Vår i luften och alla börjar få spring i benen i synnerhet min pappa som i allmänhet har så svårt att gå. Nu börjar dessa äventyr igen, typiskt så vi är på väg till Himos i veckoslutet och fira valborg så kommer jag igen få gå där och fundera när det kommer ett samtal och vad har hänt. Nu har han typiskt en massa planer då vi skall iväg , riktigt Murphys lag.
Förra gången vi var i Himos i skidbacken så ringer Mikkos telefon och då ligger papsen på golvet och inte slipper upp. Vi fick ju inte tag på någon så vi ringde 112.
Idag ringde han åt mig och sa att han skall på skytte så han sitter nu och planerar att han skall ut på sjön , men han far ju inte på skytte utan brännvin. Sådant minns han nog att han skall ha med fast han har demens/alzheimer.
Plötsligt ringer min telefon ( kl 19.20) och så är det pappa som säger ..."dörren är låst" och jag funderar att var har han nu varit och inte slipper in , men då sitter han bakom vår ute dörr och inte slipper in. Han hade gått hit till oss och när han kom in sa han att han skall fara på kryssning , han måste och köpa brännvin till sin skytteresa. Han har packat ner i kassen 2 blöjor och Reinotossorna...inget annat!
Skickade direkt textmeddelande till skötaren för detta område och skrev ingen för tuuusende gången att nu FAN måste det bli en lösning på detta. Har snart 10 år gått runt och fått oroa mig dag för dag , konstigt faktiskt att jag inte själv har blivit sjuk av allt funderas.
Egentligen skulle det vara sk bra att han sticker iväg någonstans nu då vi far till Himos så att tex polisen måste söka han någonstans så KANSKE dom ser att det inte går att ha det så här. Men knappast fattar dom det för inte är det så länge sen som jag poenterade om då han föll hemma och inte slapp upp men inte verkade dom ta någon större notis om detta.
Oj oj om jag ändå skulle få han på ett ställe där det är lås/bom på dörren och skötaren dygnet runt. Nu när jag entligen skulle få börja njuta av mitt liv då kidzen redan klarar sig själva så får jag oroa mig för min pappa.
Många säger att barnbarn är livets efterätt men mina kidz vet att den efterätten väntar inte jag på utan den dag jag blir sk ledig från allt passande jag gjort för min pappa och min familj så tänker jag äntligen njuta av min egen tid och rå om mig själv. Mikkos och min dröm är att vi kommer kunna vara längre perioder i Usa sen då alla barn är utflygna från boet och blir det barnbarn så till Disneyland skall jag nog ta dom för där trivs jag själv också så otroligt bra!!
Nu är det att hålla tummarna att vi får en lugn Valborg ( vappen ) i Himos och att inte papsen hittar på att beställa taxi och far iväg på skytte. Lovar att jag nu redan oroar mig och är nervös.
Här ser ni sen hur det är i detta samhälle då vi blir gamla , bara och sköta sig själv hur sjuk du än är. Jag bara sägert det...fy fan!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar