Oj om jag skulle veta var jag riktigt skall börja....nu alla ni som läser detta inlägg får gärna ge råd för nu behövs dom ....det handlar tyvärr igen om min pappa. Börjar bli så otroligt trött på allt detta så vet inte riktigt var jag skall börja. Nu börjar det verkligen gå neråt för farsgubben...minnet blir sämre och sämre.
Mikko berättade att pappa hade igen farit ut på egna äventyr .....han hade hållit på och ringt hela veckan åt Mikko att han skulle behöva till ett annat ställen än förra gången och se på en båtmotor. Men Mikko har ju annars riktigt fullt upp med vardagen då jag är på jobb så hur skulle han ha tid och kuska runt på papsen som absolut INTE behöver en båt motor.
Nå gubben hade bestämt att han försöker själv hitta till affären som säljer motorer med den påföljedn att han hade totalt irrat bort sig. Han hade börjat sitt äventyr runt ett tiden på dagen....tagit rullstolen , hoppat på bussen och åkt in till stan. Där vet vi ju inte hur länge han har irrat omkring och vad han grejat med men klockan 18 på kvällen hade han ringt åt Mikko och han visste inte var han var han bodde och hittade inte hem...han var i Kohmo ...helt fel område än var han bor ....ganska så långt ifrån sitt hem.
Då hade han irrat runt hela dagen och hade frysit som fan där han stod i Kohmo och väntade på Mikko....tänk om Mikko hade haft något annat och inte svarat ...vart skulle pappa då hittat på att fara.
Nej fan nu måste det bli någon ändring innan jag själv ingen blir "sjuk" och tappar mina krafter som jag äntligen känner att jag fått tillbaka.
Det ända jag får till svar då jag sagt åt hemvården att det måste bli nån ändring med pappa för vi kan inte gå runt och oroa oss vad han hela tiden skall hitta på ....då svarar dom bara att han är i så bra skick att han nog klarar sig hemma.
När jag vaknar så skall jag direkt ringa upp hon som har hand om detta området dit pappa hör och med STORA BOKSTÄVER förklara att nu får dom nog fan börja komma på någon annan lösning ...detta går ju inte mera att han börjar vara ut och yra i Åbo och inte hitta hem.
Så nu ni som har goda råd ...skriv och ge åt mig!!!
Vill igen ge en kämpe kram åt er alla som är i samma situation som mig....vet vad ni går igenom och det är verkligen inte något roligt.
Skall också nu försöka se om jag skulle hastigt få han in denna vecka på intervall för annars går nog vår vecka på skit i Himos....istället för att vi skall få njuta där så kommer vi att sitta som på nålar och vänta att pappa ringer och han har tappat bort sig här i Åbo.
Kan bara inte förstå att han slipper iväg på sinaäventyr då han har så otroligt svårt att röra sig.
Hur mycket man än tycker om sina föräldrar så börjar detta bli för mycket ....istället för att glädjas att jag har min pappa boende så nära oss så börjar jag bli så arg, lessen , trött, förbannad, irriterad....listan kan bli lång.
Nu hoppas jag verkligen på en lösning med min pappa snarast möjligt,
Får se hur jag skall få tag på sömnen nu då jag jobbat två nattskift....får väl försöka räkna får.
Hejsan!
SvaraRaderaFramför allt ska du få en styrkekram från mig!
Jag har inte varit i din situation men jag har hunnt jobba inom hemvården där vi har haft flera med nedsatt minne. Och från hemvårdens sida så förstår jag dem att de inte hinner med. Men jag har varit i kontakt med några grejer som har varit bra att ha. Den ena saken var dörrlarm. Så fort man har öppnat dörren så har det konmit ett larm till mobilen att "trygghetslarm, dörrmatta nr3 aktivt" så då fick vu reda på om hen var på gång ut. Men där var hemvården på samma bostadsområde och mycket mindre än Åbo så man kunde gå dit. En annan har haft gps-klocka så de har kunnat se var hen var de gånger de inte hittade hem.
Men! Jättebra att han kan ringa och be om hjälp! De ska han ha tummen upp för det är ovanligt för oftast brukar de va att dr ska klara sig hem igen och så kommer polisen med dem.
Men det finns juh "demensboende" (ah! Va fult namn) som är utrustade för att ha äldre att bo tryggt men det är få som accepterar och finns det plats är andra faktorer.
Du är strong! Glöm inte de