Ja hör ni kära läsaren , jag var så taggad och hade planer att fortsätta skriva om flytande Villan och vad vi upplevde som bra och dåligt men det får bli i morgon. Fick nämligen i morse klockan 9 ett samtal och där sprack min veckoslutsbubbla med en ordentlig smäll.
Att ha fått sitta på klipporna och ladda energi , få uppleva den mäktiga solnedgången , att ha haft egen tid några dagar , att ha fått vara med familjen i lugn och ro , att bara känna att det var ett så otroligt härligt veckoslut vi hade så var nog denna måndag den värsta på ett tag.
Pappas skötare ringer mig på morgonen och sa att om jag kan komma till pappa och städa för han har varit någonstans...alla rum var fulla med träck och muld då han gått runt i lägenheten med skorna på. Hon hade frågat honom var han var igår och han hade svarat att han var till vårt på kaffe , men vi var inte ens hemma igår. Idag var jag och bytte till vinterdeck på bilen och efter det for jag till lägenheten och såg hur det såg ut. Skötaren hade sopat undan det mesta men det behövde dammsugas och moppa alla golv. Jag frågade var han hade varit igår men inte kom han ihåg.
Ringde direkt till ledar skötaren och pratade med henne och igen en gång bad om en palaver och fick till svar ...." men inte har din pappa på läääänge nu varit någonstans" ...men sa att det räcker med att han igen for igår och jag tänker inte gå runt och oroa mig när han far igen. Börjar bli kalla tider och där står han sen om han tappar bort sig. Sen sa jag att jag också vill att denna regions läkare kontaktar mig direkt !!! Kom samtal och då sa till läkaren att nu vill jag ha palaver och reda ut om pappas framtid och boende då han inte hålls hemma.
Han hade sagt åt hemvårdaren att han skall till Tunhamn och fiska idag och den ramsan har vi alla fått höra nu sen i somras. Han sa åt mig också att han skall ut och fiska kryddfisk och då hålls han knappt på benen.
Tänkte inte mera på det utan kom hem och fortsatte här med dammsuga , matlagning , tvättade pappas smutsbyket och eget smuts byket osv osv osv
Efter att vi ätit så ringde min telefon och det var Pelle som berättade att han fått främmande....och vem annan om inte min pappa.
Det kanske inte låter så farligt men läs fortsättningen så kan ni tänka er att jag skulle ha velat hoppa in i bilen , kört med full fart till Villa Kalastaja , sitta där i min lyckobubbla någon vecka framåt , stirra ut på havet och glömma den här dagen.
Som sagt pappa hade i något skede tagit bussen till stan ( vete tusan hur hans ben orkat) sen skulle ha ta en annan buss till Dalsbruk därifrån han är hemma och sen ännu vidare med förbindelsebåt till Tunhamn. Kanske inte låter så allvarligt.
I alla fall så hade han inte hunnit till någon buss som går till Dalsbruk utan hoppat i en taxi och sagt åt chauffören vart han skulle. Med den påföljden att en timme senare är han på gården hos Pelle och säger att han skall bli där över natt. Pelle och mamma bodde i pappas hus för att hålla det i skick och att det inte behöver stå tomt. Då mamma dog ville Pelle gärna bli kvar där och sköta om huset.
Så när jag runt sex tiden på kvällen fick samtalen var pappa befann sig så visste jag nog inte om jag skulle skratta eller gråta....jag bara darrade. Han hade packat sin kass med en blöja ( han måste använda det) , en banan och ett äppel då han skulle på fiskeresa men ingen viktig medicin som han varje dag måste ta.
Vad blir följande lösning... jo säga åt taxi chauffören som körde honom dit att sätta han tillbaka in i taxin och hämta han tillbaka till Åbo. Han hade åkt ända till Dalsbruk utan pengar , så nu fanns det ingen annan lösning än att taxin kom via vårt och jag måste lösa ut min pappa. Jag kämpar och sparar för mina hotell nätter och resor och så får jag ta från mitt resekonto och kvittera ut farsan då han hittar på sådana förbannade äventyr.....där stod jag sen och betalade 260 euro!!
Kan dom inte snart börja ta hans sjukdom ( Alzheimer ) på allvar då jag ringer gång på gång och ropar på hjälp.
Nu går jag som på nålar och inte vet hur jag skall få sömn i fall han mitt i allt kommer på att igen ringa taxi och kanske åka ut till Dalsbruk. Med den här farten blir det nog inte mycket resepengar kvar på resekonto då pappa är ut och åker taxi. Är så satans förbannad då man ropar på hjälp och inte blir hörd....fy fan för dagens sammhälle!!
La direkt text meddelande åt huvudskötaren att så fort hon läst mitt meddelande i morron bitti så skall hon ringa mig och nu hastigt försöka få in pappa på intervall boende och sen så fort som möjligt reda ut denna situation. Han kan ju för fasen inte mera bo hemma det ser ju vem som helst förutom dom som styr och ställer inom vården.
Fast jag hur många tusen gånger ha begärt hjälp och inget händer så känner jag efter denna dagen att jag igen är redo för en ordentlig fight...kommer i morron igen en gång prata med STORA BOKSTÄVER och slå näven i bordet och nu kommer jag inte backa ett steg!!! Skulle ha god lust och berätta i någon tidning om detta kämpande när man har sjuka föräldrar och hur svårt/ omöjligt det är att få hjälp.
Så där hastigt rann min glädje ur kroppen som jag samlade åt mig på veckoslutet från Reposaari. Nedanför ser ni en bild som jag fotat från en brygga och där borde jag få sitta nu och låta alla mina känslor rinna ut som just nu finns inombords.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar