att ta till lipen (läs gråten) så har jag nog också någon inre styrka då det behövs och att prata har aldrig varit min svårighet så det området klarar jag galant. När jag blir arg och vet att jag har rätt så kan jag till och med prata med STORA BOKSTÄVER!
Idag fick jag verkligen det att hända då jag började ordna upp efter pappas äventyr. Först ringde jag vårt distrikt skötare och började förklara sakligt men ändå med en bestämd ton men till slut orkade hon inte höra på mig utan sa " det är bästa att vi slutar detta samtal här" och då fan började jag koka ännu mera. Ringde sen den högsta chefen för åldringsvården inom Åbo och sa att nu får hon vara snäll och kontakta sk vårt området och se till att det börjar framskrida. Hade fått bra tips av bekanta vart jag kan ta kontakt om det inte nu börjar hända något. Räckte inte länge innan det kom ett meddelande att palavern kommer bli av i nästa vecka och där kommer finnas 3 st på plats som kommer få ta del av mina åsikter. Senare ringde ännu chefen åt mig och sa att om det inte framskrider på palavern så skall jag kontakta henne på nytt för hon vet att jag inte mera backar utan för det som sagt ännu högre upp.
Gick runt som en zobie idag...huvudet värkte , kroppen värkte och skulle inte alls ha haft lust att stiga upp ..helt otroligt hur mycket det tar på krafterna att kämpa sig igenom en sådan här process. Den dagen min pappa kommer att få ett boende så kommer det att kännas som en stor tung sten faller från mina axlar. För denna ständiga oro i snart 8 år har varit otroligt tunga.
Men en rolig sak i hela detta kaoset var att jag fick samtal idag om jag ville komma på jobb ikväll på Grace så nu ligger jag här i hytten och är otroligt glad mitt i denna kaos . Att få komma på jobb i dagens läge är som en lottovinst , nu skall jag njuta av alla dagar här ombord för vet inte när jag nästa gång får samtal om jobb då det skall minskas ännu mera på personalen.
Lite orolig är jag ju att vara här då jag inte vet vilka taxi resor min pappa ksn hitta på , i och med att det är privata resor så får jag inge ersättning för det han åkar omkring med taxi...ringde olika ställen idag och hörde mig för. Så börjar han åka mycket runt så vet jag inte vad jag skall ta mig till. Inte kommer mina pengar att räcka till att kvittera ut han var och varannan dag från sina taxi resor. Nu hoppas jag att han verkligen hålls hemma denna vecka då jag är på jobb och inte hittar på något. Skrev åt hemvården att jag är nu på jobb och att det inte finns någon där som kan betala om han nu denna vecka far ut och åka taxi.
Nu skall jag försöka få tag på sömnen fast en massa tankar snurrar i huvudet , men tror det gör gott för mig med jobb nu att jag lite får annat att tänka på efter dessa kaotiska dagar.
Kämpa på ni som är i samma situation som mig. Denna fina bild tog jag i morse efter att jag kört kidzen till skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar