Fysions ord känns som en guldmedalj

 ´Jag är säkert lika lycklig idag som ishockey killarna om inte ännu lyckligare fast jag inte har guld medaljen runt nacken. Jag är jätte glad för deras skull men jag är ännu gladare av vad  fysion sa idag då jag var dit .... att knä ser redan mycket bättre ut och att jag inomhus får gå utan kryckor......känns nog som jag också fick en guldmedalj då jag hörde hennes ord...blev så glad.

Alltså känslan att sakta men säker kunna ta sig fram utan dom förbaskade kryckorna , det börjar kännas att jag kan se målet där i horisonten. Det är nog ännu en bra bit dit men redan det att jag får börja lägga hela tyngden på det sjuka benet är för mig lycka!!

Ute  måste jag ännu använda kryckorna , ha dom som lite stöd men annars så börjar det nog sakta men säkert gå mot rätt håll. Visst märker jag då jag idag gick hemma utan kryckor att det nog tröttar ut mitt knä då jag lägger tyngden på sjuka benet  så jag sätter mig och vilar mellan varven.

Lyckan då jag har två fria händer som jag kan bära saker med....hur svårt har inte det varit då jag haft kryckor och sen behöva få lite saker från plats A till plats B. Har haft en tygkass som jag haft och hänga på kryckan dit jag kunnat lägga lite små prylar och ta med från en plats till en annan. Bh:n har också varit en bra plats att lägga i lite saker som tex telefonen eller hemnyckeln  då jag inte haft kläder med fickor. Man hittar alltid på lite små bra knep då man är illa tvungen.

Fysion menade att nu skall jag kämpa på och öva musklerna i benet och det kan vara att jag klarar mig utan operation men det får jag reda på i slutet av juni som sagt då jag skall till läkaren. Nuförtiden vill dom inte direkt operera utan hellre se hur det läker naturligt. Ända nackdelen är att det är en så otrolig lång process ...men nu skall jag inte sörja över den saken hur länge det tar nu skall jag glädjas åt orden då hon sa att mitt knä kommer nog att bli bra plus att jag redan är så  mentalt förberedd att det kan komma och bli en operation så jag blir inte ens besviken om jag får det budet

Redan nu känns det mycket roligare fast jag ännu inte ännu kan/får jobba men jag kan ta mig fram här hemma på ett helt annat vis och sakta men säkert börja göra något och nu känns det så mycket roligare att börja kunna planera framåt.

Man brukar säga att kaffetanden värker men jag min  tand heter resetand  och den har värkt i kapp med mitt knä ett bra tag redan och nu kan jag äntligen känna lyckan att jag snart på allvar kan börja resa igen. Inte blir det i morron , inte i över morron och inte säkert efter två/tre månader...men i något skede blir det kan jag lova.

Nu som sagt njuter jag av den så otroligt fina grönskan i vårt fina Åbo...tog några så fina somriga bilder idag ...alltså känslan att se denna ljusgröna vårliga färg mot en klarblå himmel går nog inte att beskrivas i ord för nog är den så fint nu.