En pappa som trotsar

Hade idag planer att då det är pappas födelsedag så tar vi han med ut och äta och sen går någonstans på en kopp kaffe/tårta...nu skall ni då få höra hur programmet framskred.

Vi pratades vid på förmiddagen med pappa och jag hörde mig lite för vart han ville gå och äta idag ....han menade att inte han har någon skillnad. Så vi planerade då vi  alla (förutom Michelle ) tycker om pizza/kebab så åker vi till ett sådant ställe och fast tar oss en smaskig pizza dagen till ära och Michelle kan äta franskisar.

Så Mikko åkte och sökte pappa medan vi fixade oss färdiga och då vi sen kom fram dit vi skulle äta så säger födelsedags jubilaren ( pappa ) han vill till någon annan plats och äta. Då var vi andra att ..." okej ...vad vill du ha " ??
Då svarade pappa ...." jag vill ha potatis och kalops "!!

Jag tänkte att var fan skall vi då hitta en sådan plats där vi får sådan mat mitt i allt så jag försökte övertala han att äta en god pizza ....men nej " kalops och potatis " ..punkt och slut. Vår  "lilla 3 åriga trotsare"   (läs pappa ) hade då bestämt sig för det och han gav inte med sig.

Vi hade inte så mycket överlopps tid för Mikko skulle sen och spela ishockey så jag sa att vi åker till ABC så hittar vi kanske  husmanskost  där åt jubilaren.

Men  vi visste inte att Auranlaakson ABC hade slutat så då vi kom fram så var det stängt och det var bara snällt att åka vidare.....då sa jag att  nu åker vi till Prisma och köper ingredienser till taco .....med den påföljden att " lilla trotsiga 3 årigen " ( läs pappa igen ) sätter sig på tvären och skall inte ha något annat än pepparbiff helt plötsligt.

Då säger jag till med stora bokstäver ..."JAG KÖPER ÅT DIG PEPPPPAAAARBIFFF"  punkt och slut snackat.....puh för sjukdom som demens / alzheimer.

Så vi kom hem ...Mikko for som sagt och spela ishockey och jag började laga mat och då vi  väl  började äta....vi mumsade tacon och pappa biff då plötsligt   säger vår " trotsiga 3 åring " ( läs pappa) att han inte kan äta kött för det tar sjukt i tanden. Så nu skall jag i morron ordna tandläkartid åt honom.

Så firande av hans födelsedag blev inte riktigt som vi hade tänkt oss...men vi gjorde i alla fall ett försök.....men det sket sig.

Hade  planerat för kaffe och hemlagade fastlagsbullar efter maten men han ville inte ha det då tanden var sjuk så det blev vi andra som sen mumsade bullar.

Man brukar prata om  "det var en födelsedag att minnas " och visst kommer jag att minnas den här också.

Vet att många känner så bra igen sig med vad jag går igenom därför vill jag öppet skriva om min pappas sjukdom och vad vi går igenom. Skönt med stöd från personer i liknande situationer.