Igår var jag inte mycket borta från mitt krypin ....varför onödigt åka iväg någonstans då jag har det hur bra som helst här. Här är ju så fint att vara , satt en god stund på stolen och blickade ut över havet och bara njöt av tystnaden. Det är ju så fint med dessa stora fönster , blir så mycket ljusare inne och när man sk bor på havet så fångas känslan ännu bättre med dessa stora fönster.
Men bestämde mig i alla fall vid solnedgång att jag hoppar i bilen och kör till min favoritplats här i Reposaari. Där finns så fina bergsklackar och att sitta där och blicka ut över havet är nog något så härligt . Vandrade en bit längs med stranden och föreviga en så otroligt magisk solnedgång som jag tror att jag aldrig sett förut ...inte i alla fall då vi har varit i dom här trakterna har himlen någonsin varit så här röd.
Som jag skrev i mitt förra inlägg så tänkte tårarna börja spruta för det kändes nog så overkligt att uppleva detta magiska röda sken. Satt ända till slut och såg på denna färgranna uppvisning tills den sista lilla röda strimman försvann i horisonten.
Då jag körde tillbaka till Villan så hade jag en så skönt känsla , alltså att komma till platser som Reposaari denna årstid betyder att man verkligen får njuta av lugnet. Nu behöver jag inte ens fundera att hålla Corona avstånd jag är ju nästan ensam här känns det som. Därför har jag sagt åt Mikko att sen då barnen inte mera reser med oss så kommer vi absolut resa sådana månader som är lugnast och minst människor igång plus att man då kan hitta massor med bra erbjudanden.
Idag skall jag åka till lilla närbutiken och köpa farsdagstårta och kommer absolut att svänga förbi bergsklackarna vid solnedgång och se vad himlen bjuder på sen är det bara att invänta gänget och så blir det bastu , simma ( läs doppa), Netflix och pizzakväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar