Mitt knä har fått sig en allvarlig skada , ledband som verkligen tagit stryk och mycket sönder där inne så jag lämnar nog inte kryckorna om några veckor...nej nu måste jag ha dom ÄNDA till slutet på juni och sen blir följande process.
Han sa att nu till först skall jag börja med en massa övningar som fysioterapeuten ger på måndag och sen är det bara att följa upp och se hur mina skador läker inne i knä. Han sa att jag skall förbereda mig att det kan ta länge och han sa att om det inte läker ordentligt så är sen följande steg operation.
Så nu är det bara att hoppas att det läker som det skall för det är ju sådant som inte jag kan göra något åt...men träna kommer jag att göra allt för jag skall få det friskt. Han sa också att då jag är lite äldre så läker det ju inte lika bra som tex om en yngre får en liknande skada.
Bara och ta en dag i taget och sen då det blir aktuellt att gå tillbaka till jobbet så kanske jag måste börja helt bara med några dagars prövning för att se hur knä håller ...men nu är nu och här skall det kämpas!!
För alla som är inblandade i olyckor , sjukdomar osv .....så är ju alltid frågan "varför"!
Har också funderat många gånger varför skulle jag göra det sista åket då vi hade skidat hela dagen....men det var ju så roligt att skida så vem vill sluta.
Som läkaren sa det som har hänt har nu hänt och det lönas inte mera spola tiden tillbaka och funder hit eller dit och varför si eller så...nu har detta hänt ..punkt och slut!! Bara att acceptera detta och försöka göra vardagen så roligt som möjlig.
Visst var det med tårar i ögonen jag stod och förklarade åt Mikko vad läkaren sagt och att jag inte kommer att kunna jobba på länge ännu. Nästa läkartid blir i slutet på juni....så nu har jag hoppat på kryckor 3 veckor och BARA 7 veckor kvar så här till börja med...sen får man se på nytt igen.
Jag som hade hoppats på att kunna skida till nästa säsong ...då menade läkaren att det kan vara att jag nästa vinter inte alls kan åka slalom pga denna allvarliga knäskada...men det går ju också att mysa i stugan framför öppna spisen medan dom andra åker ...har ju sällskap av Michelle som inte gillar åka slalom.
Sen fick jag då order av farbror doktorn att jag absolut inte får bli sängliggande....men skulle han känna mig skulle han inte behöva oroa sig för det.....energi Lissu är nog igång...och fast mitt knä är " sönder " så behöver det inte betyda att nu måste jag sitta inne och gråta ( fast det kom en tår idag ) över att det gick så här och inte heller betyder det att jag behöver sova alla nätter i egen säng.
Nej siddu Lissu blir nog inte här och deppa utan hittar på allt roligt som piggar upp mig och min familj och före denna olycka hände så ville jag bo på hotell till morsdagen och det fasen skall vi göra.
Jag vill ha en dag då jag känner att det är MIN dag och då vill jag sova i en skön hotellsäng ( inget fel på vår säng hemma och mina mega dynor) men älskar hotell nätter.
Nu då jag är " invalid " så uppskattar jag det till max att få bo på hotell och äta gott och gå till färdig dukad frukost....det här kommer jag och mitt knä tycka om och nog också resten av gänget.
Livet är inte värt att deppa fast man är " lite" skadad... man klarar nog en vardag med kryckor också ....allt går lite långsammare men vad gör det....känner på att det kommer att bli en super morsdag.
Resande är för oss en sak som hör till i vår vardag...en passion och en hobby så inte får mitt sjuka knä stoppa den glädjen och som sagt sängliggande fick jag inte bli .
Resa behöver inte betyda att jag måste hoppa på flyget och fara iväg på en tex 11 timmars flygning till Usa , utan för oss kan resa vara en mysig hotellnatt helt i närknutarna.
Finns massor med roliga saker man kan göra fast man är sjuk ....livet är för kort för att deppa ihop och se allt i svart....med Lissu humor klarar jag nog också detta kapitel i mitt liv.
Gasen i botten och kram till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar