då jag är ute och reser. Mikko vill ju snusa överallt och ibland får han mig övertalad och ibland inte.
Nu i Gdansk gick vi in och såg i Mariakyrkan (Bazylica Mariacka på polska) och det var intressant fast jag som sagt inte är så intresserad av historia . Vi gick runt och så på en massa fina saker där ...just nu för tillfället hade dom en stor renovering på gång där så där sprang en massa byggfolk fram och tillbaka.
När vi tyckte att vi hade sett färdigt och var på väg ut så såg ju Mikko som alltid hr ögonen på spets att fasen där får man gå upp i tornet som är 82 meter högt och då menades det att man verkligen skulle GÅ upp dit.
Vad som sen menas med att GÅ....det var 409 trappsteg upp och som sagt samma mängd steg ner 409 trappsteg. Ni som nu är snabba och räkna så är det ju totalt 818 trappsteg totalt.
Nå Mikko ville ju absolut upp dit i tornet och se och när han fick höra av hon som sålde biljetter (kostade ca 2e per pers) att där är en så otroligt fin vy där uppifrån så fanns det inget som kunde stoppa honom. Jag velade av och an men gav med mig till slut och ångrade faktiskt inte att jag gick med upp dit. Otroliga vyer som man fick se...ut över hela Gdansk men lovar att det var nog inte riktigt någon peace of cake att ta sig uppåt 409 trappsteg i en smal , cirkelformad , trång gång.
Som tur så hade vi ingen bakom oss utan vi fick traska på i vår egen takt men ju högre vi kom desto mer började det kännas i benen och desto mera räddare blev jag. Började ju tänka på om dessa trappor höll som var högre upp i tornet ...det var tomt i mitten och trapporna gick längs väggarna .....är man höjd rädd så skall man nog inte traska upp i detta torn.
Just då vi kom förbi dessa klockor så var klockan jämnt och dom började ringa...ingen fröjd för öra direkt på så här nära avstånd kan jag lova.
Det var rätt obehagligt att titta på dessa trappor....vet inte ens hur dom var fast i väggen ...tror nog det är lika bra att man inte vet hur dessa trappor är byggda. Vi kom högre och högre och till slut var vi vid avsatsen där det stog 400 och då visste vi att det var 9 trappsteg kvar....puh!!
Uppe på tornet kunde man som sagt se hur långt som helst och det var nog en upplevelse som var värd att gå dessa trappsteg. Det var nog en hel del folk som gick dessa trappor upp och ner.
Sen skulle man då börja traska neråt då man tagit sina obligatoriska selfien och foton av dessa vackra vyer.
Det var så smalt där man går upp så då man skulle gå ner så skulle man gå i dom andra trapporna för det fanns som sagt inte rum för möten i dessa trappor....så du går upp i ena trapphuset och ner i andra trapphuset.
Kanske dessa trappor är bekanta för en del som läser detta inlägg ....vad gillade ni i såfall denna trappvandring/upplevelse ?? Här ser ni hur smalt det är.
Då vi skulle gå ner så trodde jag att det skulle gå enkelt .....men inte var det så bara att börja traska ner....det var rätt så branta trappor , smalt , stenarna var en del ställen så släta så jag var rädd om det var lite halt (behövs ordentliga skodon på fötterna helst tossor tycker jag) och det tog faktiskt i benen att spänna sig då man gick ner.
Men som tur av så har jag gått och går mycket i trappor under min arbetsvecka så egentligen var jag nog inte så otroligt slut efter jag gått upp och ner.
Sa åt Mikko att efter detta så börjar vi försöka besöka olika höga platser då vi är på våra resor ....man ser ju på ett helt annat vis staden från höga höjder. Läser en reseblogg där det paret besökt en massa fina höga platser.
Vi har faktiskt sett Las Vegas uppifrån tornet Stratospher 300m högt...lovar att det är mäktiga vyer. Men som tur dit slapp man med hiss ....man behövde inte gå upp.
Så ni som är på väg till Gdansk och inte är höjdrädda eller har obehag för trånga platser så gå upp i tornet....en upplevelse för sig.
Vi får nöjt säga efteråt....Yess we made it!!!Inte dåligt med 818 trappsteg.
Nu har jag igen en massa fina foton i mitt fotoarkiv och en massa nya minnen att spara i mitt lilla hjärnkontor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar