Nu börjar kroppen och knoppen säga att nu är det dags för ett pyjamasveckoslut.....som för oss betyder att vi bara myser hemma med pyjamas/mysdress på från det att vi stiger upp tills vi far och sova.Det har som sagt varit ett tufft år med många trådar att hålla i och ännu verkar det ta ett tag innan allt börjar lägga sig till ro och rulla på i den takt att jag känner att jag får ett inre lugn och ro.Men idag skall jag bara njuta av julmusik,bastu,pepparkakshusdekoration,kidzen och Mikko och min härligt pyntade julbalkong.
Nu har vi som sagt pappa på intervall tills måndag och det har gjort gott för oss alla....jag har fått tänka bara på mig och min familj .... för papsen trivs hur bra som helst i Runosmäki.Vi har varit dit ett par gånger och hälsa på under den här veckan.Känner att det verkligen varit skönt med en avlastning för mig...det är nog mycket att göra då man sköter en person med demens/alzheimer och nu har paspen ett par gånger farit ut och börjat vandra och lämnat dörren uppen där han bor.Nu börjar verkligen varningsklockorna ringa och vi måste nog faktiskt på allvar börja höra oss för om han i något skede skulle få komma till åldringshem.....det är en sådan otrolig press för oss och ständigt gå och oroa oss vad han hittar på till näst.
Sen är det full rulians med hans hus som vi nu i den mån vi hinner försöker hitta på en lösning hur vi skall göra med det.Vi har en plan A men sen tycker ju papsen ibland helt annorlunda vad vi skall göra med alla hans saker.Ja hör ni inte är det lätt att åldras ...hoppas då man själv blir gammal att det finns den där on/off kappen då man själv får bestämma att nu tar jag off och tack och hej.Jag vill i alla fall ha en sådan knapp för jag hoppas verkligen mina kidz inte skall behöva sköta om mig om jag sitter och är kollrig och varken har huvud eller fötter som fungerar.För sen då jag blir gammal så finns det väl knappast några åldringshem mera...allt dras det in på.Men jag skall ju leva till åtminstone 100 och gasa på och flyga och fara världen runt så det är ju ett tag ännu.
Mikko jobbar nu veckoslutet så vi skall med kidzen göra det årliga julprojektet...dekorera vårt pepparkaks hus.Jag brukar ju köpa ett pepparkakshus åt oss alla ( inte Mikko) så får man dekorera precis hur man vill och vilken stil man vill.Så ni kommer verkligen få se härliga pepparkakshus stilar här på min blogg bara vi har dom färdiga.Det riktigt glöder i mina fingrar i väntan på att börja designa mitt pepparkakshus modell 2017.Har en vision...hoppas det verkligen blir så fint som jag ser det framför mig.
I detta inlägg kommer den årliga serien bilder av min julpyntade balkong...blev själv lite överraskad att jag verkligen ville ha den röda färgen som bas med inlägg av svart och grått.Min absolut favorit julfärg är vitt och silver....men kan vara roligt att ha balkonen i en liten annan färgskala än vad jag har inomhus för inne har jag året runt basfärgen vit kombinerat med andra färger beroende årstider.
Oj vad jag skall mysa på balkongen i kväll efter bastun med en varm alkoholfri glögg och pepparkakor.Det är sådant som gör att kroppen känner att den får vila plus alla härliga resor vi gör.Det är just sådant vi nu behöver i vår kaotiska vardag....för i allt detta kaos så har Mikko sin mamma allvarligt sjuk.Tur att vi ändå med Mikko ser positivt på allt och vet att allt kommer att ordna sig fast det kan ta lite tid....annars skulle man väl redan ha suttit någonstans själv på nån anstalt i tvångströja.Så det finns nog mycket vi skall tänka på med våra små ärthjärnor i dagsläget.
Tummen upp för oss Mikko ...detta skall vi orka ta oss igenom om vi sen springer genom den tjockaste betongväggen vi hittar.Hand i hand blickar framåt och vet att alla stiger inte är raka... upp och nerförbackar kommer det i livet som man måste ta om man sen vill eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar